Ett DH-fans dröm; en natt i Fairview!
För den som följer dom desperata husfruarna kan det väl knappast finnas nått mer lockande än att få ta del av livet i Fairview på nära håll! eller?
Efter några dagars vistelse i Johannesburg gav vi oss ut på vägarna och efter en bildfärd som jag aldrig kommer beskriva i detalj för min stackars mormor var vi, en stund efter mörkrets inbrott, framme vid det som, på grund av våra sena ankomst, skulle bli vårt hem för lite mindre än 24 timmar.
Redan vid incheckningen surnade jag till rejält då det gick upp för mig att jag inte skulle få eget rum över natten och med grinigt sinne stegade jag tillbaka ut i mörkret för att få min väska och leta upp rummet. Att hitta bilen gick bra, att hitta till rummet var svårare! När det blir mörkt i Afrika blir det väldigt mörkt och på området fanns inte en enda utomhuslampa så långt ögat kunde nå (vilket iofs inte va så långt) men hur som helst hittade jag och min rumskompis till slut fram ackompanjerade av diverse djur (oklart vilka, grodor?) som gjorde sig hörda i natten och vi blev så småning om varse att vi inte skulle dela rum, vi skulle dela hus!
och vilket hus! så fantastiskt vacket med halmtak och rustika möbler, varsitt sovrum och gemensamma hygienutrymmen...
Därtill fanns också ett fullt utrustat kök, visserligen men en mycket läskig bakdörr som vi med gemensamt mod vågade känna på för att se att den var låst alt. vad som fanns på andra sidan.
Sovrummet var stort med en inbjudande säng och på bilden nedan ser man även halmtaket i någon slags estetisk installation ovanför garderoberna.
På terassen fanns lite möbler och en stor grill, bilderna gör dock inte upplevelsen rättvisa eftersom de var tvungna att tas med blixt i bäckmörkret men att sitta där med en god middag från grillen, något gott i glaset och i goda vänners lag hade verkligen inte varit fel!
Vid det här laget kan man ju tycka att jag skulle haft vett att bli på bättre humör, men icke! Skenet kan bedra och till skillnad från vad bilderna visar så va hotellet med milda ord utryckt ofräscht, det kändes inte rent i huset och jag vet inte om det var mörkret, om det var dom oidentiferbara djuren, den tryckande värmen eller vad det var men ankomsten kändes allt annat än mysig.
Efter att vi lämnat våra väskor var det dags att bege sig till matsalen, vi var dom enda gästerna men jag vet inte om köket hade stängt och kocken gått hem för natten eller vad som hade hänt för det tog timmar innan vi fick någon mat och under tiden växte känslan av olust hos mig och när sen en av mina Comrades informerade att vi var iaktagna av en råtta som sprang uppe i resaturangens tak var måttet rågat för min del!
Maten dök så småningen om upp och lasagnen som jag valt smakade bra! Vi åt ganska raskt för klockan skyndade sig mot midnatt och vi hade arbete som skulle göras vilket resulterade i att vi bröt upp ganska snart.
När vi sen trevade oss fram genom mörkret mot killarnas stuga där datorerna fanns på laddning upptäckte vi både det och det andra som gärna kunde få hålla sig på avstånd under natten!
En varningstext i pärmen på våra rum som varnade för vilda flodhästar, som är Afrikas farligaste djur, skapade inte direkt någon större känsla av säkerhet, hur skulle man hinna upptäcka dom i mörkret innan dom vädrade fiender och gick till attack?
Innan vi ens kommit igång med arbetet vi skulle göra började jag känna mig dålig, magsjuka tänkte jag och förbannade mig själv för att jag inte preparerat mig med magmedel av alla de slag och när jag sen började bli illamående och svettas bestämde jag mig för att återvända till 'mitt' hus. Jag fick sällskap av två av mina resekamrater som följde mig till dörren och såg till att min huskompis skulle kunna ta sig in senare på natten, jag hade precis bäddat ner mig mellan dom fuktiga sängkläderna när åskan började mullra över grästaket. Till en början inte så farligt utan att jag kunde somna men plötsligt vaknade av en smäll jag aldrig upplevt maken till och jag var övertygade om att det lilla huset blivit träffat av blixten och nu skulle brinna upp.
Så var tack och lov inte fallet men ovädret höll i sig hela natten och alla vittnade på morgonen om att det var något utöver det vanliga. En eller par av våra laddare gick sönder men annars märktes inte så mycket av nattens drama när vi vaknade på morgonen. Regnet öste fortarande ner men huset stod kvar och av min 'magsjuka' märktes ingenting.
