huvudvärk eller ont i huvudet

Är det någon skillnad egentligen?

På väg hem från buggen igår kände jag ett tryck i främre delen av huvudet och bestämde mig för att det var huvudvärk orsakad av en kombination av för lite vätska och många nya intryck. När jag nu vakade för några timmar sedan fanns känsla kvar och nu funderar jag på om det helt enkelt är så att det inte är huvudvärk utan att jag faktiskt har ont i huvudet... (= Stooor skillnad!)

Hypokondrikern i mig har väckts till liv och jag tänker att jag borde ta en dusch för den händelse att jag kommer behöva läggas in på sjukhus... För övrig kommer jag missbruka gooogle i min jakt på ledtrådar till den rätta diagnosen, möjligen måste jag börja med stroke och arbeta mig ned mot bihåleinflammationer och dyl.

Men först duschen... bara ifall att!

Buggdag =)

Idag har jag varit till Smedjebacken för att vara med på en buggdag med Johan Åhs, Johan har tävlingsdansat fram till 2005 men sedan dess har han mest ägnat sig åt att lära ut dans.

Vi har haft en helt fantastisk dag, vi började med en timmes "uppvärmning" och efter det kändes astmadöden nära men efter lite återhämtning förlöpte dagen i ett aningen lugnare tempo men trots det sitter jag nu med två värkande fossingar (och ett fånigt flin)!

Det enda lilla som drog ner helhetsbetyget på dagen var att våran eminente kursledare gått och fått ryggskott, men trots att han gick dubbelvikt hela dagen genomförde han en kanonbra kurs och personligen fick jag oräkneliga poäng i mitt personligutveckling.nu projekt då han hämtade mig till mitten av ringen för att demonstrera en ny uppgift som vi skulle träna på. Jisses säger jag bara om han hade varit pigg och dansat runt med oss, då jäklar hade det blivit åka av som man säger ;)

Förutom det fick jag återigen beröm för mina steg och när jag nu fått höra det från flera håll är det kanske dags att börja tro på att jag faktiskt är duktig på att markera mina grundsteg och underlättar för killarna att föra. Alltid nått!

Fröken Sofia

Idag har jag namnsdag! Visserligen är det bara ett mellannamn men ändå... en anledning att fira kan aldrig vara för liten =)

Dagen har varit riktigt trevlig, efter en slow morgon tog jag mig ut för att åka och handla lite när jag, tack vare nattens uppdrag som chaffis, för en gång skull varit med bil för en liten stund! Det blev en liten shoppingtur och jag har nu insett att det inte bara är dyrt att äga en bil, det blir jävligt dyrt att ha bil när man så lättvindigt kan ta sig iväg och handla på sig en massa mer eller mindre növändiga saker... bara idag blev jag en tusenlapp fattigare och inte vet jag om jag fick så mycket för dom kronorna egentligen :S

Kvällen har spenderats hemma hos mor och far där det blev middag i form av baconlindade kycklingfiléer med risoni (stavning?) tätt följt av en dryg timmes promenad, för min del med stavar, och därefter belöning i form av paj med rabarber från föräldrarnas trädgård, mums!

Nu lockar sängen och iordningställandet av alla mina nya prylar får vänta tills imorgon!
God natt!

 


Fina Fina Tea

Nästan hela dagen har spenderats i Borgen, jag har städat, tvättat, kollat på tv och gosat med Tea... Kanske precis en sån dag som jag älskade i Borgen.



Hela vägen hem gick ja med gråten i halsen och jag vet varken ut eller in. Vad är det för mening med allt när det ändå hela tiden gör ont?

Fredag den 13e

Orka bry sig om skrock!

Idag känner jag mig glad, jag hade fått förhandsuppgifter om sämre väder under dagen men än så länge skiner solen och jag hoppas att det håller i sig eftersom jag idag ska spendera dagen men Lilla Tea i Borgen.

Det är snart ett halvår sedan jag flyttade därifrån men ändå känns det som att komma hem när jag är där och jag saknar mitt hem! Ännu mer nu när sommaren börjar närma sig och trädgården blommar upp...

Innan jag ger mig iväg ska jag slå in ett litet paket, det är syster som änligen kommit sig för att bjuda hem mig på fika vilket har varit villkoret för ett överlämnande av födelsedagspresenten som köptes till hennes senaste bemärkelsedag, nämligen i Oktober!

Nåväl, dags att sätta fart. Hoppas ni får en trevlig dag!


En riktigt trevlig dag

Idag känns det som att det är en ganska bra dag... jag vaknade 6.30 och det va så ljust och varmt ute att det inte ens kändes jobbigt att kliva ur sängen!
Håret hade underkastat sig tyngdlagen och kampen med mina ynkliga små strån behövde inte bli speciellt långvarig, klädvalet var självklart och jag småpysslade med lite onödigheter utan att det för den skull bidrog till att jag blev senare än vad som var ok innan jag tog en påse med kartong att lämna vid återvinningen på väg till jobbet och knallade iväg. Utan solglasögon, precis som jag lärt mig på sömnkursen!

Jobbet har varit helt ok, fick en hel del gjort, testade lite upplägg till redovisningar och lunchade med kollegan på den soliga trappen! Nu har jag frossat i vaniljyoghurt med russin i och tänker att jag inte alls kommer ångra detta när tiden är inne att dra igång projektet "att se över mina matvanor" igen, hmm....

