Årets sista dag
Men oavsett om det är en begynnande åldersnojja eller om det helt enkelt är så att vardagen rullar på i ett snabbare tempo så har det faktiskt gått ytterligare ett år :O
Innan jag klev upp i morse så låg jag och funderade på min årsberättelse som jag ska skriva.. den kommer innehålla resan till Genève så klart och det kommer dyka upp några nya ansikten på människor jag lärt känna under året men annars måste jag tyvärr konstatera att det finns åtminstonde ett par saker som jag aldrig lyckades med.
Vissa för att jag helt enkelt inte har vetat hur och endel för att jag varit dum nog att prioritera bort dem. Mig själv för att ta ett exempel.
Jag kan nog många gånger vara egoistisk, men med det inte sagt att jag alltid är snäll mot mig själv... det kanske får bli något att jobba på under 10-talet?
För några år sedan kring ett nyår frågade jag ett par arbetskamrater om vad som varit bäst resp. sämst i deras liv under året som gått och efter att vi pratat ett tag kunde vi konstatera att det faktiskt var svårt att svara på. Svårt, men otroligt tänkvärt!
Under det här året får nog Genèveskolan bli det bästa som har hänt mig, det är i alla fall det största som jag kan komma på, men när det kommer till vad som varit tråkigast blir jag lite mer osäker.
Tidigare år har förlusten av anhöriga representerat den tråkigare delen men tack och lov har jag sluppit bli utsatt för det på allt för nära håll i år... istället har jag fått känna hur det känns när drömmar dör och med allt grubbel det har inneburit känns det som en stor och jobbig del av mitt 2009.
Vad har varit utmärkande i ditt liv under året?
Julblomma
Jag tycker att det är underbart att ha snittblommor hemma, men det blir ju aldrig av att man köper till sig själv och när man t.ex. fyller år får man ofta så många buketter på en gång att man inte hinner njuta av dem riktigt...
Det här lilla arrangemanget har dock fått en central plats på stora bodet i matsalen och att döma av den tillskrynklade duken jag såg igår är jag inte den enda som är där och tittar lite då och då :)
Den bästa morgonen!
~ Julkilosplundringen är klar!
~ Mina ögon har skådat bildbevisen från hall-valsen
~ Kvinnan från skoaffären har ring och sagt att jag kan hämta mina stövlar!
Hurra, Hurra vilken dag =)
Edit; Tänk om stövlarna ser ut som crap nu... klacken kanske var tvungen att bytas ut för att det skulle gå att sätta dit en ny sula... vad gör jag då? Bäst att vara besviken i förskott så jag inte hoppas för mycket! Buhu...
Varmt och... eh... skönt?
Det finns dock vissa knep man kan ta till för att hålla värmen här i Borgen, en sak man kan göra är att helt enkelt lägga sig direkt på elementen...
Mer paket
Som tur var fanns det i alla fall ett paket som utsatte mig för en liten utmaning! Det var förövrigt det största och om det inte varit för just det faktum att julpappret jag hade hemma inte räckte till så hade inte heller detta blivit nått annorlunda än dom andra.
Jag är mycket nöjd med den här inslagningen, tidigare i mitt liv har jag gjort ett paket med snöre och allt helt och hållet av svart eltejp, men det här är faktiskt första gången jag slår in ett paket i fibertyg (för er som inte är från socknen så kan det närmast beskrivas som en blandning mellan papper och tyg, för oss här i Staden är det ett måste och ett liv utan den här typen av papper är inget värdigt liv. Hushållspapper my ass!).
Jag vill för övrigt gärna att ni ägnar lite extra uppmärksamhet åt Mimi Pigg-rosetten som jag egenhändigt tillverkat av papper just för detta ändamål, är den inte fin så säg :)
Ett litet blått paket, med silverfluga!
Paketet till 30-åringen som firades veckan före jul... då jag inte känner jubilaren personligen uppstod ganska mycket huvudbry när det kom till det här med present, men när förslaget om presentkort lades fram var jag inte sen att instämma! Ibland får man göra det lätt för sig, visst får man?
Kassettshopping
Först blev det inbokat en resa till Nora, men eftersom syster frågade om jag ville med till Örebro och shoppa så bokade jag om Norabesöket till imorgon, då det kändes som en sämre dag att gå i affärer med tanke på den efterförljande aftonen.
Efter mycket om och men bestämde sig dock syster för att hon inte alls skulle åka och handla vilket gjorde mig sysslolös dagen till ära och därför bokade jag tillbaka Noraresan till idag med den ändringen att destinationen nu blir La istället.
Puh!
Nåväl, dagens besök är i alla fall något som skulle gjorts för länge sen, nämligen att se över vilka alternativ det finns på kassetter till den öppna spisen i Borgen! Tyvärr är det ju lätt att saker helt enkelt inte blir av när det inte är 'akut' men nu föll det sig så att tomten kom med en hel massa pengar och då känns detta som en bra sak att lägga dem på!
För kännedom är detta inte något installerar hur som helst, utan det krävs, för det första ett bygglov, vilket i det här fallet redan är beviljat och klart.
