När jag inte har sömnen - Vad har jag då?

I morse vaknade jag med ångest. I drömmen kastades jag mellan hopp och förtvivlan, så när jag till slut slapp ifrån den var jag helt utmattad.
 
Sömnen och jag har ett långt och troget förhållande. Sömn är det enda jag är riktigt, riktigt bra på! Visst händer det att vi är oense, men det gäller väl i alla längre förhållanden?
 
Det brukar inte vara så länge, nån natt eller så men vi hinner oftast försonas redan dagen efter. När jag sover är jag helt befriad från mina hjärnspöken och jag är lite mer av den jag vill vara.
 
Men ibland tränger sig verkligheten igenom och når mig även där. Det är sånna nätter jag vaknar av att tårarna rinner och själen känns jagad. 
 
 
Hela dagen har jag haft ont i käkarna, antagligen för att jag har pressat/gnisslat tänder så det stod härliga till under natten. En molande huvudvärk har också gjort sig påmind från och till, så nu känner jag mig helt slutkörd. 
 
Om inte något annat går min väg, är det verkligen för mycket begärt att under ena halvan av dygnet bara få vila?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0