Måla!

Det fina vädret gör att jag känner ett växande behov av att kunna använda ytterdörren på bottenvåningen och det i sin tur innebär en växande irritation över tapetbordet som blivit stående i hallen.

Bordet ska få agera arbetsbänk när jag målar garderobsdörren men det har liksom inte blivit av. Förrän idag.


Första strykningen bara och om den klargröna färgen ska täckas helt kommer det behövas minst två lager till!

Men vad gör det, nu är jag ju på gång!

Lägger locket på

Och håller emot så mycket jag orkar.

Jag mår lite bättre, skolan funkar (för tillfället) lite bättre, jag känner mig lite bättre, jag ÄR lite bättre.

Men jag vet också hur skört det är, jag vet hur lätt det är att falla tillbaka och jag vet hur bekväm offerkoftan är.

Jag försöker tänka att det är mindre än ett år sedan som energin var slut, jag minns alla dom gånger jag gick ut för att ta en av dom där promenaderna som kuratorn tjatade om och bokstavligt talat inte orkade ta ett enda steg till. Ofta räckte det med att sakta av på takten med en par gånger blev jag nästan stående på fläcken och visste inte hur jag skulle ta mig hem.

Nu orkar jag! Och jag försöker även att orka och bygga upp en copeingstrategi för dom känslomässiga motgångarna. Att orka perioder då jag grubblar över om jag är omtyckt och att hantera alla stunder av insikter att jag inte är det. Just nu är det många som får mig att tvivla på om min vänskap har nått värde och av erfarenhet vet jag att flertalet av dessa relationer kommer att ta slut. Tyvärr.

Jag känner mig ibland som Julia Roberts karaktär i Notting Hill "I'm just a girl standing in front of a boy, asking him to lover her". Men folk älskar sällan mig och därför måste jag göra det så in i helvete mycket mer själv.

Idag har jag älskar mig själv för att jag rockade fett som tapetserade helt själv nere i hallen och försökt att hålla undan tankarna på besvikelserna som väntar runt hörnet.


Tapet(bord)

Även ett litet kliv är ett steg!

Idag har jag och Fader vår hämtat tapetbordet som behövs till tapetseringen nere i hallen. 


Mamma har frågat om jag kan hjälpa dem att måla ute vid stugan i sommar mot att pappa hjälper mig med tapetseringen.

Jag kan såklart hjälpa dem med målningen oavsett tapetsering eller inte. Men det behöver jag ju inte berätta ;-)

Golvet är klart!

Världens bästa Fader Vår har varit här under två dagar och hjälpt mig med golvet nere i hallen. Jag hade ställt in mig på att göra det mesta själv men jag är innerligt tacksam för hjälpen. Dels för att jag nog inte hade fixat allt mätade och sågande. Jag hade kört fast på var och varannan bräda känns det som... Men också för att det med all säkerhet hade blivit FÖR slitigt för mig.

12 timmar på två dagar med studsade upp och ner på golvet känns i kroppen! Men med resultatet är jag väldigt nöjd =)


Ingen av bildern blev speciellt bra men den vänstra är mest lik verkligheten. För er som minns mitt dilemma gällande vilket golv jag skulle välj; detta är det billigaste av mina tre alternativ.

Vad tycks?

Ikväll...

...kan ni nog få se en bild på nya golvet i hallen!

Bäst att ni börjar fundera på vad för snacks ni ska mumsa på i samband med det!

RSS 2.0