Hiss eller diss?

För några dagar sedan räddade jag en liten lampa från mormor och morfar från att möta sitt öde.
Jag tycker verkligen om den och min första tanke var att ha den i hallen, det är dock inte det enda stället jag kan tänka mig att ha den på så när jag nu ber om era smakråd behöver ni inte väga in affektionsvärdet i bedömningen.

Så, frågan är kort och gott vilken lampa ni tycker passar bäst på byrån i hallen. Den större runda IKEA lampan, eller den lilla med smidesfoten?!


Tidlöst

Mamma visade mig en trave kaffefat häromkvällen. Gammalt porslin är verkligen vackert men det var ett fat som fångade mitt intresse lite extra.
Det är svagt grönt i färgen (vilket tyvärr inte riktigt framgår av bilderna) och vid en första anblick tyckte jag att det påminde om serien Swedish Grace som jag samlar på, undantaget veteaxet.

Är det någon av er som vet vad denna serien heter?

Det blåa fatet tillhör Swedish Grace, men visst skulle dom gå hur bra som helst att kombinera?!


Mysfaktor

Är inget ord som beskriver entrén till Borgen. 

Det är också en av anledningarna till att det är just en Borg och inget slott eller palats. Hur som helst har jag i alla år tyckt att det ser tråkigt ut när man kommer in på gården. Shifferplattorna som Nisse hjälpte mig lägga ut blev ett lyft, men i övrigt är det ganska intetsägande.



Så i år bestämde jag att nått måste göras och kom att tänka på urnorna från Farmor och Farfar. Jag har två stycken (en av dem har stått vid stenläggningen och den andra vid husknuten mot garaget ), men var ganska säker på att det funnits fler. Mycket riktigt! Dom stod vid föräldrahemmet och min stackars mor, som inte varit snabb nog att plantera nått i dem, blev genast två urnor kort.


Nu har jag alltså fyra. En av de "nya" hamnade i högra hörnet av grusplanen, upp mot gräset till och den andra står bredvid trappan (i skugga på bilden ovan).


Drömmen är ju att ha en riktig liten farstukvist (eller bro för den som vill), jag är dock superdålig på att skissa och dessutom är det ju ändå totalt omöjligt att kunna anlita hantverkare i den här stan så det får helt enkelt bero.

Men! Ni får mer än gärna komma med nya tips och idéer om vad jag kan göra mer!



"Återbruk"

Jag brukar följa diverse grupper med inspiration till återbruk och det finns så många kreativa människor därute att man aldrig riktigt vänjer sig.

 Något som som stör mig är dock de som lägger upp underhåll under rubriken återbruk. Att tex olja/lacka/måla eller byta en skruv i en möbelgrupp är inte återbruk för mig, det är att underhålla sina investeringar.

Vem lämnar jämförelsevis in bilen på verkstad och säger att man återbrukat den? Nä, man håller efter och förlänger livslängden.

För några år sedan köpte jag en möbelgrupp med ett stort bord och sex stycken positionsstolar för 800kr. För att dom var "utslitna". Varje år oljar jag in mina "nya" möbler och det finns ärligt talat inte ett enda fel på dem.



Har människor i allmänhet så mycket pengar att man kan strunta i att vårda sina ägodelar för att istället bara köpa nytt eller vad handlar det här om?


Trädgårdshjälpen

nu behöver jag eran hjälp!

I en av mina pallkragar har det börjat växa och frodas. Det kan vara så att jag planterat nått förra året som nu kommer tillbaka (i så fall minns jag inte vad), men mest troligt är att det är någon form av ogräs.



Någon som vet vad det här är?

I saw the sign


Han är ju mina drömmars man, det bara måste va så!

upponer

Har den märkligaste känslan i kroppen idag! De senaste åren har jag känt mig så ledsen och uppgiven inombords, men ändå försökt att vara glad utåt (dock med varierande resultat).

