allicen

 

För ungefär ett år sedan tog jag hem en liten korg från mormor och morfar när vi städade i deras garage. Tanken var att det nog skulle gå att sälja den på loppis men innan den kom så långt blev jag (håll i er!) sugen på att behålla den.

 

Det har regnat i princip hela dagen så jag har hållit mig inne och bakat istället.

 

Hallongrottor, ananaspaj och lingonrutor!

 

Det är dags för ytterligare en Buzzador-kampanj för min del =))

 

Denna gång är det en prenumerationstjänst på ljudböcker som det gäller. Under en månad får jag prova "Storytel" gratis och gissa om jag kommer lyssna, lyssna runt i ring - att lyssna kostar ju (just nu) ingenting!

 

Bättre tajming kunde jag ju heller inte ha med tanke på att kuratorn, vid mitt senaste besök, föreslog att jag just skulle lyssna på ett par olika böcker. ^^

 

Jag har inte lyssnat på ljudböcker tidigare och först ut blev Mia Törnbloms "Självkänsla nu" men jag upptäckte lite besviket att det inte var så lätt att lyssna på en sådan bok samtidigt jag gör något annat och att bara sitta rakt upp och ner för att lyssna och kunna lära gör mig bara smått rastlös.

 

Nu har jag gått över till lite mer lättsamma böcker och njuter i fulla drag!

 

Som en del av Buzzandet har jag också fått möjligheten att dela ut några provböcker - någon som vill testa?

 

Orkar ni tycka till?

 

Frågan är enkel; bordet till höger eller vänster om gungstolen

 

 

 

 

 

Hälsade på pappa på förmiddagen och vi tittade igenom lite saker som dom tagit med hem från mormor och morfar. Det mesta är skräp som ska köras ut till soptippen men i mina ögon gällde ju det långt ifrån allt ;)

 

 

Egentligen behöver jag väl inte ha hem mer saker, men släktdraaget att hamstra på sig är väldigt dominant hos mig och kan det sedan kombineras med drömmar och planer om att pyssla iordning grejerna så känns det ännu svårare att stå emot.

 

Men alltså, att sakerna på bilden ovanför ens ligger på samma kärra som rent skräp borde ju nästan vara i strid med naturlagarna!

 

Eller är det bara jag?

 

 

 

I  vintras köpte jag två "hjärtan på tråd", varav den ena hänger i hallfönstret bredvid dörren och den andra står i ett av matsalens fönster.

 

Gårdagen spenderade jag till stor del ensam, tanken var att det skulle bli någon enklare form av festligheter men under eftermiddagen började det krypa fram att det egentligen inte var någon som tänkte delta så beslutet fattades att lägga ner hela projektet.

 

Så i efterdyningarna av förvirringen föll det sig helt enkelt så, som det ofta gör när det mina planer går i stöpet, att jag stannade hemma och när det senare under kvällen blev prat om att ge sig ut hade jag för länge sedan tröttnat och såg mer fram emot att få bädda ner mig än att börja göra mig iordning för att gå ut.

 

Jag fick dock sällskap vid middagen och det kändes trevligt, förra året var det kaos inom mig men jag hade åtminstone spenderat dagen ute vid sommarstugan. Att ett år senare inte träffa en enda människa på hela dagen skulle verkligen kännas som ett nederlag!

 

Mina rädisor har börjat titta upp nere i drivbänken så under midsommar ska jag ta in min första skörd!

 

Tidigare i veckan tog jag med dessa små kryddburkar till ett par av mina arbetskamrater. Dom ville så gärna ha receptet på tacokrydda och istället för att bara skicka över det i ett mail så ville pyssla ihop nått litet till dem.

 

Sommar är i princip synonymt med  "tillfälliga besökare" och "limited edition". En del bra, men också många helt onödiga. I år har det dock kommit en riktigt trevlig sådan undertecknad Daim!

 

Av allt blomstrande på Borggården är det nog mina pioner som jag är svagast för. De gigantiska blommorna, den underbara doften och i detta fall även den intensiva och uppiggande färgen!

 

Odlingsplatsen fortsätter att expandera och det senaste som hänt är att jag placerat ut ett betongrör som bara stått och tagit plats på Borggården.

 

Till en början visste jag inte vad det skulle vara till eller varför dom förra ägarna har sparat det, men så för ett tag sedan kom Nea på att den nog skulle passa att plantera blommor i.

 

I fredags var jag till Lindesberg för ett besök hos kuratorn och efter att jag var klar åkte jag ner på stan för att äta lunch med mamma. Precis när vi ätit färdigt kom kortegen med årets studenter på gatan utanför och jag passade på att gå ut och titta!

 

Det kändes lite vemodigt när dom kom åkande, jag tog studenten 2001 och min klass hade inget flak som vi åkte på utan när vi kommit ut på skolgården skingrades vi alla och det är många som jag inte sett sedan dess.

