Motorsågsmassakern, eller hur man beskär ett körsbärsträd

Förrförra veckan brakade körsbärsträdet ihop. En stor gren gick av och det fanns inte annat att göra än att såga bort typ halva trädet.

Fader Vår kom till undsättning och passade dessutom på att gå loss med motorsågen lite överallt på Borggården

När det sen var dags att lasta allt ris på släpkärran upptäckte vi två stycken nyfikna grannar som iakttog oss med stort intresse.

Vi försökte säga åt dem att inte ligga under bilen, men dom brydde sig varken om kärvänliga tillsägelser eller lite mer bryska försök att skrämma iväg dem. Tack och lov hade dom tröttnat och gått ner det var dags att åka!

Väl framme vid soptippen fick jag genast syn på en spegeldörr som låg högst upp bland skräpet. Far gick iväg och frågade om vi kunde ta den och innan vi ens lyft bort den kom en annan soptippsgäst fram och ojade sig över hur människor kan slänga så vackra saker.

Jag kan bara hålla med så nu står den i mitt garage i väntan på att jag ska komma på vad jag ska med den till!


Avdelning: Orka

När man går ner till tvättstugan på kvällen för att hänga tvätten som man (trodde att man) hade dragit igång tidigare under dagen.


Hepp!

Cloetta - hur det gick

Minns ni att jag drabbades av det fruktansvärda traumat av att det i min gott&blandat-påse bara fanns en lakritsrevolver?
 
Jag gjorde ju det enda rätta för en god samhällsmedborgare och uppmärksammade tillverkaren om detta.
 
Dom va snabba att svara och beskrev hur deras processer fungerar och meddelade att jag kunde skicka in förpackningen för att få kompensation.
 
För ett par daga sedan låg ett kuvert från dem i postlådan och förutom ett trevligt brev fanns där en hel bunt värdecheckar.
 
 
Passade nog har ju min lilla weekend-resa till Oskarshamn grävt ett djupt hål i min redan ihåliga studentbudget så med en nuvarande dagsbudget på 2kr har jag i och med detta mer "pengar" till godis än vad jag har till mat.

Man överlever!

Dagens lunch


När ordningen skändade Borgen

Det finns en gräns för vad och hur mycket man kan städa och rensa. Det gör det faktiskt.
 
Idag knuffade ordning och reda-utmaning ut mig på den yttersta av klippavsatser när uppdraget löd:
 
"Rensa ut ett par skor"
 
Skor är inget man ska ta lättvindigt på. Å nej! Skor är viktigt, fint och bra. Man ska ha respekt för skor och vårda dem ömt. 
 
Även om dom råkar vara helt ofunktionella, trasiga eller i fel storlek. Det är ju liksom ändå skor.
 
Men har man gett sig in i leken får man leken tåla och därför rök det tre par ur garderoben idag.
 

För kännedom; Ett par bra saker

För det första
Igår satte jag första gången min nya astmamedicin på prov. Kanske är det väl tidigt för att tillskriva tabletterna någon effekt utan istället kan hända att "placebo" är ett ord som sammanfattar det hela på ett korrekt och vetenskapligt sätt. Men jag bryr mig inte.
 
Nä! faktiskt bryr jag mig inte. För det gick så mycket bättre än vad jag någonsin vågade hoppas på. Visserligen har jag legat av mig en hel del, så kanske kan jag erkänna att jag inte på speciellt många punkter påminde om någon atlet i någon form. Men det var BANNE MIG första gången jag fått upp pulsen utan att känna känslan av ett lock som i hög hastighet fladdrande täpper till luftröret i halsen. Jag kunde andas...
 
Mitt högröda nylle och min trötta Barbakropp var sannerligen ingen vacker syn men det var en fin stund för mig och jag hoppas verkligen att det inte bara var en engånghändelse!
 
För det andra
I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut.. och jag skulle kunna skriva om hela texten med min dröm men jag vill inte dela med mig av den. Jag vill bara dela med mig av att jag drömde nått så härligt och sorglöst och att jag sakta fick vakna genom drömmen. Lite besviken över att det bara var en dröm och att jag inte fick veta mer men känslan av att vakna! Det kändes som att vakna till livet efter en evighet av mörker och det tog nästan en halvtimme innan jag kunde samla mig och kliva upp. Ja må känna mig betstulen på mycket, besviken på många men nu har jag fått mina drömmar tillbaka

Baka baka, liten kaka

Till helgen som kommer ska jag knåpa ihop en tårta så dagens ordning och reda-uppgift kom väldigt lägligt.
 
Nämligen att rensa och sortera bland bakingredienserna.
 
Jag har ett par korgar i ett skåp med sånt som hör till dekorering av tårtor och cupcakes, dessa gick jag igenom för nån vecka sedan så idag höll jag mig enbart till skafferiet.
 
 
En förpackning rågmjölsflingor fanns på en av hyllorna - bäst före 2008. Det betyder att den hängt med ändå sedan ett par år före jag flyttade till våningen. Uäk!