Nu är det som tvärs om på nått vis, jag känner mig verkligen glad inuti. Men så är det som ett ledset skal runt om och jag orkar liksom inte bryta igenom det.


Det känns som att jag är på gång någonstans, det känns som att det händer bra grejjer. Men så är det ju inte. Kanske är skillnaden att jag bara accepterar det nu...

Det finns många saker som jag aldrig vågat göra av rädsla att förlora något som jag redan har. Nu inser jag att jag inte har något att förlora och jag känner mig faktiskt fri. 

Förändringens tid är nu-isch!



Oroliga faster Elis

Igår blev jag äntligen faster till en underbar liten Brorsunge! Idag har jag dock inte fått någon uppdatering och det gör mig lite orolig...  

Tea tröstar, myser och låter mig öva bebismys-grepp på henne.


Till saken hör visserligen att hon väger ett helt kilo mindre än Brorsungen, men tekniken är väl densamma ändå tänker jag 😋

Memory Lane

Det är både på gott och ont som konversationer på Fejjan sparas i evigheter. Igår scrollade jag ner till dom äldsta meddelanden som fanns sparade och det blev en rejäl känslostorm!

Bland annat fanns där mannen som jag inte alls känner, men som för några år sedan, genom Fejjans outgrundliga vägar hade fått se en uppdatering om att jag bytt profilbild och därefter skrev till mig att han tyckte att jag var kusligt lik Lovely Sis. Dom hade gått i samma klass och när jag nu återigen såg vad han skrev gjorde hjärtat kullerbyttor av både saknad och stolthet.

Därutöver hittade jag meddelanden från en person som var väldigt viktigt för mig under åren jag gick i gymnasiet. Hen kontaktade mig 2010 och vi utbytte lite tankar innan allt återigen rann ut i sanden.


Det känns ibland som att jag fram till ca 2012 varen helt annan person. Jag kunde känna lycka och jag kände ett driv som var helt omöjligt att stoppa. Kanske är det i detta jag ska hitta kraften att gå vidare...

Slutligen fanns ett meddelande som jag helt glömt bort. Jag har skrivit till en mycket omtyckt kurskamrat med vilken vi hade svårt att hålla kontakten under en flera dagar lång utbildning i Stockholm. Jag fick, som ni ser, förklaringen en tid efteråt. Stackars den tjejen alltså... Vi var många som gick  utbildningen och det var väldigt få timmar som vi sov, hahaha!


Juldagen

Sovmorgon, slö förmiddag och jobb till kvällen. 

Det känns lite som att julen är över för i år, utan att den ens hann börja. Imorgon är mitt minijullov över och jag måste börja trugläsa kurslitteratur igen... 




Rosarasande

En av bloggarna jag följer är Monas universum, det är väldigt mycket produktreklam i den bloggen, men det det går att att klicka i "markera som läst" på bloglovin så det funkar tycker jag.

Vad som är bra med Mona är att hon aldrig låtsas som att hon skriver om saker som av en händelse, utan hon är ärlig med att det är reklam när det är det.

Idag skrev hon om sitt samarbete med rosa bandet...


Utifrån det här inlägget kan jag bara dra en slutsats. "Det funkar alltså som så att en del av försäljningen av dessa rosamärkta produkter går till Cancerfonden"

Ok.

Men det funkar uppenbarligen även så att det läggs rätt mycket pengar på att bjuda mer eller mindre kända människor prylar i överflöd.


Här kommer därför mitt förslag: ge fan i att konsumera en massa onödig dret och sätt själv in hela den summan du tänkt spendera direkt till cancerfonden.

Tack för mig.



Bara gör't

Tänker du också ibland att du borde ge en komplimang till någon men ändå låter tillfället gå dig förbi?

Det gör jag ofta... Alldeles för ofta! Speciellt när någon annan "hinner före", då har jag svårt att hänga på utan att det börjar kännas påklistrat.