(Passade nämligen på att söka det samtidigt som det söktes bygglov för att sätta igen balkongdörren som tidigare fanns i köket, det blir nämligen lite billigare att ta flera saker på en gång)
Det börjar dock bli några år sedan så det är bäst att få det här gjort innan tidsfristen går ut och hela proceduren måste göras om igen... och för det andra skall arbetet godkännas av en sotare innan man kan börja elda.
Egentligen är det inget fel på spisen som den är nu med undatag för ett litet rör som sotaren tyckte skulle isoleras innan den va helt ok, men så är det ju ett faktum att en öppen spis inte är någon jättebra värmekälla, den drar tyvärr ut mer värme än vad den sprider inne i huset.
Som ni säkert vet finns det ju även bergvärme i Borgen och då kan det ju tyckas onödigt med en kassett men som det är nu blir inte bottenvåningen ordentliget uppvärmd och därför skulle det vara mysigt med lite extra värme när man sitter t.ex. nere i gillestugan (där spisen alltså är placerad) plus att det kan hindra elpatronen från att gå igång om det skulle bli så kallt att inte bergvärmen räcker till...
Men nu råkar det ju vara så att jag har fruktasvärt dålig koll på det här med kassetter, så tips och råd mottages gärna! Någon?
Örebro
Idag har jag varit med mina föräldrar till Örebro för att kolla på badrumsinredning, jag är ju lite av en expert på området, så det faller sig ju ganska naturligt att man söker sig till mig för att få hjälp att hitta rätt :)
Det hela började med ett par timmar i Mellanstaden där det skulle väljas ut väggmatta och golv, det är sannerligen ingen lätt sak kan jag berätta, men till slut gjordes i alla fall en order och vi kunde åka vidare till butiken som Gud glömde.
Bauhaus
Alltså. Jag vet inte vart jag ska börja när det gäller den butiken men jag tror att jag ska ta det viktigaste först; ÅK INTE DIT!!!
Inte ens vi kommunanställda klarar av att få så lite gjort på så många personer :O folk köade som besatta i butiken, ivrigt tummande på reklamblad och mellan kunderna kryssade all världens youngsters fram och tillbaka i arbetskläder med sjuk dålig passform.
T.o.m där ligger vi bättre till med våra bussaronger och strutbyxor i äldreomsorgen! Hur sjukt är inte det?
Ingen av dem verkade dock uträtta något nämnvärt arbete men så snart den ena försvann in bland hyllorna med avloppsrör (vad är det föresten med den hyllan? finns det en lönndörr rakt in till fikarummet där eller vad?) kom en ny drös anställda ut från kontoret eller lagret. Utan att vara kunderna behjälpliga, såklart.
Efter att ha fastnat kassan och fått vänta ytterligare en lååång och tråkig stund, för att den sällsynt missnöjda honon bakom disken inte hade en aning om vad det var för siffror hon förvantades knappa in i datorn kunde vi dock ta oss ut i friheten igen.
Jag hoppas innerligt att jag inte behöver återvända förrän det är dags att köpa en söt liten kommod till gästtoaletten (om ca 42 år alltså) och vid det laget hoppas jag också att företagsledningen tagit sitt förnuft till fånga och hyrt in mig som konsult för att styra upp eländet!
Hemma ska man väl känna sig trygg?
Vid det här laget vet ni; mitt hem är min Borg och det är hit jag drar mig tillbaka när jag behöver slicka mina sår.
Ett annat sälle dit jag alltid kännt att jag kan åka är hem till mor och far, men från och med igår raserades den tryggheten.
Det hela började med att jag rev av 'lilla snigel' i ett maffigt solo på pappas gamla elgitarr (självklart med darr lite här och var) men till min stora förtvivlan fick jag se att nykomlingen i församlingen förevigade det hela med sin mobil.
Jag har råkat ut för något liknande tidigare, dock utan 'lilla snigel-sången', men i det fallet skedde övergreppet på allmän plats och av rädsla för att förlora jobbet fick jag stå emot infallet att straffa den skyldige. Denna gången är det ju annorlunda... visst är det?
För inte är det väl ok för någon att beröva andra trygghetskänslan som hemmets fyra väggar skänker?
Det är inte ok att främlingar bryter sig in i bostäder och rotar runt bland privata saker och det är sannerligen heller inte ok att olovandes springa omkring och filma folk där det är meningen att man ska kunna känna sig fri. säg att jag har rätt!
Smördegshjärtan
Att göra dem är egentligen ingen konst, men om man som jag väljer den minsta modellen på kakform så får man räkna med en rejäl prövning av tålamodet då det ska stansas ut närapå ett hundratal hjärtan!
Förövrigt är det lätt som en plätt, bara att köpa färdig deg, forma, ägga, fröa och grädda! därefter råder den fria viljan om hurvida man väljer att antingen äta dem som snacks eller tillsammans med lite god ost.
Bättre sent än aldrig :)
Jag kunde också se att det var en hel del jag inte ens hunnit fota, så nu måste jag försöka komma ifatt lite med det... men hur som helst, nu är jag på gång och snart kommer inläggen som jag skulle lagt upp runt den 20 december, haha!
Elis testar.
När jag såg den här äppelmusten kunde jag självklart inte hålla mig ifrån att köpa med en flaska hem och någon dag innan jul bestämde jag mig för att avnjuta den tillsammans med en saffranbulle (och på tal om det så kan vi lägga saffran som craving nummer tre).