Dagens uppgift

Att rensa ur allt onödigt ur bilen.
 
 
Tur att dom onödiga sakerna kan räknas på en hand för...
 
Oh no, ain't going in there!

Årets första!

Har ju inte skrivit något på länge men tänker att det kan vara på tiden...
 
Nyår har passerat och jag bjöd in mig själv till Ståhlisens familjekväll. Jag hade jättetrevligt men det är inte utan att den gamla bekanta känslan av att vara övergiven tar ett grepp om mig vid sådana här tillfällen.
 

Det är många som säger att nyår är överskattat. Men låt mig nu vara ärlig... det är bara människor som har någon att spendera kvällen med som säger det. Det är bara människor som är någons förstahandsval, som har huvudbry över vilken av de båda festerna man ska tacka ja till eller den som kommit dit att det egna sällskapet är allt som behövs.
 
Det är bara sådana människor som säger sånt. Att höra dessa ord är för mig som att få en hink kallt saltvatten över en hudlös kropp.
 
Nåväl, det är över för denna gången! Jag är för tillfället tjänstledig så jag har ytterligare ett par lediga veckor framför mig och imorgon ska jag fatta ett stort beslut. Egentligen har jag redan bestämt mig men eftersom det ännu inte finns på pränt så ger jag mig ett uns av ytterligare betänketid och när den är över får ni också veta vad det gäller =)

Sista dagen

Imorgon är det dags att göra ett ryck och jobba efter julhelgen. Det blir mitt sista skift på kontoret och det kommer nog vara ganska tomt i korridorerna om jag inte misstar mig. Troligen kommer jag, om det nu ens ringer någon, sitta som en telefonsvarare och meddela att jag kan skriva en lapp med ev. ärenden och att dessa får handläggas efter nyår...
 
Om någon, mellan raderna tycker sig kunna läsa ett uns av missnöje så har ni fel. Jag helt jävla matt över att behöva göra det här skiftet! Jag hade önskat att få jobba min sista dag när alla mina mesta kollegor fanns på plats för att kunna krama om dem och säga tack för allt samtidigt som jag skulle kunna känna att jag kunde avsluta alla lösa trådar på ett snyggt och korrekt sätt.
 
Det finns kollegor som jag verkligen kommer att sakna! Julia-Kulia är en av dem! hon är en fantastisk människa som alltid har en stund för alla. Hon frågar hur man mår och hon kommer med ovärderliga tips och råd när man behöver någon som stöttar.
 
En dag, veckan efter att jag blivit trippeldumpad pratade jag lite med henne och så tog hon fram en liten virkad blomma som hon gömt på sitt kontor och nålade fast den på sjalen som jag alltid hasar omkring med på jobbet för att jag fryser så in i märgen.
 

"Den här har jag köpt för att ge dig vid något tillfälle då du behöver muntras upp" sa hon och jag fick i vanlig ordning kämpa mot tårarna. Underbara, fina Julia -  vad jag kommer sakna dig!

En hypokondrikers paradis!

Efter att det gått en tid från mitt sista besök hos fobi-kuratorn kände jag att livet inte höll ihop länge, utan bestämde mig för att söka en ny kontakt. För enkelhetens skull valde jag en på hemmaplan.
 
Vid ett av dom första besöken fick jag med mig lite papper hem att fylla i. Bland annat detta;
 
 
Men hallå! Dr. Elis kunde ju inte få en bättre hemläxa än att upprätta en helt egen journal över sig själv =)) Denna uppgift var verkligen bara en kakbit!
 
Dessvärre visade resultatet av ett test jag gjorde att de framsteg jag trott att jag gjort inte riktigt var så stora som jag först trott.. Skalan för depression slog i taket och min kurator tittade alvarligt på mig och sa att den nivån var v ä l d i g t hög, så hög att jag egentligen skulle vara hjälpt av medicinering. Det vill inte jag och hon vet det, så därför skyndade hon sig att säga att vi kommer fixa det ändå och det ska vi banne mig göra!! Vid just detta besök hade något hänt inom mig och hon sa att det märktes, det kändes skönt! Kanske är jag redan på gång...
 
Jag fick två hemläxor, det ena är att jag ska köra bil till en plats som vi bestämt. En ganska lång bilfärd härifrån och jag är nervös för allt mellan himmel och jord. Jag får ta någon med mig med denne person får inte köra och heller inte curla i allt för stor utsträckning men det tar ändå udden av de flesta farhågor. Det andra är att jag ska kolla upp fakta gällande ett jobb och när jag satt där kändes det sistnämnda så lätt... nu vet jag inte längre...
 
Tack gode gud för jul och nyår som ger mig extra tid till nästa besök ;)
 

Varför blir det så här?!?!

Alltså nu har jag suttit och skrivit ett långt inlägg här när datorn på en hundradels sekund stänger ner allt och ska starta om.
 
JAG BLIR TOKIG!!!
 
och nej, det har inte kommit upp någon ruta där jag valt att skjuta upp omstarten i en evighet!
 
