Ljusa minnen
Har tänkt lite extra på Farmor ikväll. Hon var, liksom jag, en samlare och en del av hennes saker har jag fått ta över.
En kartong med dessa pastelljus från Liljeholmens är en sådan sak.
Dom är gjorda för att t.ex stickas ner i oasis tillsammans med snittblommor och först nu har jag kommit på vad jag ska ha dem i för att kunna tända dem. En sån där gammal glasgrej man lade i botten på vaserna för att kunna arrangera blommor!
Lilla, lilla farmor - ikväll saknar jag dig så otroligt mycket!
A day to forget
Jag har haft många dåliga dagar men idag har jag genomlidit en ny sorts dålig.
Känslokaoset igår höll mig vaken större delen av natten med undantag för två tillfällen då jag somnade i två timmar.
Till min lycka spöregnade det så jag kunde med gott samvete ta bilen till förmiddagens möte med kuratorn. Körde fel två gånger på en sträcka som tar typ fem minuter att köra. När jag väl kom dit grinade jag i 45 minuter och sen sa kuratorn åt mig att åka hem och sova. Hon erbjöd sig till och med att ringa en halvtimme innan jag skulle börja jobba ifall jag fortfarande skulle va helt väck <3
Kunde såklart inte sova när jag väl bäddat ner mig efter mötet men efter att jag letat fram en låtlista för sömn på Spotify slumrade jag en halvtimme.
Eftermiddagen spenderade jag på hemmet och någonting dog inom mig idag. Och värst av allt, imorgon bitti ska jag dit igen... Jag tänker över min plus- och minuslista. Det är inte värt det!
Mixed feelings
Det är länge sedan jag kände så här delade känslor..
Delvis:
Å ena sidan har jag haft ett sjukt efterlängtat besök idag. Fick träffa en verklig favorit i mitt liv, en person som under många år haft en mycket speciell plats i mitt hjärta och som ger en alldeles speciell värme i hjärteroten. Tyvärr känns det alltid som att tiden går för fort vid sådana tillfällen... Eller om det är tiden mellan mötena som går för sakta?
Å andra sidan ska jag återvända till mitt gamla jobb imorgon och det ger dessvärre inte alls någon varm och härlig känsla inom mig.
Utöver det grubblar jag på ett par andra saker som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Tankarna och kvällens känslor har letat sig ner till maggropen och kullrar omkring så snabbt att jag känner mig illamående.
Har en tid hos kuratorn imorgon. En tid som jag för någon dag sedan övervägde om jag kanske kunde skjuta lite på men just nu känns det inte som att jag kan komma dit fort nog!
Midsommar - the long story
De senaste veckorna har något hänt och jag känner mig annorlunda. Gladare, friare och med större framtidstro. Det är en skön känsla av fler än en anledning och denna midsommarafton är en av dem.
Jag bestämde mig för en tid sedan för att inte tränga mig på folk i år, genom att tjata på mina vänner om firandet ikväll. Det verkar dessutom som att mina vänner och bekanta lärt sig av tidigare misstag för i år är det i n g e n som frågat hur jag ska spendera midsommar. Summan av det hela är alltså att jag kommer vara hemma, i vanlig ordning men med skillnaden att det för första gången (ever?) inte gör mig något.
Vill andra inte umgås med mig vill jag heller inte umgås med dem. Så måste jag tänka...
Några som dock väljer att dras med mig ständigt och jämt är mina föräldrar och under eftermiddagen träffades vi en stund för att fika ute i sommarstugan.
Ingen tårta men väl sverigekaka, jordgubbar och grädde vilket räcker gott och väl för mig!
Jag har funderat mycket på vad jag skulle göra iordning till middag. För någon slags plan ville jag ändå ha och efter många turer bestämde jag mig för pizza.
Till den korkade jag upp en flaska rött vin (alkoholfritt såklart, jag är fortfarande bestämd när det gäller att inte dricka alkohol ensam).
Kvar på menyn står glass och Borgahallon samt chips till nattvickningen men just nu känns det som överkurs de luxe. Kanske kan ta det till frukost istället =)
Magkänslan
Det är med blandade känslor jag bäddar ner mig ikväll. Jag är lyckligt lottat, glad, trött, sorgsen och tyvärr också en smula avundsjuk.
Det sistnämnda är en hemsk känsla men jag kan inte förneka att den finns där...
