Bara konstigt!
Möttes av ett liveband som spelade jazz på högsta volym när jag klev in på lasarettet idag. Kan hända att öron doktorn fick några fler patienter efter att besökarna passerat där och tjejerna i kassan kommer antagligen att vara sjukskrivna i två veckor framöver...
Drömtjejen
Underbara höst...
Hösten tycks bli precis lika underbar som sommaren men med skillnaden att jag nu kan säga att jag faktiskt mår lite bättre. Jag brottas fortfarande med en rad stressymptom och ibland känns det som att dom inte verkar vilja avta det minsta.
Insikten om att det inte kommer att kunna bli "vi" igen börjar sakta sprida sig även till hjärtat när jag nu fått klart för mig att han inte ens vill ha någon kontakt med mig så går det inte att lura sig själv längre. Härdsmältorna kommer allt glesare och varar allt kortare stunder, samtidigt som jag vid flera tillfällen faktiskt kunnat skratta och känna glädje igen.
Jag känner mig vilsen och vågar inte lita på mitt eget omdöme så jag försöker att gå sakta och hinna känna efter om isen bär..
Nu ska ni få se!
Det är superlänge sedan jag skrev här men nu bara måste jag dela med mig av en överraskning som väntade på trappen när jag kom hem nyss...
Att jag är nyfiken går inte att förneka så min iver att komma in och få öppna var nog i barmsligaste laget, men guuud så glad jag blev :) Under pappret fanns en påse te men INGEN AVSÄNDARE
Jag har min aningar om vem som skulle kunna tänkas vara den "skyldige" men helt säker är jag ändå inte och hoppas innerlig att jag snart får vet det :O
Men oavsett vem det är Tusen tack och ännu fler kramar till dig (eller er?!)!
Den nakna sanningen
Det här inlägget skriver jag enbart för att jag i dagsläget har kommit ett steg förbi detta, jag erkänner att jag inte hade modet innan! Om du läser det med skadeglädjen bubblandes inom dig så bjuder jag på det, men ber dig att fundera över vad i ditt liv som är orsaken. Ofärdiga känslor månne...
Hur som helst, det finns människor (Nea känn dig inte utpekad) som ibland blivit lite trött på mitt överdrivna städande som uppstår när jag ska få besök och som känt en liten lättnad i att skåda lite stök och lort här och där.
Det här är de senaste månadernas sanning... Håll till godo ;)
Det är lååångt ifrån ordning här hemma men dom värsta anhopningarna är faktiskt borta och det känns skönt, för min del är det verkligen sant att omgivningen påverkar mig och den här nedåtgående spiralen fick pågå alldeles för länge... Det är dags att ägna mer tid hemma istället för att fly iväg till andra så fort tillfälle ges, kanske kan jag få lite besök någon gång istället?!
Lägg förresten märke till bilden längst ner i höger hörn, "hur man undviker att tvätta" ^^
Utanför min fyrkantiga hjärna
Man önskar ju att det dök upp glädjeämnen som ger en anledning att flytta fokus från sin egen misär till något trevligt, men det verkar vara att önska för mycket.
Sviktande hälsa må höra åldern till men det gör det inte enklare att orka med sjukdomarna och sjuhusvistelserna när de avlöser varandra hos dem man håller å kära...
Bokpyssel
Fick frågan om jag möjligen har lite för mycket fritid... Det har jag inte, jag har bara brist på energi och motivation att göra vettiga saker.
Dock blev denna lite för slarvig så den har fått gå hädan, men jag ska prova att göra en till av lite enklare slag :)
Tänk om jag ändrar mig, och sen ändrar mig igen...
Idag är sista träffen med sorg gruppen bokad och jag har varit nervös i nästan en vecka. Igår fick jag veta att det mest troligt skulle bli inställt och det kändes både drygt men också lite skönt.
Kuratorn ringde idag och frågade hur jag ville göra, jag fick möjligheten att komma dit själv och läsa mitt brev för bara henne men nu vet jag inte om jag fixar att ladda om igen... alternativet är en tid nästa vecka och det skulle nästan passa bättre både med logistik och med efterföljande aktiviteter. Åh, alla dessa beslut!
Efter förra mötet orkade jag inte åka hem så istället tog jag omvägen till kyrkogården och Lovely Sis, väl där blev jag kvar i bilen med min bok och började på underlaget till brevet som jag ska/skulle läsa idag. Därefter fick jag verkligen smala kraft i några dagar för att orka sätta mig hemma och skriva ihop det slutgiltiga brevet men även om det var väldigt jobbigt så var det också intressant att uppleva sina egna känslor i takt med att jag jobbade mig igenom alla händelser och nedslag i vår relation som jag valt att göra. Det var flera gånger som jag inte alls reagerade över saker som jag trodde var bland det jobbigaste men också tvärt emot, att saker som jag trott var bagateller rev upp mycket djupare känslor än jag kunnat föreställa mig...
Det finns ett talesätt som lyder "Den som älskar dig mycket kommer få dig att gråta" Oh mi, oh my vad han måste älska mig...
Ordningen återställd!
Verkar som att mina problem med bloggen har rett ut sig så jag kan börja ladda för att posta ifatt alla bilder som jag missat ;)
jippie!