Den utlovade kanelsmaken var obefintlig och istället smakade det bara äppeldricka, vilket för min del inte är något förstahandsval när törsten sätter in.
Så var det alltså med det, men trots missnöjet med smaken får produkten självklart ett plus för att den är märkt med 'svenskt sigill'!
Puh!
Promenaden blev istället flyttad till idag och jag tänkte att det nog skulle vara ordentligt plogat när jag väl lyckades ta mig ut vi 14 tiden.
Icke!
Oh mi, oh my! Som jag fick slita för att ta mig runt hela vägen... men nu väntar belöningen i form av en varm dusch innan jag ska ge mig på nästa utmaning för dagen.
Att hitta kläder till kvällens bjudning!
Troligen kommer det sluta med att jag håller på att drunkna i kläder som jag i ren förtvivlan slitit fram och vem vet, vid det laget kanske jag längtar ut till snödrivorna igen!
Julspöket
Istället hade jag dock tät kontakt med 118 118 för att reda ut vilka som låg bakom de hälsningar som kom till mig, så jag skulle veta vem jag skickade mina svar till!
Vid ett tillfälle när jag slängde ett öga på mobilen kastades jag tillbaka några åt i tiden, ett kort 'God Jul' från en person som varit en stor del av mitt liv men som också gjort mig väldigt illa.
För en stund började jag själv fundera över att dra iväg ett meddelande till några som jag har allt för lite kontakt med, men klumpen som börjat växa i magen av alla minnen som väcktes hos mig gjorde att jag avstod.
Vad är det som gör att dagar som t.ex. julafton får oss att börja tänka på dem som vi faktiskt på ett eller annat sätt brutit upp ifrån?
Och kanske än viktigare, vad är det som får någon att välja just den här dagen till den då man bestämmer sig för att göra sig påmind hos någon man tidigare valt att såra?
Kanske är det så att jag saknar den här personen mer än vad jag erkänner för mig själv och är det så, kanske det inte är så märkligt ändå att 'god jul - tack o hej' inte är nog?
Dagen efter
Alternativet är att ta fram cykeln ur julegömman, men jag tror inte att mina ben pallar med det efter dom senste dagarna!
För övrigt sitter jag som fastklistrad vid tvn och har inte ens brytt mig om att kamma pottfrillan.
Det är film som gäller och i reklampauserna tänker jag leka med mina nya julklappar, vilka jag för övrigt är så otroligt nöjd med :)
Kanske kommer det lite bilder framöver... kameran är ju faktiskt laddad även om jag inte riktigt haft tid att fota och visa upp mitt 'ernst-moment' ännu som jag lovade tidigare!
Men det kommer... tids nog.
En sak till!
Alla ni som jobbar en sån här dag...
i vården, alla inräknade och speciellt ni som går på 'BV-anställningar' (bara vikarie), i räddningstjänsten och i butiker som tvingas hålla öppet fast det inte skulle vara nödvändigt mm mm.
Ni är stjärnor allihop!
God Jul min kära vänner!
Jag satt uppe till tre inatt och plockade med den sista julklappen som jag inte hunnit färdigställa tidigare och det är med blandande känslor jag tar det så här piano inför julen.
Det är skönt att faktiskt tänka, 'jag hinner' och 'hinner jag inte så är det ju som det är'!
Jag blev inte ens arg på riktigt när jag återigen lyckades med konststycket att få ut en halv kaka i botten på ugnen (trots att jag inte hade min inkontinenta springform) :O
Det kommer ordna sig känner jag och min räddande ängel till mot lovade att ta med nått litet till kaffet ikväll så jag slapp baka om.
Men nog vore det skönt om jag gjort klart mer innan och inte hade en månads förberedelsen kvar till dagen innan ;)
Nu ska jag dock fortsätta att iordningställa matsalen efter att den fungerat som paketverkstad och jag har ett par dukar att stryka innan jag måste göra mig iordning för mitt första åtagande idag, så det är bäst att jag sätter lite fart...
Har ni föresten tänkt på vilken underbart vacker julafton vi fått i år? Det känns som evigheter sen vi hade en riktigt kall och vit julafton senast!
Jag kommer nog inte kolla in här nått mer idag, men jag hoppas att ni alla får en fantastiskt mysig julafton utan en massa stress.
God Jul till er alla och kör försiktigt!
Föresten
Det var i det närmaste en utomkroppslig upplevelse och jag känner mig alldeles upprymd över situationen.
Det är helt galet men jag förstår ju nu hur mycket mer märkligt det måste kännas att faktiskt vara Ernst än vad jag någonsin kunnat tro förut!
Tyvärr är batteriet i min kamera tomt men så fort jag laddat det ska ni få se =)
God morgon!
Idag är det dan' före dan' och I'm BACK!
Hade svårt att sova inatt, mest pga abnorm hunger men också för att jag låg och funderade på i vilken skål jag ska lägga vad på julafton, samt hur jag ska ställa fram allt ätbart för att det ska bli så enkelt som möjligt... precis som det ska vara i min värld alltså!
Vaknade före fem imorse och när jag legat och snurrat någon timme höll jag på att bli tokig på att raslösheten yttrade sig som kli i hårbotten (under pott-frisyren alltså) vilket resulterade i att jag stod i köket och gjorde julgodis före kl 7 imorse.