Allt detta ligger som ett stort roterande nystan i magen men jag vet inte hur jag ska kanalisera allt. Kanske känns det lättare att sortera imorgon. Kanske inte. Oavsett vilket så får det gå ändå.
Min sommaräng har gula prickar
Har träffat min kurator idag. Hon säger att jag gör framsteg i mitt sätt att tänka och agera. Jag märker inte så mycket av det, tyvärr. Vi pratade om att det är möten med andra som lurar mig att låta känslorna styra och så får mig att känna mig värdelös. Hon vill ändå att jag fortsätter att umgås med andra och jag begriper ju såklart att det är den självklara lösningen. Men så mycket enklare det vore utan alla nederlaga hela tiden!
Vägen hem fick bli genom dalen. Jag ville gömma mig och det gör man ganska bra längs stranden där. Såklart helt tvärtemot vad jag borde göra utifrån vårt samtal, förståss. Men det blev en fin promenad. Därnere blommar alla smörblommorna så vackert nu.
Solen får dem att verka självlysande men jag kunde omöjligt fånga det på bild.
Kom att tänka på en sång vi lärde oss i skolan... "Gul som solsken, gul som guld. Vi har hela ängen full, av smörblommor som står och nickar. Vår sommaräng har gula prickar."
Känner ni igen den?
Hemma har jag äntligen vågat plantera ut blommor framför huset. Det är nog med nöd och näppe jag hållt dem vid liv sedan jag inhandlade dem men förhoppningsvis tar dom sig bra nu och blommar fint resten av sommaren!
Loads of lättnad!
Jag har nog berättat om min vånda gällande den sista kursen jag läst denna termin. Ingenting i upplägget har passat mig... Från kvällslektionerna till lärarens envisa tjat om hur bra resultat två av kurskamraterna hade på tentan i förra kursen dom läste för honom.
Jag har upplevt att läraren varit på snäsig och oförskämd i tonen och han har inte kunnat fördela ordet under lektionerna utan en eller ett par elever har fått, i min mening, allt för stort utrymme och det har i hög utsträckning påverkat vad tiden använts till.
Så kan ni föreställa er lättnaden i att få Godkänt på kursen?
Det var sannerligen på håret med en halv poängs marginal på tentan men hur trist det än är att veta hur mycket jag INTE lärt mig så väger glädjen över att slippa omtentan över och jag kan andas ut. Nu behöver jag heller inte oroa mig för att på något sätt bli skyldig att betala tillbaka studiebidraget för att jag inte slutföljt kursen.
Hurra för Allicen!
Mors dag
Vi firade mors dag i sommarstugan och då med betoning på I. Det blåste nämligen orkan därute!
På uppdrag av Fader vår köpte jag en bukett blommor och på eget bevåg pysslade jag ihop ett par örhängen till henne.
Mamma, det finns så många saker som jag ångrar att jag sagt och gjort mot dig och som jag önskar att jag kunde göra ogjort. Jag är så innerligt tacksam att jag har dig och är det nått jag aldrig mer kommer tvivla på så är det att du
Visar vägen, står bakom mig, står upp för mig, stöttar mig och framförallt tror på mig.
När jag inte har sömnen - Vad har jag då?
I morse vaknade jag med ångest. I drömmen kastades jag mellan hopp och förtvivlan, så när jag till slut slapp ifrån den var jag helt utmattad.
Sömnen och jag har ett långt och troget förhållande. Sömn är det enda jag är riktigt, riktigt bra på! Visst händer det att vi är oense, men det gäller väl i alla längre förhållanden?
Det brukar inte vara så länge, nån natt eller så men vi hinner oftast försonas redan dagen efter. När jag sover är jag helt befriad från mina hjärnspöken och jag är lite mer av den jag vill vara.
Men ibland tränger sig verkligheten igenom och når mig även där. Det är sånna nätter jag vaknar av att tårarna rinner och själen känns jagad.
Hela dagen har jag haft ont i käkarna, antagligen för att jag har pressat/gnisslat tänder så det stod härliga till under natten. En molande huvudvärk har också gjort sig påmind från och till, så nu känner jag mig helt slutkörd.
Om inte något annat går min väg, är det verkligen för mycket begärt att under ena halvan av dygnet bara få vila?
Lyxliv
När jag växte upp fick mamma då och då hem postorderkataloger från diverse klädföretag som familjens honor glatt bläddrade i. Fader Vår gladdes lika mycket, men inte åt katalogen utan åt alla erbjudanden om lån som bifogades.