Men så ibland kommer en chans jag bara inte kan blunda för. Så var det i fredags då jag fick så väldigt bra bemötande och hjälp när jag ringde till Adlibris angående en beställning jag gjort.


Så istället för att gräma sig över alla komplimanger man aldrig gett, kan man glädjas över dom uppmuntrande ord man faktiskt uttalade!

Så nästa gång vi alla har den där vänliga frasen på tungan och funderar över om den ska sägas eller inte..

Kan vi inte bara komma överens om att bara gör't?!

Oktober

Nästa vecka är det dags för mitt livs första salstenta. Jag är sjukt nervös och får minnesbilder av det där satans historieprovet jag skulle göra på komvux. Jag hade gjort hela kursen och fått mvg på alla inlämningsuppgifter men när det var dags för provet fanns inget i huvudet.

Det va ingen blackout. Jag provade att gå dit tre gånger men det fanns inte en enda bokstav som jag kunde skriva ner. Man ska inte tänka på sånt, men det är svårt att låta bli...

Jag känner mig som klassens mupp, alla verkar förstå. Diskuterar och förbereder sig. Jag går i ständig panik. Hittade dock den här texten som jag ska försöka ta med mig...


Det är hur som helst fokus på tentaplugget, men igår tog jag en lång paus och åkte ut till stugan för att fika och ta en litepromenad med mamma.

Hösten är verkligen här nu.. badstegen är uppe, båten ligger på land och löven börjar gulna och det känns så vemodigt.

Speciellt sorgsen blir jag av tanken på att jag inte är där jag vill vara på något plan. Jag tycker inte om det jag gör, jag tycker inte om det jag tänker, jag tycker inte om mig själv...


Hur gör man?

Har varit till frissan idag och fixat till mina stripiga testar.

Kom dit utan någon som helst fason och med noll volym. Men gick därifrån med detta


Problemet är bara att jag inte kan sköta om ett långt hår (och för mig är detta väldigt långt!).

Jag kan inte göra en endaste liten fläta, begriper inte hur man får till jämna och fina bullar av olika slag och att fixa den här typen av lockar/fall skulle ta mig en hel förmiddag...

Jag kollar filmer på Youtube och jag studerar Jossan ingående när hon stylar håret efter klippningen. Men nej.

Jag begriper det helt enkelt inte!

Dateday

Idag har jag varit på date. Hur det gick tänkte jag inte gå in på just nu utan istället tänkte jag dela med mig av en tanke jag har.

Jag har varit på många, för många, first dates nu och det var på väg hem från en av de minst lyckade som idén föddes.

Jag vill såklart dela med mig! Och nu känns det som att tiden inne så det är inte helt omöjligt att det snart dyker upp den ena historen värdelösare än den andra ;-)

Vill ni läsa om det?


När jag återvände till Staden tog jag en tur till stugan för att hälsa på mamma o pappa. Där blev det rensning av dagens svampskörd och därefter en liten utflykt för att utfodra tre hungriga katter.


Mini har blivit Maxi och är man störst borde man väl få både mest mat och mest uppmärksamhet?!

Mixed feelings

Det är länge sedan jag kände så här delade känslor..

Delvis:

Å ena sidan har jag haft ett sjukt efterlängtat besök idag. Fick träffa en verklig favorit i mitt liv, en person som under många år haft en mycket speciell plats i mitt hjärta och som ger en alldeles speciell värme i hjärteroten. Tyvärr känns det alltid som att tiden går för fort vid sådana tillfällen... Eller om det är tiden mellan mötena som går för sakta?

Å andra sidan ska jag återvända till mitt gamla jobb imorgon och det ger dessvärre inte alls någon varm och härlig känsla inom mig.


Utöver det grubblar jag på ett par andra saker som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Tankarna och kvällens känslor har letat sig ner till maggropen och kullrar omkring så snabbt att jag känner mig illamående.