Av dagen återstår en liten promenad... jag kom på att jag måste börja smått och avvaktar lite med löpträningen, av nån jäkla anledning så hjälper inte konditionsträningen inne ett dugg för att underlätta löpningen, why?

Är det fler än jag som inte kan jogga???

Tha room

Minns ni berättelsen om min natt i Fairview? Under och efter den vistelsen visade jag mig från min absolut sämsta sida och allt eftersom vi for Sydafrika igenom muttrade jag så fort jag fick en chans. Vi skulle vidare till nästa ställe och information om boendet var högsta prioritet för mig och när jag fick veta att det fanns fem sovplatser i ett hus med gemensam dusch samt tre hotellrum att tillgå räknade jag snabbt ut att det bästa var om vi tre tjejer fick var sitt rum, för let's face it... fem killar på en dusch funkar bättre än tre tjejer och två killar! Så tyckte dock inte våra 'reseledare' utan dom hade helt på eget bevåg bestämt att dom tre manliga reseansvariga skulle få var sitt rum.

Och jag muttrade.

Ända tills det visade sig att man på hotellet tänkt precis som jag.

Då muttrade reseledarna.

Men så förlorade jag striden och jag fick till slut ge bort mitt egna rum med mitt egna badrum och istället ta emot en nyckel till ett av rummen i villan.

Och jag muttrade!

Ända tills jag fick hjälp att hitta till rummet och tjejen som hjälpte mig uttalade orden "This is a special room" och på sättet hon sa de förstod jag! Jag hade dragit vinstlotten =) The Main Room!


Dubbelsängen (vilket jag för övrigt tror att vi alla hade) var en gudagåva av rena lakan och fri från både kryp och efterlämningar av demsamma! Men så var det ju detta med den gemensamma duschen men när jag frågade om den och städerskan än gång sa dom magiska orden 'this is a special room' vill jag lova att ögonen tårades! Det visade sig till min stora lycka att det fanns tre badrum, jag och Anna hade varsitt i våra rum och dom andra tre delade på ett... Det ögonblicket mina vänner glömmer jag aldrig och jag förvandlades till någon jag inte är och kastade mig om halsen på den något förskräckte hotellanställda kvinnan och tjatade om hur glad jag var.





Om ni någongång hör mig gnälla över min otur i spel, snälla! påminn mig om mitt badrum i Sydafrika, oh mi oh my, så lycklig jag blev just där och då.


Dusch, bubbelbad (som jag dock inte hann testa) och egen utgång (där ni ser persiennerna till höger) direkt från badrummet till trädgården där poolen fanns!!!




Jag tycker i regel inte att mina rum behöver städas när jag bor på hotell under någon enstaka natt och när det nu gällde tre nätter satte jag upp skylten 'stör ej' när vi lämnade huset den första morgonen och jag vet inte om man ska bli irriterad eller bara gilla läget i att det totalignorerades av personalen, för när jag kom hem var rummet städat, alla mina saker prydligt uppradade vid handfatet och t.o.m smutstvätten som legat slängd överst i den öppna resväskan var vik (HUA!!!!!)


Samma sak hände varje morgon och jag fick tom täcket bytt och sängen stylad på olika sätt varje gång (sånt gillar ju jag!)


Dörrarna ut från mitt badrum ser man till höger om jacuzzin ;) (I just had to!)


Ett jävla tjat helt enkelt.

Jag känner hur detta allt mer börjar likna klagomuren men jag tänker inte lägga två fingrar i kors för att göra något åt det.

Jag tänker må dåligt precis så länge som mitt hjärta och min hjärna tvingar mig till det och jag tänker vara ärlig med att det inte bara är mina egna val som plågar mig. Jag mår som jag förtjänar och tur för mig så är det bara Jesus och alla barnen som verkligen vet vilken jävla skitstövel jag varit genom livet.

Jag snodde ett sudd från en mycket omtyckt dagmamme-kompis när jag va liten och jag vägrade erkänna det. Än idag har jag det kvar och det ligger i skrivbordet som en bit glödande kol och bränner hål i mitt samvete.

Det var det. Nu är det out in the open och om A kommer på mig med detta vet jag en som kommer börja grina och ropa på mamma men trots alla dumma saker jag gjort, hur missunsam och dryg jag än var som barn och kanske fortfarande är, så så gör det mig ont när mina vänner vrider kniven i hjärtat ett extra varv.

Ni kanske inte tror att jag gråter, ni kanske inte tror att jag ältar och grubblar. Att jag inte behöver någon men sanningen är den att varje gång jag inser att jag än en gång blev bortvald så är jag bara en mycket osäker liten flicka, livrädd att göra bort mig och livrädd för att visa mina känslor.

Tiden är förbi så jag kunde lägga benen på ryggen och springa (den tiden tycks för övrigt vara förbi i dubbel bemärkelse) upp till avbytarbåset vid hockeyrinken där jag gömde mig och mina tårar när någon gjorde mig illa. Istället kryper jag upp i Brooklyn-soffan jysk och önskar att jag var någon annan.

Någon värd att möta när det krisar. Någon värd att få frågan hur man mår...

RSS 2.0