Edit: detta är andra gången jag skriver det här sketna inlägget för att blogg.se istället för att publicera inlägget meddelar att det blivit sparat för att det stängdes ner oväntat. DET FANNS JU INGET KVAR och nu finns inte det nya som jag skrev heller så vart sjutton har dom sparat det?
 
Jag bara undrar...

Loppis-söndag

Min önskan va ju att åka till Ludvika och stå på loppis i somras men eftersom det både är tråkigt och besvärligt att vara ensam om att styra upp allt så blev det inte av.
 
Istället blev jag glad när jag fick veta att en lokal förening skulle anordna en inomhusloppis och jag bokade två bord. Nisse har varit helt fantastisk med att hjälpa till och han har burit lådor, kört dem med sin bil, fixat en pappersduk till bordet och hjälpt till att plocka upp grejjerna på bordet.
 
Därtill hade jag sällskap av personen vid bordet intill! En person som när vi inte står på loppis bjuder på fika...
 
 
och kommer hem till mig med presenter och gulliga kort...
 
 
Så med Nisse på ena sidan och Ståhlisen på andra, hade jag en jättebra dag och sålde över förväntan mycket prylar! Nästa loppis är i början av december men då kommer jag nog bara åka dit i egenskap av besökare :)

Alltså, min Far...

Far: Jaha, ska vi byta däck på din bil imorgon?
 
Jag: Det går inte, jag jobbar heldag. Och på torsdag är jag också borta hela dagen... Men på fredag? Då skulle jag till och med kunna vara ledig så kan vi ta det på förmiddagen...
 
Far: Ja, men det måste hinna bli ljust
 
Jag: (Tittar på honom och funderar så det knakar) Ja... men så typ vid elvvvva eller tio, kans...?
 
 
Far: (avbryter) Först vid åtta börjar det bli ordentligt ljust
 
 
 
VAD?! först vid??? Vilken del av ledig förstod han inte?
 
 

Surprise Surprise!

Kände mig som ett fånigt mysmongo i min ettstycke när det ringde på dörren ikväll.

Därutanför stod min nybakade (ordvitsen fattar ni snart) vän Cissi och höll fram en påse.

Jag tittade förvånat, först ner i påsen och sen på henne innan jag sa "välkommen in". Men istället för att kliva på backade hon undan och sa att hon måste skynda sig hem och så va hon borta lika plötsligt som hon kom...

Kvar stog jag med detta



och därefter byttes förvåningen mot ett stort brett leende...



Kanske är inte Staden fullt så kall som den kändes för några dagar sedan :-D

En mycket ovanlig, vanlig torsdag

Det finns vänner som är helt otroligt perfekta och det märkliga med dessa personer är att dom inte har en aning om in egen fulländning.
 
Jag satt hemma en onsdagkväll med ont i magen inför mormors begravning som skulle vara på torsdagen efter. Många tankar gick till det faktum att jag kände mig så ensam i allt. Det är helt enkelt inte rätt att man ska gå igenom sådant utan någon som man kan hålla i handen eller sitta och prata tillsammans med när allt är över och bara tomheten finns kvar.
 
Så plötsligt, helt utan en aning kom frågan från underbara Cissi; "vill du äta kvällis med mig och Lovis imorgon" och allt bara brast. Det var klart att jag ville! det var det enda jag ville och ganska sent på kvällen efter begravningen åkte jag dit och blev så uppassad och bortskämd att jag tvivlar på att jag är värde det
 
 
Underbara människa, kan man någonsin ge tillbaka för allt man får...

En del människor...

...liksom bygger sig ett litet bo i mitt hjärta.

Leif var en av dem med sin öppenhet, omtänksamhet, den underbara danska brytningen och hans bullrande skratt.

Det gör mig ont att han är borta, men jag glädjer mig över våra sista möten som kändes alldeles speciella.

Dagen då mormor skulle begravas och han plötsligt fanns där med sin varma omfamning, förra veckan då han stannade upp mitt i språnget för att fråga hur det var med mig och även skickade med mig något att verkligen fundera på.

Vila i frid, kära Leif. Du fattas mig...

Åh, en sån idiot jag är

Att vara ensam är verkligen en knäck för mitt självförtroende. Jag vet att jag borde ägna tiden åt att bygga upp min självkänsla, men det går ju sådär...

Det känns som att allt faller sönder omkring mig och vad jag än gör så är jag bara fel, fel, fel. Knäppa jag som sitter och väntat på nått som inte finns.

Idag har jag varit på en liten utflykt, med mamma och pappa för dom stackarna slipper ju liksom inte undan...






Invigning

Så var då semestern inskålad! i sällskaped några av de bästa och med vädret på vår sida.




Tröttmössan

Hua! Igår var tant vaken längre än på mycket länge. Min fina Jossan hälsade på och vi satt ute och surrade till långt efter midnatt.



Förhoppningsvis hinner vi med att ses en gång till under våra semestrar men även om så inte skulle bli, ger jag mig sjutton på att vi ska kunna klämma in någon träff då och då i vardagen framöver. <3

Tidigare inlägg
RSS 2.0