När jag var klar med första omgången berömde jag mig själv över att det var strålande bra jobbat att göra undan en massa saker som fanns med på min 'to do-list' men det skulle jag ju självklart aldrig ha gjort eftersom det bara resulterade i att jag återigen hamnade i den falska tron om att jag har all tid i världen på mig, vilket helt sonika gjorde att jag började improvisera med lite annat och så här en timme senare har det inte försvunnit nått mer från listan över det jag egentligen ska göra :S
MEN. Med tanke på hur mycket jag har saknat lusten att pyssla så spelar det inte så stor roll vad som blir gjort, jag är lycklig över att det blir nått alls =)
Stretar vidare
Hur som helst har jag klippt till julfrisyren idag och när jag stått i brygga över handfatet här hemma och inspekterat burret en stund kan jag konstatera att jag nog aldrig varit så nära pottfrilla som nu och då är jag fullt medveten om hur jag såg ut på min konfirmation. Hmf.
Nu ska jag dock ta mig upp i köket för att julstöka lite och eftersom jag känner mig aningen stressad vid det här laget så har jag goda förhoppningar om att faktiskt få lite uträttat, skam den som ger sig, eller? =)
Lussebaket
Det går ganska sakta med julstöket här i Borgen och som om det inte räcker att julkänslan vägrar infinna sig blir det mesta som en upprepning från förra julen.
Jag har dock gjort en del juliga saker och att baka saffransbullar kan nog hamna i den kategorin! Om jag får säga det själv är jag lika nöjd med dom här som jag var med dom jag gjorde förra året och idag har inte mindre än två av fikafolket från igår meddelat att dom instämmer!
Jag brukar inte baka bullar annars, sist jag gjorde det var för snart tio år sedan och dom blev väldigt små och väldigt torra men nu känner jag att det snart kan vara dags igen, eller ja.. det får väl bli framåt påsk när frysen är tömd på den här laddningen, men då mina vänner, oavsett hur resultatet blir, kan jag lova er något ni aldrig sett här tidigare =)
Sömnlös natt
Det gick inte så bra... jag började fundera över vad jag ska ha på mig på julafton, om jag ska göra julgodis och i så fall vad för sort(er), vad jag ska ha för färg på paketen i år och om jag kommer hitta på alla julklapparna jag behöver.
Utöver det klurade jag lite på varför jag inte har någon rutig kavel, ni vet en sån där som ger våffelmönster och om det verkligen inte är så att jag kanske platsar i kyrkokören ändå?
När jag väl somnade in vaknade efter bara en kort stund, totalt ursinnig för att jag drömt om att jag satt i en skolklass där läraren ville att vi alla skulle läsa högt ur en bok.
Killen bakom mig som skulle börja läste ett par ord och skämtade sen bort det hela varpå läraren blev arg, jag blev ännu argagare och skällde ner läraren totalt genom att hålla ett långt brandtal om läs- och skrivsvårigheter.
Jag känner att det är ett viktigt ämne för mig och detta kan ju bara betyda att jag försummat det allt för länge nu, jag vet dock inte om straffet att ligga vaken ytterligare en halv natt främjar möjligheten att sprida mitt budskap eftersom dagarna blir så väldigt korta när man somnar in först vid 8 tiden, men jag ska skärpa mig. Det ska jag verkligen!
Kanske efter nyår?
Bara en bild
äsch!
Det är ett jefla fikande i juletider!
Kvällens stillsamma adventsfika blev som förbytt när det stod två sladdertackor på trappen med en tårtkartong.
Ett, tu, tre så var kartongen tom och magen full med sjukt snabba kolhydrater.. dom har nämligen redan hunnit springa sin väg och jag är hungrig igen =(
Konserten då. Ja.. det är tur att man inte hunnit få allt för mycket vinterpäls ännu för då hade benhåren spretat ut genom tyget på byxorna när gåshuden kom krypande!
Oh helga natt!
Adventsfika
Det blir kaffi med saffransbullar och som det ser ut kommer kvällen att avslutas med ett besök i kyrkan för att lyssna på kyrkokörens konsert!
Jag är inte så kyrklig av mig (även om jag ibland är väldigt tjenis med Gud och alla barnen) men just den här konserten är verkligen något jag längtar efter varje år när det börjar närma sig jul.
Den avslutas alltid med 'oh helga natt' och varje gång sitter jag tårögd och drömmer om att det är jag som står där framme och sjunger lidelsefullt.
Tyvärr vet jag, vis av erfarenhet, att min sång bara åstadkommer ett enda långt lidande för dem som tvingas lyssna så jag brukar hålla tillbaka när jag är där, men det hindrar mig ju inte från att surfa in på youtube och sjunga kanon med Körberg när jag kommer hem på natten ;)
God morgon!