Vi ungar kallades ut i köket på löpande band och sedan gick han igenom lånevillkor och räntor med oss. Jag tror att det var något av en högtidsstund för honom rent av.
För oss var ju inte särskilt roligt, helst hade jag ju velat ta någon av önskelistorna från katalogerna och glatt betalat med lånade pengar. Idag är jag dock väldigt tacksam för hans tjat. Utan det hade jag inte kunnat ta ledigt från jobbet en termin och bara ha studiebidraget som inkomst. Utan det hade jag fortfarande betalat på en magkort tröja som redan för 15 år sedan var osmickrande på min fluffiga kropp.
Nu har han emellertid ändrat inriktning och redovisar inlevelsefullt alla avsnitt av "Lyxfällan" och jag blir inte ett dugg förvånad om han plötsligt står här med en budgettavla.
Kärlek är inte att alltid få det man vill, kärlek är att få det man behöver och för det älskar jag dig, pappa. Och mamma såklart, utan dina kataloger hade ju jag varit nästa veckas dragplåster på TV3!
<3
Helgens höjdpunkt
Känslan när lilla Lovart kryper närmre och närmre i soffan får mitt hjärta att både glöda och falla sönder på en och samma gång.
Aldrig någonsin har jag känt så här, tack Cicci för att du gett mig det.
Promenad - African style
Det blåser riktiga tag i Staden och jag drog mig länge från att ge mig ut på min planerade promenad idag. Min kurator har sagt att jag ska gå ut varje dag. Jag lovade inte att genomföra det - det behövdes inte, eftersom det inte var förhandlingsbart.
Jag funderade länge på vad jag skulle kunna hitta på för ursäkt idag men kunde inte komma på nått annat än att blåsten höll mig inne (får så ont i öronen och huvudet när blåser mycket) och jag insåg att det inte skulle vara giltigt skäl.
Så kom jag på att jag ju har en bandana. Inköpt för att skydda mot helt andra väderförhållanden när jag skulle till Sydafrika och med den på mig gav jag mig ut. Så värst njutningsfullt var det inte men nu har jag i alla fall gjort vad jag skulle. För idag.
För övrigt grubblar jag på ett beslut jag måste fatta. Min magkänsla säger en sak, min kurator säger en annan. Har väntat på något bra tillfälle att fråga någon om råd, men ännu har inget tillfälle dykt upp. Ingen frågar hur jag mår, i alla fall inte på ett sådant sätt att jag kan svara nått annat än "Det är bra!" och känna mig nöjd över att jag i alla fall inte sa "Allt är bara bra".
Big different!
Livets allvar
Under hela kvällen har en polishelikopter hovrat över Staden för att söka efter en försvunnen person.
Livets skörhet blir ju väldigt påtagligt när sådant här händer och det är svårt att skingra tankar från vad som pågår på andra sidan Borgen väggar. Hoppas verkligen att han kommer tillträtta, oskadd!
Påsk i Borgen
Ärligt talat så
För mig innebär alla helger mer eller mindre ångest men storhelger är ändå de jobbigaste på något sätt och under flera dagar nu har jag känt mig näst intill apatisk igen. Underbara vårdagar med sol och över 10 grader varmt men jag har knappt gått utanför dörren.
Började ju plocka fram lite påskpynt för att jag tänkte att det kunde vara kul att ha framme tills jag fyller år. Jag har ännu inte fått allt på plats, påsken är över och jag fyller inte år än på ett par veckor.
Under eftermiddagen ringde det dock på dörren och tre glada påskisar på väg tillbaka från Blåkulla stod på trappen. Man får försöka se det stora i det lilla antar jag väl...
Påskdagsmiddag
Blev bjuden på middag hemma hos mor o far ikväll så nu ligger jag likt en strandad val i soffan.
I vår familj har vi aldrig ägnat oss åt att köpa/ge/få påskägg i någon större utsträckning men idag passade jag ändå på att ge mina föräldrar lite extra kärlek
Mattminnen
Det är nästan så att jag saknar mormor mer och mer ju längre tiden går. Krampaktigt vill jag hålla saker som påminner om henne intill mig och igår tog jag hem en hel hög av hennes nystade mattrasor.
Mormor älskade att väva mattor, hon hade böcker med olika mönster som hon gjorde och jag minns så tydligt att hon en gång berättade hur hon längtade till att det skulle bli lite varmare i källaren så hon kunde börja väva.