Har en tid hos kuratorn imorgon. En tid som jag för någon dag sedan övervägde om jag kanske kunde skjuta lite på men just nu känns det inte som att jag kan komma dit fort nog!

Konstiga saker som hemtjänstpersonal gör - del två

Packa upp alla toalettpappersrullarna ur deras förpackning och lägga dem 

1. I sovrummet 
2. på morfars piano 


My eyes, my eyes!

Att jag är något av en hypokondriker är ingen hemlighet men att det finns tillfällen då jag har en förnuftig syn på diverse kroppsliga åkommor kanske är lite av en nyhet.

Idag har jag varit lite mer åt det förnuftiga hållet. Om man lägger fokus på ordet lite.

Hur som helst, jag skulle göra mig till och lägga på lite mascara idag och precis när jag var klar stack det till i ögonen. Jag har en ny mascara av skitbillig sort och mindes att det varit så även förra gången jag använde den men tänkte att det skulle försvinna efter lite blinkande. På borsten sitter massor med små strån som jag funderar på om det kunde vara orsaken, om dom liksom kommer åt ögat utan att jag märkte eller kände det.


Så jag promenerade iväg till mitt fd. jobb för att reda ut lite lönetrassel och hela tiden skavde det i ögonen. Ibland mer, ibland mindre.

Efteråt gick jag och fikade med en fd. kollega och glömde nästan bort att det gjorde ont. Tills vi gick ut! det stack, skavde och värkte i ögonen så solglasögonen åkte på illa kvickt men det fortsatte ändå.

När jag kom hem skyndade jag mig att tvätta bort sminket och lade mig på soffan för att blunda men inget blev bra. När jag tittade liksom krampade och tårades ögonen som om dom bara ville hållas slutna. Men när jag blundade värkte det i ögonen och ögonlocken så att jag inte klarade att hålla dem stängda. Och varje gång jag växlade tog smärtan/skavet ny fart.


Jag var dock helt lugn över allt detta med jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte fruktade det minsta för att jag skulle bli blind. Minst!

Till slut tvångsblundade jag och med det somnade jag en stund. Vaknade för ett tag sedan men skavet är kvar. I ärlighetens namn har jag näst intill släppt tanken på att bli blind, men ändå kan jag inte riktigt låta bli att känna efter en massa... Tänk om ögonen sprängs eller nått?!

Vill man vara fin verkar det banne mig som att att man får lida pin riktigta tag! Men vad tror ni? Är det nått skumt med dom där spröten?

Prestationsångest

Tog en kvällspromenad och nere i dalen lekte ett litet barn med en boll. Pappan hjälpte till att hålla koll på bollen och när jag närmade mig passade han bollen till mig.

Barnet såg storögt på och jag blev genast nervös. Bollkontroll är inte min starkaste grej. Jag vet inte ens om jag är höger- eller vänsterfotad, bägge känns lika fel! såg framför mig hur jag missade och skulle få gå vidare längs hela ån med skammen som en moln över mig alternativ att jag tog i för hårt och golvade ungen...

Men det gick bra. Jag kickade till med högerfoten och ungen fixade att ta emot bollen!

Kanske gav jag upp fotbollskarriären för snabbt ändå?

Den trötta gårdagen

Det va kanske tur att jag bokat in ett besök i LA med mamma o Fader Vår igår. Om jag varit hemma hade jag troligen sovit bort hela dagen till följd av nattens maror.
 
Men istället åkte vi alltså iväg på förmiddagen. Först skulle båten sjösättas och det gick supersmidigt i år!
 
Därefter ägnade vi oss åt lite lättare shopping och jag unnande mig ett par onödiga saker. Bland annat en ny citrusbebis eftersom jag glömde vattna den jag köpte förra året.
 
 
Först av allt ska den planteras om i lämplig kruka och därefter måste jag läsa in mig lite på hur jag ska få den att trivas.
 
Några bra tips?

Tidigare inlägg
RSS 2.0