Skulle nog verkligen behöva köpa mig ett par ordentliga termobyxor när allt kommer omkring, ett par som värmer bra men som inte är allt för klumpiga, det skulle vara alldeles toppen! Fast det hjälper mig ju inte just idag så jag får väl som vanligt göra en inventering bland mina gamla trasor och se om jag kan hitta nått annat som duger för åtminstonde en liten promenad i snön :)
Till Generalen
Tänkte att du kunde börja sjunga upp så här inför till jul så att vi kan riva av nån finstämd melodi efter glöggen! Jag har fixat lyric's så nu är det upp till dig att styra upp det här med tonarten =)
En helt ny värld
och med kylig menar jag inte att människorn var stöddiga (tvärs om!) utan att lokalen var så sviiinkall att man fick värma sig över ljusen som bordet var dukat med! hua :S
Nåväl.. jag får ofta höra att jag kommer från landet, folk tror att vi har snö här året runt och att det inte finns några bilvägar utan att man tar skoterna dit man ska.
Igår på festen fanns i stort sett bara utsocknes folk, men jag hittade en allierad från orten och tillsammans kunde vi storögt skåda halvnakna kvinnor, däckade karlar (före 20.00!!!) och damer som rapade i takt med musiken :O när det så var dags för hemgång fick jag se den... ja, ni kan säkert gissa! SKOTERN som stog parkerad utanför lokalen! och jag skrattatde, 'HA HA HA' skrattade jag och klev in i en varm bil för att bege mig hem mot Borgen.
Hur märkligt som helst måste jag säga men jag hoppas sannerligen att det inte var sista gången jag upplevde detta =)
Jag har sorg
Har jag berättat att jag hittat mina drömmars stövlar?
Det har jag i alla fall gjort, men så en natt när jag kom hem efter en baluns och tog av mig dem fick jag se att sulan gått sönder på bägge två och gissa om jag blev arg!
Efter att jag beklagat mig för en lång rad olika personer som alla tyckte att jag skulle gå tillbaka med dem, trots att jag inte har kvittot kvar, fick jag även se att mina inte var dom enda som gått sönder på samma sätt så därför packade jag varsamt ner stövlarna i en plastpåse och gjorde som jag blivit tillsagd att göra.
Väl i butiken blev jag mycket vänligt bemött, kvinnan som jobbar där beklagade sorgen och erbjöd sig att ta dem med till en skomakare för att se om sulan går att byta ut.
Ett sånt erbjudande kunde jag bara inte motstå och nu hoppas, hoppas, hoppas jag att dom går att rädda utan att för den delen förstöra allt det underbara med dom.
Har ingen bra bild men den här får duga tills dess att jag får tillbaka dom och kan återuppleva det underbara liv vi hade tillsammans.
Det fuskas i Borgen
Smaken då? jovars, helt ok. Men det hjälper ju föga när det inte är bra mat! så vad ska jag nu köpa hem som reservmat till jobbet? Förslag mottages med stor tacksamhet!
Ölbricka
Ni vet hur svårt det kan vara att köpa presenter ibland va? När jag fyllde 25 fick jag bland annat en flaska skumpa och en superfin korg med ost, kex, frukt och godis av ett par vänner.
Det är kanonbra presenter (tyckte jag) men dom kanske känns aningens tjejiga, så vad ger man då en hane som fyller år när fantasin tryter och ostbrickan inte funkar?
Nått han gillar såklart! och allt som oftast betyder det öl =)
God morgon!
Tydligen ska jag göra slutprovet i januari vilket betyder att jag mest troligt kommer hinna rycka upp mig och göra det jag ska!
För övrigt ska dagen ägnas åt lite småpyssel så som paketinslagning och strykning av tre stycken gardinlängder som jag inte hann med igår, jag jobbar inte så snabbt kan jag konstatera men jäklars vad vad bra det blir när jag väl får någonting gjort, haha.
Så, eftersom jag är på så bra humör denna svinkalla dag (-15 här i Staden) så tänkte jag sprida lite kärlek vidare till er...
Love ya all!
om än lite olika mycket och på olika sätt...
Saga
När jag (i senste laget) tog kontakt med min lärare tyckte hon att jag skulle strunta i allt runtomkring och ta en väldigt stilren bild istället så av den anledningen fick jag slå mig fram genom isbjörnarna igår för att ta mig hem till föräldrarna och fota... ja, förhoppningsvis ska det inte behövas nån förklaring :)
Under genomgången idag sa läraren att mina objektfoton är bra och att jag ska fortsätta jobba på dem så det ska jag absolut göra under julen... det tråkiga är ju dock att det ser så simpelt ut när det i själva verket kan ta mig upp till ett par timmar att ta en sån här bild.
Det känns så värdelöst och jag skulle så gärna säga att det verkligen är gjort med ett knapptryck men tyvärr är det inte så...
Just den här bilden fotade jag som sagt hemma hos mina föräldrar så jag fick improvisera ganska mycket, det enda jag visste från början var att skålen fanns och att dom har en byrå som skulle stå bra till i förhållande till ljuset utifrån.
Utöver det fick jag möblera om halva köket och rota runt (främst i systers rum såklart) efter endel andra saker jag behövde.
Man brukar säga att 'det aldrig blir som man tänkt sig' men i det här fallet har jag faktiskt en annan bild, precis så som jag tänkte mig den, bara det att den blev mycket sämre.
Så det är heller inte alltid det man tänkt sig som är det bästa =)
Ambivalent
Inte av den tråkiga sorten dock utan mer som att hon utmanade mig att göra det jag alltid gör, fast med lite andra metoder... vi får se hur det kommer att sluta!
Här var det tänkt att ni skulle få se dagens bilder som jag gjort i ordning men så kom jag på att ni inte fått se vilken av bilderna med skorna jag valde!