 

 Även om det är lite jobbigt just nu så finns det ju en annan stund som känns lite lättare och häromdagen gjorde husmor ett gästspel i Borgen.

 

Jag ville göra ett försök att koka syrensaft och begav mig hem till mamma och pappa för att låna ihop byttor och annat användbart. Sent på kvällen drog jag igång spisen och när allt var blandat efter ordning så var det bara att vänta.

 

Och vänta. I fyra dagar närmare bestämt

 

På minuten för ett år sedan föll mitt liv samman. Alla drömmar dog och hjärtat krossades.

 

Ett år har gått - Ingenting har läkt

Tror inte att jag skrivit något om besöket på plantmarknaden i Lindesberg. Det är verkligen en liten oas i utkanten av staden och det finns så otroligt mycket att titta, dofta och förundras över.

 

Vid mitt besök köpte jag en liten kryddkruka med sax som jag ska ha på balkongen och fjärilsholken som jag gav till mamma på mors dag.

 

På jobbet håller vi på med projektering inför en ombyggnation av kommuners största produktionskök och det är ett sant nöje att få jobba med- och se proffsen "in action". Det är möte efter möte och det är tusen saker som jag inte förstår när det gäller beräkning av luftflöden och håltagningar i bärande väggar etc. men något som jag däremot hänger med betydligt bättre i är diskussionerna om färgsättning.

 

Ohhh vad jag önskar att jag hade resurser (läs pengar) nog att ta sådan här hjälp när jag gör om här hemma. Hujedamig vad bra det skulle bli!

 

Våran arkitekt tog fram två färgförslag till oss

 

Det här med att bo ensam i ett stort hus har både för- och nackdelar. Fördelarna är väl i och för sig få och i mitt fall egentligen inte det minsta efterlängtade, men dom finns och det gäller att så ofta som möjligt  försöka fokusera på dem istället för allt som är ensamt och svårt.

 

Jag trivs med att kunna fixa själv och för varje månad som går bygger jag på självförtroendet och kunskapsbanken. Så för någon dag sedan var jag ut i garaget och fixade när jag fick syn på cykeln som jag sedan länge har köpt nya handtag till och bestämde mig för att nu var det dags att byta.

 

Det gick så snabbt och lätt att jag inte ens suckade över att jag fick ta bort dem en gång för att gå in och klippa av en bit för bättre passform och jag kände mig nöjd över att jag äntligen fått detta gjort.

 

 

 

I ett hus vid skogen slut bor en underbar människa och vän. Hur hon lyckas med allt är för mig en gåta, hennes liv är fyllt av dottern, karln, hästarna, hunden, katterna, hönsen, gården, jobbet, träningen, pyssel och ändå tycks hennes tid aldrig ta slut när det kommer till vännerna.

 

Till henne är man alltid välkommen och inte helt ovanligt är att hon har bakat eller fixat på annat sätt. Under lördagen som var hälsade jag på henne. Först på eftermiddagen för fika och senare på kvällen för sushi. När vi alla låg som bukstinna blåvalar i soffan efter middagen gluttade jag ut mot köket och blev alldeles varm i hjärteroten.

 

Atmosfären som skymtande bakom dörrkarmen kändes helst magisk och även om jag i egenskap av tvättäkta soffpotatis trivs bra hemma så jag tvivlar på att jag någonsin kommer se på mitt hem och känna samma ombonade varma känsla.

 

 

Hmm... enligt punkt 29 i instruktionsboken är det inte så många alls egentligen

 

 

Ibland tänker jag att jag känner mig lite som Farbror Melker från Saltkråkan, idag är en sån dag.

Fick huvudvärk ungefär vid lunch och jag vet inte varför... en teori som jag har är att det var strulet med semesterfördelningen som utlöste det. Jag har flyttat om min semester två gånger utifrån mitt första önskemål och nu blir jag ändå ombedd att vara tillgänglig på telefon under i alla falla en av veckorna.

Jag vill absolut inte behöva det och jag vill heller inte behöva skjuta ledigheten ytterligare en gång men gör jag inget av det kommer jag inte slippa undan anklagelser som ger mig dålig samvete under hela ledigheten över att jag inte "ställer upp" :(

Huvudvärken har hållit i sig hela eftermiddagen och jag höll på att totalt bryta ihop över en massa krångel en lånebil jag skulle ha till ett möte. När jag sen väl kom hem och kunde slänga mig i soffan fick lilla Tea ut för allt eftersom hon klev runt på mig och förstörde min blus med sina vassa klor... Stackars söta, fina gumman som inte alls förstår varför jag blev så irriterad på henne.

Vaknade för en stund sedan och är fortfarande inte helt ok, inget blir gjort idag och den här eftermiddagen/kvällen är helt bortkastad. Det är inte så här jag vill leva...