allicen

Det enda positiva med den här personen är att hen inte kommer vara en del av mitt liv längre och jag är så otroligt glad att slippa denna falska, småaktiga och manipulativa människa.

Over and out.

Imorgon är det dags att göra ett ryck och jobba efter julhelgen. Det blir mitt sista skift på kontoret och det kommer nog vara ganska tomt i korridorerna om jag inte misstar mig. Troligen kommer jag, om det nu ens ringer någon, sitta som en telefonsvarare och meddela att jag kan skriva en lapp med ev. ärenden och att dessa får handläggas efter nyår...

 

Om någon, mellan raderna tycker sig kunna läsa ett uns av missnöje så har ni fel. Jag helt jävla matt över att behöva göra det här skiftet! Jag hade önskat att få jobba min sista dag när alla mina mesta kollegor fanns på plats för att kunna krama om dem och säga tack för allt samtidigt som jag skulle kunna känna att jag kunde avsluta alla lösa trådar på ett snyggt och korrekt sätt.

 

Det finns kollegor som jag verkligen kommer att sakna! Julia-Kulia är en av dem! hon är en fantastisk människa som alltid har en stund för alla. Hon frågar hur man mår och hon kommer med ovärderliga tips och råd när man behöver någon som stöttar.

 

En dag, veckan efter att jag blivit trippeldumpad pratade jag lite med henne och så tog hon fram en liten virkad blomma som hon gömt på sitt kontor och nålade fast den på sjalen som jag alltid hasar omkring med på jobbet för att jag fryser så in i märgen.

 

Något litet som jag gjort själv ville jag ändå lägga under granen i år och då föll valet på cookies in a jar.

Till en början gjorde jag en med choklad till mamma men därefter blev det även en till Bror. I hans valde jag att lägga smarties och nu ser jag såklart fram emot att bli bjuden på fika :-D

Kvällen spenderades på lokal med syskonen och deras respektive. Lite mindre folk än jag hade förväntat mig men ganska trevligt ändå!

Men bäst av allt, det gör ytterligare en dag i morgonrocken helt legitim ^^

Till kvällen samlades vi sen hemma hos mamma och pappa för ytterligare lite julmat men såklart även paketöppning!

Jag fick som vanligt massor med jättefina presenter och några av dem kommer jag nog hinna visa upp imorgon...

Men nu vill jag faktiskt inget hellre än att sova lite!

God fortsättning på julen, mina kära läsare!

Först och främst var det ju skönt att få bekräftat att den kom till rätt person men framförallt blev jag alldeles varm i hjärtat av att han tog sig tid att skriva till mig :-)

Verkligen en trevlig start på julfirandet måste jag säga!

Efter att det gått en tid från mitt sista besök hos fobi-kuratorn kände jag att livet inte höll ihop länge, utan bestämde mig för att söka en ny kontakt. För enkelhetens skull valde jag en på hemmaplan.

 

Vid ett av dom första besöken fick jag med mig lite papper hem att fylla i. Bland annat detta;

 

Om några dagar gör jag min sista dag på vikariatet som jag haft i tre år. Det känns tråkigt att få lämna ifrån sig vissa av arbetsuppgifterna och det känns tråkigt att lämna vissa av arbetskamraterna!

 

När jag fyllde 30 fick jag en flaska champagne  av ett par kollegor och en liten tid efter det var meningen att jag skulle sluta. Det har varit många jobbiga dagar på den här tjänsten med många sömnlösa nätter och många tårar på det där kontoret och just då kändes det som en befrielse att det skulle vara över. Så jag bestämde att det var till det tillfället jag skulle spara mitt bubbel.

 

Det blev inte så och den där flaska blev bortglömd i ett skåp.. Tills nu. NU tror jag nämligen att jag är på gång...

 

Jag håller på att göra mig fri!

Jag går, om än sakta, igenom mina saker här i Borgen och gör mig av med något lite då och då. Jag har inga åtaganden kvar och jag kommer inom kort återigen att börja jobba med något som jag inte längre brinner för.