Efter att ni varit med och hjälpt mig så är det inte mer än rätt att ni får se hur det slutade, så här kommer först den bilden och så kommer dagens bilder i ett annat inlägg...
Ni som följer mig på bloggen förstår kanske mitt val av motiv, men i klassen fick jag ett flertal kommentarer om att kopplingen inte kändes självklar.
För mig känns bilden väldigt privat (märk här skillnaden mellan personlig och privat) och därför har jag valt att inte förklara den närmare för klasskompisarna... på gott och ont kanske, men å andra sidan känns det inte som att det viktiga i det här fallet är HUR man tolkar ordet utan ATT man gör det.
Som ni ser är den också redovisad i svartvitt, till skillnad från den ni fick se tidigare och då undrar jag ju såklart vad tycker ni om det?! =)
morning sickness
Jag har aldrig varit speciellt kräsmagad så länge det inte handlar om mat som kommit så långt att den legat på andra sidan magmunnen eller hårstrån på rymmen, men det här med smör (eller margarin för den som vill) alltså! Det är ju en sak för sig och jag tror att jag skrivit om det förut... en av smörpaketets viktigaste uppgifter på morgonen är att man ska kunna spegla sig i det och kolla in hur luggen ligger, så att säga.
Det finns en anledning till att det inte finns något som heter smörskopa (i alla fall inte hemma hos mig) och jag tycker att man ska respektera detta naturens fenomen.
Så nu bestämmer vi det. Igen.
övertalning de luxe
Jag hoppas ta mig tusan att det blir nått bra av det annars blir jag förgrymmad på riktigt!
Sånt som bara killar kan
Oklarheten var vad jag förstod påtaglig men vad man vet säkert är ju att kvinnan alltid är överodnad mannen och därför måste graden vara högre än general.
Jag har funderat på det där så när jag idag satt och fikade med det levande upplagsverket morfar så var jag helt enkelt tvungen att fråga!
När vi gått igenom sju krig och han skämtat om vad mormor skulle haft för grad utifrån hans militära karriär så kom det helt plötsligt, Fältmarskalk!
Jag ställde mig frågande till detta då det inte till namnet låter speciellt coolt att vara en Fältmarskalk men morfar var (som vanligt) säker på sin sak och jag skyndade mig att smsa syster som snabbt kunde informera om att Wikipedia helt och hållet gick på morfars linje.
Jag tycker att det är enastående hur mycket det finns att veta om krig och elände som jag inte har en aning om men som verkar vara basic för de flesta hanar.
Killar kan allt om att vara menig (för mig känns det som att kalla nån för menlös, är jag lite på rätt spår då?), fanjunkare (här har jag också en personlig tolkning men det är föga troligt att den stämmer) och korpral men jag fattar ingenting och tycker att det är så häftigt att killar vet sånt här... för inte kan jag leva med en romantiserad bild av männen och ha så fel att rubriken borde vara 'sånt som bara morfar kan'?
Önska, önska runt i ring
=)
Säkerheten framför allt!
Frost
All min inspiration är som bortblåst och min tid går istället åt till ett projekt som jag påbörjade för ett par månader sedan, något som går riktigt bra för att jag verkligen kämpar med det, men å andra sidan håller det inte i längde att lägga allt annat åt sidan...
Jag vill fortfarande inte fota och nu är det inte ens något jag saknar längre, jag har slutat se mig omkring efter motiv och kameran ligger kvar vid datorn, fortfarande med USB-sladden kvar efter att jag laddade in bilder från dopet men innan dess var jag i alla fall ute vid ett tillfälle och försökte hitta glädjen i att fota vårt frostiga landskap... det gick sådär, men här är i alla fall ett par av bilderna :)
Hur länge ska man orka...
För det måste väl vara fler som inte får HTML ordentligt, som inte kan centrera bilder mellan text eller byta stil på texten som man vill?
Så mycket att göra
Igår kväll åts det julbord så det stog härliga till här i Staden, men det betyder icke att jag försummade Erik den bäste.
Kollektiv röstning genomfördes efter desserten och i morse kunde jag i lugn och tårögd ro skörda frukten av mitt verk... inspelningen av Idolfinalen men Erik som segrare!
Håll till godo...
I jämställdhetens tecken
Dom diskuterade en massa saker men bland annat hörde jag detta (sagt av den ena honan):
-Han har nog tjänat en hel del pengar den där som uppfann fartkameran!
Nu undrar jag... är det någon som över huvud taget vet vem som uppfann fartkameran? och om det skulle vara så att jag inte är den enda som inte har koll på det kan man inte tänka sig att det kunde varit en 'hon'? eller varför inte ett helt team?
Och ja, man får tjuvlyssna på folk i tåget! Vad ska man annars göra?
På tåget
Hyser fortfarande starka känslor av agg mot SJ (behöver väl egentligen inte säga något mer) så jag ska inte gå in närmare på några detaljer just nu, men det är hur som helst tur att jag är så sjukt säker på att orientera mig i stadsmiljö och att jag träffat idel trevliga människor idag!
Sån piggar verkligen upp även en sån här dag må jag säga... nu ska jag dock uppdatera mig lite på bloglovin' så kanske ni får veta mer om mina nyfunna vänner (och ovänner) vid ett senare tillfälle!