Fullbordan - Brevet
Idag har jag tänkt att jag ska börja skriva på mitt fullbordansbrev vad gäller min relation till Mr. T. Det utgör finalen av bearbetningen och jag är så tacksam över att det finns en mall som jag måste följa strikt. Annars skulle jag nog inte veta i vilken ände jag skulle börja...
Brevet ska innehålla tre delar, ursäkter, förlåtelser och viktiga känslomässiga yttranden. Dom flesta reagerar på detta med förlåtelsen men jag känner väldigt starkt för hur man i boken angiper ämnet.
Att förlåta är att ge upp hoppet om annorunda eller bättre gårdag.
DET ÄR JU SÅ SJÄLVKLART!
Att förlåta handlar inte om att frånse eller ge sitt godkännande, det innebär bara att man väljer att inte längre låta minnet av det inträffade forsätta att orska skada.
Nu läsa - skriva - gråta
sen, gå vidare.
Bilder
Jag kan fortfarande inte ladda upp bilder till mina inlägg, trist!
Nattsudd
Humor hos kotknäckaren
Relationen
Imorgon är det dags för ett möte med sorggruppen igen. Då ska jag läsa upp mitt relationsdiagram och jag står fast vid att arbeta med relationen till Mr. T.
Under kvällen har jag suttit och skrivit ihop händelser från våran tid tillsammans, positiva och negativa. Jag trodde att anblicken av de negativa sakerna skulle ge mig en djupare känsla av att "det var inte rätt" det var inte bra", men så känner jag inte just nu. Jag är så ledsen över att jag fick så kort tid med honom och jag är så frågande inför hur man kan kämpa så hårt för att vinna någon hjärta och förtroende och sen bara upphöra att ha känslor för personen...
Jag hade tänkt lägga upp en liten bild på mitt diagram men det fungerar fortfarande inte att ladda upp bilder så tyvärr... Jag får återkomma imorgon!
Strul
Tycker att blogg.se strulat i ett par dagar... det fattas länkar på sidan och det går inte att ladda upp bilder :(
Shandy, Shower och sömn
Har varit iväg och buggat igen, min kavaljer var supergullig och åkte med mig tidigare för att möta upp en bekant som jag övertygat om att börja dansa!
Det var lite för få killar på nybörjarkursen så jag valde att bara sitta och titta men under tiden blev jag alldeles varm i hjärtat när jag tänkte på hur fint dom ställde upp för mig! Hon som nappade på mitt tjat och han som gav flera timmar av sin tid bara för att min vän skulle komma iväg!
Efterår stannade vi kvar i stan och delade på en pizza, nu är jag nyduschad och har så smått återfått vätskebalansen så inom kort blir det sängen för min del... En jättetrevlig dag och bäst av allt är vetskapen om att jag får sovmorgon imrogon!
Tomhet
Känner mig låg igen... ibland tänker jag att om jag undviker trevliga och roliga saker så känns inte ensamheten så påtaglig däremellan.
Under kvällen har jag tänkt mycket det här med "att komma över".
Jag vill inte komma över min kärlek, jag vill vårda den som en liten skör fågelunge och jag vill ta trevande steg mot att bli älskad tillbaka.
Jag känner mig uppgiven av tanken på att jag kommr bli tvungen att registrera mig på diverse dateing sidor och spela en massa spel med människor som till största del kommer få mig att känna besvikelse och otillräcklighet. Jag blir illamående av tanken på att behöva leta efter en annan man att dela mitt liv med, när jag egentligen redan har hittat honom.
Och jag känner mig så ledsen över att vara så här ensam
Lunch, middag och löpning
Var ut och åt lunch med Bror idag och det var nog banne mig första gången vi var iväg bara han och jag! Efter jobbet begav jag mig vidare till mina fina vän Cessa för att fika men blev kvar där och åt middag med hennes goa familj, vi kom fram till att vi skulle ge oss ut på en kvällspromenad men någontans urartade det hela och slutade med att en löprunda planerades...
Nu sitter jag med ett lätt tryck över bröstet (måste, måste få klarhet i hur det egentligen står till med mina luftvägar!), men med ett ännu lättare sinne! Det var sannerligen ingen walk in the park att köra igång efter att knappt ha sprungit på över ett halvår och jag hade absolut inte gett mig på den här turen på egen hand, men med trevligt sällskap kan man lätt strunta i alla sånna hinder =)
Tack för idag Cessa! imorgon har jag som av en händelse tid för massage, men sen kör vi igen ;)
Höstljus i köket
Bror har varit här och hjälpt mig med fönsterlamporna till köket. Dom köptes redan när jag övertog huset men eftersom Mr. T hade en fönsterlampa som passade i köket så blev det aldrig av att dom kom upp. Nu börjar det dock kännas som hög tid att kunna tända lite i fönstret på kvällen och efter en hel del tjat så blev det äntligen gjort!
Tea som ser hur bra som helst i mörkret bryr sig inte alls om lamporna, men däremot fanns det med en jätterolig gummisnodd bland grejjerna och den kunde hon och Bror leka med en lång stund. Tror inte jag sett henne så trött efter lek någon gång tidigare =)
