allicen

I ett hus vid skogen slut bor en underbar människa och vän. Hur hon lyckas med allt är för mig en gåta, hennes liv är fyllt av dottern, karln, hästarna, hunden, katterna, hönsen, gården, jobbet, träningen, pyssel och ändå tycks hennes tid aldrig ta slut när det kommer till vännerna.

 

Till henne är man alltid välkommen och inte helt ovanligt är att hon har bakat eller fixat på annat sätt. Under lördagen som var hälsade jag på henne. Först på eftermiddagen för fika och senare på kvällen för sushi. När vi alla låg som bukstinna blåvalar i soffan efter middagen gluttade jag ut mot köket och blev alldeles varm i hjärteroten.

 

Atmosfären som skymtande bakom dörrkarmen kändes helst magisk och även om jag i egenskap av tvättäkta soffpotatis trivs bra hemma så jag tvivlar på att jag någonsin kommer se på mitt hem och känna samma ombonade varma känsla.