Déjà vu
Väl innanför dörren möttes jag av dämpad belysning och en påtaglig tystnad, jag försökte tänka att mina kollegor säkert sitter och myser med levande ljus och var sin kopp kaffe, men så var självklart icke fallet.
Istället fanns där bara en mycket ensam arbetskamrat som förvånat såg upp på mig ur dunklet och frågade 'ser jag inte ensam ut?'
Just då kunde jag verkligen känna hur den lilla mängd energi jag hade samlat ihop och tänkt fördela över dagen rann av mig i samma takt som det gick upp för mig att dom andra inte kommer!
Så.. där stod jag på jobbet, fyra timmar tidigare än vad som behövdes och eftersom dagen var tänkt att bli fullteckand låg en hel del jobb kvar hemma... nåväl, någon gång skall väl vara den första!
Om det nu bara hade varit denna gången :(
Ordning och reda i röran :)
Jag vet att det finns tusen av dem, men förra året blev jag så sjukt nöjd att jag bara måste ha samma i år också!
Jag känner på mig att allt annat kommer bli tok och därför har jag nu motionerat hjärnan med funderingar om det försvunna receptet. Spåren pekade mot att det skulle vara något jag hittat på nätet och skrivit ut men där fanns inget i min pärm och jag hade som vanligt ingen aning om vart jag skulle leta...
När jag nu sitter vid datorn och sliter i alla papper som ligger här för att hitta något att skriva på ser jag plötsligt... receptet!
Längst ner i högen med saker som ska renskrivas, printas och arkiveras =) Tänk vilken tur det är att jag är en sån ordningsam person (som också arbetar jättefort, jag menar det är ju inte såå länge sen det va jul sist)! hur skulle det annars gå om jag inte höll ordning omkring mig?
Att ge är att få
Ni vet vart jag står när det gäller gåvor, jag älskar att ge bort personliga presenter och ibland liksom bara finns den där perfekta presenten framför mig när jag står i en affär och då bara måste man ju köpa den!
Sist det hände var på Tha Store där jag fick syn på den ultimata adventsljusstaken till Bror!!
Han är inte den pyntiga typen och han avskyr rosa så denna är ju som gjord för honom men eftersom jag ville att han skulle få den innan jul kunde jag inte lämna över den personligen utan fick skicka den med mamma o pappa som varit och hälsat på honom i helgen.
Att det blev en uppskattad gåva är ju tydligt med tanke på att jag nyss fick den här bilden skickad till mig på mobilen =)
Röntgenstrålar i kameran :S
Jag försökte övertyga henne om att det nog inte var fallet men jag vågade ändå inte stå kvar utan lommade iväg med svansen mellan benen och skämdes. Det är sånt jag gör, skäms :(
Gårkvällens middag; Gör-det-själv sallad från pizzan
När det var dags att ta beslut om middagen igår fick det bli den enkla vägen, hämtsallad från en av Stadens pizzerior.
Jag beställde en avokadosallad. Finn (minst) ett fel! =)
Dop tårtorna
Den översta med dom små fötterna påminner mycket om min som jag gjorde till Elias när han var alldeles ny här på jorden. Då var ju min tanke från början att jag skulle göra flera fotsteg precis som på denna, men det fanns inte riktigt tid till det då... det är dock inte utan att jag blev lite sugen på att baka igen efter att jag såg alla dessa fina (och goda!) tårtor.
Nån som vill fika?
Innehållet
Att köpa presenter till dop är absolut inte enkelt! det är så lätt att det blir dubletter av vissa saker och det känns verkligen inte kul.
Det är inget roligt att vara den som köpt en likadan present som någon annan eftersom det betyder att presenten högst troligt kommer att bytas ut och det är precis lika tråkigt för den som tar emot, när det blir så uppenbart att gåvan inte kommer behållas.
För även om man har kvar den ena så är det ju ändå bara en av två (eller fler) och vem som egentligen var avsändaren suddas ut...
Efter att jag surfat runt på lite bebis sajter hittade jag den här mätstickan med plats för foton och det fick bli presenten till Ärtan!
Den är ganska stilren och jag tror att den kan passa in hemma hos Villes familj, samtidigt som jag gillar nyckelpigorna och tycker att fotoramarna passar in på mig som avsändare.
I ett sms under kvällen fick jag även veta att matchningen med snöflingorna fungerade alldeles utmärkt för att hålla reda på vilket kort som hörde till vilket paket i det enorma presenthavet och det tycker jag känns lite extra kul! =)
Ärt-paket
Jag hann aldrig med att se någon presentöppning efter dopet idag och även om jag gissar att Villes mamma och pappa har hunnit med det vid det här laget törs jag inte chansa på att lägga ut någon bild av innehållet i det jag hade med mig...
Däremot tänkte jag lägga upp ett par bilder på paketet redan nu så ni får se vad jag satt och pysslade med till stax före två inatt =)
Det är inte utan att jag skäms lite över färgvalet så här i genus-tider, men jag skyller på att jag i min totala (och numera även permanenta) förvirring helt glömde bort att köpa omslagspapper så jag fick snällt hålla tillgodo med det som fanns på lagret här hemma!