 

Så jag väljer att tro, nej jag väljer att hoppas! att detta är för att det snart kommer hända saker där min frihet är en förutsättning. Det här är något värt att fira så därför, kära ni, kommer den där flaskan att tömmas inom kort. Kanske rent av på nyårsafton.

 

Helt kravlöst!

 

Helt Löfteslöst!

 

Hjärtat håller och stora tårar av lättnad som bara inte kan hållas tillbaka!

Fy fan va härligt med nått som känns HÄRLIGT!

Har idag skickat två mail som jag ända från hjärteroten hade önskat att jag sluppit... och nu väntar jag med skräckblandad iver på svaren. Ni vet när bara inte kan bärga sig tills man får besked men samtidigt vet att ett dåligt sådant kommer göra så vansinnigt ont...

Det ena kommer antagligen att leda till att min kropp och mitt psyke havererar och det andra till att hjärtat går upp i limningen igen. Att hoppas på nått annat i bägge fallen förstår jag är att hoppas på för mycket och därför tänker jag göra ett val och önska, önska runt i ring att jag får spara lite på hjärtat denna gång!

Jag minns inte ens när jag såg ett Luciatåg sist och jag har aldrig någonsin fått vara en del av någon annans familj på det här sättet.

Jag är inte den Gudligaste av människor men jag tycker mycket om att få besöka kyrkan så här och ofta känner jag mig närmare dem som är längst bort när jag går in där. Såklart tände jag ett ljus för allt och alla som fattas mig i allmänhet, och för mormor och Lovely Sis i synnerhet...

Oh nej, tvärs om! Här finns massor att gotta sig i för den som behöver lite skadeglädje i sitt liv...

Lite snabbt och enkelt kan vi ju ta detta med jobbet som jag sökte... Jag fick det såklart inte.

Om det nu mot all förmodan skulle va nån som trodde det.

More to come! som det hette på den gamla goda lunartiden

Har ytterligare en gång påbörjat nedräkning inför att avsluta mitt vikariat. Förra gången räknade jag ända ner till 3 timmar kvar innan ledningen svängde helt om och bad mig att vara kvar ytterligar en tid. Jag tror att jag har tio arbetsdagar kvar nu och denna gång är det lite bättre förberett inför att jag slutar, med en nyanställd arbetsledare som kommer kunna ta över arbetsuppgifter som frigör tid för min chef.

 

Förra gången planerade jag inför min sorti genom att boka möten på alla enheter för att säga hej då till brudarna som jag jobbat med de senaste tre åren men denna gång lutar det mer åt att jag bara smyger mig bort... Då hade jag planerat det hela med genom att göra iordning varsin liten presentpåse med godis till tjejerna

 

På gott och ont såklart! men jag står bara inte ut med tanken på att deras saker ska kastas bort eller ens, i bästa fall, säljas.

I somras fick jag titta igenom en fylld släpkärra innan den kördes till soptippen och jag rev såklart med mig en hel hög med grejjer. Bland annat en liten stringhylla i plåt som jag tänkte skulle bli fin att spraymåla men efter att jag funderat på vart jag ville ha den så bestämde jag mig för det blåa rummet. Och eftersom inget annat är iordning där så behöver inte hyllan heller vara och nu så har jag fått hjälp av pappa att skruva upp den...

Mamma berättade att den satt i hennes och mosters rum när de var små! I min värld kan man bara inte slänga sånt här, det kan man bara inte!

För ett par veckor sedan såg jag att den inte satt kvar på bordet och mamma berättade att den ramlat i golvet och gått sönder. Sånt händer... Men igår när vi plockade undan kartongerna från adventsljusstakarna så fick jag se den ligga i en liten korg. Med ena örat i knät :'(

Så jag tog hem den för att limma fast det och den där lilla figuren bär på så många minnen hos mig... När den köptes, det värker inom mig när jag påminns om stunder som den.

Mormor som plockade upp den och genast gjorde den till sin och alla gånger vi satt runt bordet och hon ville visa upp den.

Älskade mormor som för första gången inte kommer vara med oss för att fira jul...

Älskade mormor som inte finns annat än i mitt minne...