Jag har ett par av hennes trasmattor i Borgen men den finaste törs jag inte använda och den, faktiskt väldigt fula mattan, jag har i tvättstugan kommer bara användas så länge det inte är renoverat där.
En dag, någon gång, ska jag lära mig virka på riktigt och då ska jag virka egna mattor av hennes nystan, så till det behöver jag ta hem lite fler i färger som kommer passa till det.
Någon som antar utmaningen att lära mig?!
Upplyftande utbildning
Ni vet det legendariska citatet "ett litet steg för människan ett stort steg för mänskligheten"?Precis så känner jag inför en händelse förra veckan. Fast tvärtom då...
Under alla år som jag pluggade till undersköterska på gymnasiet och under tiotalet år som anställd har jag lyckats slingra mig ifrån all form av "prova-på" aktiviteter när det kommer till lyft- och förflyttningsteknik men när det förra veckan var dags att ta lyftkörkort så bara bestämde jag mig för att, oavsett grad på förnedringen, delta i alla moment som ingick.
Och det är här känslan kommer in: mänskligheten stod med största sannolikhet helt still men jag tog ett helt otroligt långt kliv framåt! Förnedringingen uteblev och jag tyckte stundtals att det var en väldigt rolig utbildning med ett glatt gäng!
Och oavsett om jag får användning för mitt nya körkort eller ej så kommer jag tveklöst ha nytta av min nya erfarenhet!
Hinner inte riktigt med...
Detta skulle jag postat i tisdags men nu är det redan fredag. Kväll. Trots att jag inte har arbetstider att passa så känns det som att jag inte riktigt hinner med mig själv.
I tisdags begav jag mig ut på en förmiddagspromenad med ärendet att lämna en sak till en fd. kollega. På väg därifrån bestämde jag mig för att ta en liten extra sväng trots att vädret inte inbjöd nämnvärt och kanske var det en bidragande orsak till att jag bestämde mig för ett drop-in besök hos Nea.
Hon var både vaken, anständig och gästvänlig så jag lät mig bjudas på kaffi. Till det åt vi Turkish delight!
Lilla mini har blivit Mr. Modig och för första gången fick jag klappa lite på honom. Ett par strykningar över ryggen innan han lackade ur och fräste åt mig. Tur för mig att jag är härdad av argbiggan här hemma...
Efter fika bestämde vi att jag skulle följa med till Argus och jag både kammade och ryktade honom under tiden som Nea fick ta hand om skitgörat. Tyvärr fick vi lite brådis så varken godisstund eller fotografering hanns med.
Efter ett besök på verkstaden åkte vi till slut mot Borgen för att äta våfflor med Daniel och Nisse.
Gräddfil, rödlök, räkor, caviar och gräslök is tha shit på våfflor! Men som vän av ordning valde jag glass och sylt på efterrättsbitarna!
Och inte vilken sylt som helst utan mormors krikonsylt! så jädrans gott med en lite syrligare sylt ihop med det söta och troligen en av de sista gångerna jag får känna smaken av mormors goda sylt. Inte heller trädet finns kvar nu så några försök att efterlikna den blir det ju inte heller.
Tänk att just smaker kan vara sånt som knyts samman med saknaden... Mormors äppelmos som helt saknade motstycke och farmors mandelkubb... Känner du igen den typen av längtan?
Otillåten publicering
Med risk för att begå brott mot upphovsrätten tänkte jag att jag skulle visa er vilken fin bild min kära mamma tog när vi var ute vid havet under vår weekend i Oskarshamn!
Det var lite småkallt den där dagen och tyvärr ingen sol men utifrån hur mycket det kan blåsa vid havet en så tidigt vårdag som detta ändå var, måste jag säga att det va riktigt fint därute. Dessa två simmade omkring alldeles intill vattenbrynet och trots att det var en hel del människor som passerade intill verkade dom bara ögon för varandra =)
Fin vårdag
Har haft en riktigt bra dag! dessvärre när det kommer bra dagar så är dom ofta lite för välfyllda... Hela förmiddagen ägnades åt grupparbete i stressfysiologi och tyvärr blev vi inte klara utan måste avsätta mer tid imorgon.
Därefter slängde jag i mig lunchen och skyndade iväg till min kurator och efter hennes uppsträckning skynda jag hem igen och svidande om för middag med fd. kollegor.
Lite stolt är jag visserligen att jag tog mig tid att promenera till och från mina ärenden, inte bara för att jag behöver motionen utan också för att sådana här vackra vårdagar är alldeles för dyrbara för att slösas bort!