Dagens tårar
Nuförtiden grinas det vareviga dag här i Borgen och det tycks finns oändlinga anledningar att böla... I onsdags var det dom sedvanliga snyftningarna framför Grey's, igår var det stora, vilsna, uppgivna tårar till följd av motgångar och idag är det dimsyn för att jag fått komma på Ärtans dop.
Om glädjetårarna är fler än dom övriga vet jag faktiskt inte, men dom är betydligt lättare att leva med, även om man ibland önskar att man vågade se folk i ögon, lita på rösten och nån enda gång kunna berätta hur mycket man tycker om dem...
Så vad gör man? Kan man bränna av tårkanalerna?
Tänkvärt
Läste den här krönikan i AB och jag tycker att den är tänkvärd...
Mest tänkvärt är detta;
'De flesta av oss har lärt oss att döden är något privat som det inte ska pratas för mycket om. Det finns en rädsla för att komma för nära, och en rädsla för att såra. Ingen vill råka göra en sörjande människa ännu ledsnare. Men om man förlorat en syster, en dotter, en vän, vad kan möjligen vara värre, just där och då?
Tystnaden.'
Nedan följer en kopia av texten som länken hänvisar till
Förra helgen läste jag i tidningen om en trafikolycka. En mamma och hennes lilla dotter dog omedelbart då de krockade med en buss på en halkig vägbana i närheten av Dorotea. Sonen blev svårt skadad. Jag minns att jag tänkte att det var fruktansvärt. Att jag reflekterade över att mamman var i min ålder. Och att jag sedan inte tänkte mer på den saken.
Så kvällen därpå loggade jag in på Twitter och det gick under några plågsamma sekunder upp för mig att kvinnan som dött i olyckan var en flitig twittrare, som jag följde. Som ofta kommenterade mina tweets. Hon var min vän på Facebook också, jag läste hennes blogg och hon läste min. Plötsligt var hon inte längre en nyhetstext i mängden. Hon var någon jag kände lite grann och kände för, trots att jag aldrig träffat henne. Och jag var inte ensam. Vi var många som plötsligt insåg att någon som var en del av vår vardag var borta för alltid.
Twitter var i sorg.
Det var en ny situation för flera av oss. Hur gör man när en människa dör som man aldrig har träffat? Har man ens rätt att sörja? Är det inte upp till de allra närmaste, de som känner henne ”på riktigt”?
Det skrevs flera bloggposter den kvällen, men de publicerades inte direkt. Många var tveksamma. Kan jag publicera? Kan jag skriva utan att trampa någon på tårna? Har jag ens rätt att uttala mig om en person som jag inte träffat?
Jag tror att de flesta blogginläggen publicerades.
Några tände cyberljus, något som andra tyckte var smaklöst. Somliga blev väldigt upprörda över att alla inte visade respekt för sorgen. Men också ilska är en naturlig sorgereaktion.
Med de allt större nätverk människor skapar på nätet kommer döden nära allt oftare, och jag tycker mig se att internet håller på att förändra vårt sätt att hantera döden.
De flesta av oss har lärt oss att döden är något privat som det inte ska pratas för mycket om. Det finns en rädsla för att komma för nära, och en rädsla för att såra. Ingen vill råka göra en sörjande människa ännu ledsnare. Men om man förlorat en syster, en dotter, en vän, vad kan möjligen vara värre, just där och då?
Tystnaden.
Att dela sin sorg med andra gör den inte värre. Det gör den lättare att ta sig igenom. Jag tycker mig se att framförallt unga människor som är uppvuxna med internet har nytt och annorlunda sätt att hantera dödsbud, de kastar sig in i den kollektiva sorgen utan att tveka som vi vuxna ofta gör. Och jag har förstått att de anhöriga till kvinnan funnit mycket stöd och styrka när de läser vad hennes nätvänner skriver om henne. Också de som stod henne närmast blir mindre ensamma i sin sorg.
Man har absolut rätt att sörja någon man aldrig träffat. Det är väl egentligen inte konstigare än att människor gråter när en stor statsman eller artist går ur tiden. Det är när jag tänker efter mycket mindre konstigt att man blir väldigt ledsen när en nätvän försvinner. Och det finns inget rätt eller fel sätt att sörja. Tolerans och respekt löser det mesta.
Döden är en del av livet, och internet ger oss nya verktyg att förhålla oss till den, som om vi använder dem rätt gör sorgen lättare att bära. Både för dem som står väldigt nära, och oss som finns lite på avstånd.
I valet och kvalet
Orättvisa
LillNea är ju något av en sladdis och som brukligt i sådana lägen är hon aningens mer bortskämd än vi andra.
I dag befinner hon sig i Värmland och spenderar varje minut av dagen med mina favoriter... då och då kommer det spydiga sms där hon vrider om kniven i hjärtat på mig genom att citera mina Idoler :(
Livet är ta mig sjutton så orättvist att härta vore nåck!
Enkla lösningar
Igår däckade jag i soffan efter att jag ätit kvällsmat så tidigare idag beklagar jag lite över detta vilket lät ungefär så här
- I kväll vill jag verkligen inte somna i soffan!
I min enfald trodde jag ju att detta skulle bemötas med den djupaste förstålelsen och några uppmuntrande ord men istället lyder svaret
- Låt bli att sätta dig i den då!
Mini makeover
