Min sommaräng har gula prickar
Har träffat min kurator idag. Hon säger att jag gör framsteg i mitt sätt att tänka och agera. Jag märker inte så mycket av det, tyvärr. Vi pratade om att det är möten med andra som lurar mig att låta känslorna styra och så får mig att känna mig värdelös. Hon vill ändå att jag fortsätter att umgås med andra och jag begriper ju såklart att det är den självklara lösningen. Men så mycket enklare det vore utan alla nederlaga hela tiden!
Vägen hem fick bli genom dalen. Jag ville gömma mig och det gör man ganska bra längs stranden där. Såklart helt tvärtemot vad jag borde göra utifrån vårt samtal, förståss. Men det blev en fin promenad. Därnere blommar alla smörblommorna så vackert nu.
Solen får dem att verka självlysande men jag kunde omöjligt fånga det på bild.
Kom att tänka på en sång vi lärde oss i skolan... "Gul som solsken, gul som guld. Vi har hela ängen full, av smörblommor som står och nickar. Vår sommaräng har gula prickar."
Känner ni igen den?
Hemma har jag äntligen vågat plantera ut blommor framför huset. Det är nog med nöd och näppe jag hållt dem vid liv sedan jag inhandlade dem men förhoppningsvis tar dom sig bra nu och blommar fint resten av sommaren!
Kommentarer
Trackback