Frukosten blev ändå riktigt torftig för min del, kanske kan det varit biverkningar av malaiaprofylaxen men jag är övertygad om att det var hjärnan som spelade mig ett spratt den där natten för så fort vi kom ifrån Fairview kände jag mig mycket bättre.
Nog blir man desperat när man kommer till Fairview alltid...
Efter några dagars vistelse i Johannesburg gav vi oss ut på vägarna och efter en bildfärd som jag aldrig kommer beskriva i detalj för min stackars mormor var vi, en stund efter mörkrets inbrott, framme vid det som, på grund av våra sena ankomst, skulle bli vårt hem för lite mindre än 24 timmar.
Redan vid incheckningen surnade jag till rejält då det gick upp för mig att jag inte skulle få eget rum över natten och med grinigt sinne stegade jag tillbaka ut i mörkret för att få min väska och leta upp rummet. Att hitta bilen gick bra, att hitta till rummet var svårare! När det blir mörkt i Afrika blir det väldigt mörkt och på området fanns inte en enda utomhuslampa så långt ögat kunde nå (vilket iofs inte va så långt) men hur som helst hittade jag och min rumskompis till slut fram ackompanjerade av diverse djur (oklart vilka, grodor?) som gjorde sig hörda i natten och vi blev så småning om varse att vi inte skulle dela rum, vi skulle dela hus!
och vilket hus! så fantastiskt vacket med halmtak och rustika möbler, varsitt sovrum och gemensamma hygienutrymmen...
Därtill fanns också ett fullt utrustat kök, visserligen men en mycket läskig bakdörr som vi med gemensamt mod vågade känna på för att se att den var låst alt. vad som fanns på andra sidan.
Sovrummet var stort med en inbjudande säng och på bilden nedan ser man även halmtaket i någon slags estetisk installation ovanför garderoberna.
På terassen fanns lite möbler och en stor grill, bilderna gör dock inte upplevelsen rättvisa eftersom de var tvungna att tas med blixt i bäckmörkret men att sitta där med en god middag från grillen, något gott i glaset och i goda vänners lag hade verkligen inte varit fel!
Vid det här laget kan man ju tycka att jag skulle haft vett att bli på bättre humör, men icke! Skenet kan bedra och till skillnad från vad bilderna visar så va hotellet med milda ord utryckt ofräscht, det kändes inte rent i huset och jag vet inte om det var mörkret, om det var dom oidentiferbara djuren, den tryckande värmen eller vad det var men ankomsten kändes allt annat än mysig.
Efter att vi lämnat våra väskor var det dags att bege sig till matsalen, vi var dom enda gästerna men jag vet inte om köket hade stängt och kocken gått hem för natten eller vad som hade hänt för det tog timmar innan vi fick någon mat och under tiden växte känslan av olust hos mig och när sen en av mina Comrades informerade att vi var iaktagna av en råtta som sprang uppe i resaturangens tak var måttet rågat för min del!
Maten dök så småningen om upp och lasagnen som jag valt smakade bra! Vi åt ganska raskt för klockan skyndade sig mot midnatt och vi hade arbete som skulle göras vilket resulterade i att vi bröt upp ganska snart.
När vi sen trevade oss fram genom mörkret mot killarnas stuga där datorerna fanns på laddning upptäckte vi både det och det andra som gärna kunde få hålla sig på avstånd under natten!
En varningstext i pärmen på våra rum som varnade för vilda flodhästar, som är Afrikas farligaste djur, skapade inte direkt någon större känsla av säkerhet, hur skulle man hinna upptäcka dom i mörkret innan dom vädrade fiender och gick till attack?
Innan vi ens kommit igång med arbetet vi skulle göra började jag känna mig dålig, magsjuka tänkte jag och förbannade mig själv för att jag inte preparerat mig med magmedel av alla de slag och när jag sen började bli illamående och svettas bestämde jag mig för att återvända till 'mitt' hus. Jag fick sällskap av två av mina resekamrater som följde mig till dörren och såg till att min huskompis skulle kunna ta sig in senare på natten, jag hade precis bäddat ner mig mellan dom fuktiga sängkläderna när åskan började mullra över grästaket. Till en början inte så farligt utan att jag kunde somna men plötsligt vaknade av en smäll jag aldrig upplevt maken till och jag var övertygade om att det lilla huset blivit träffat av blixten och nu skulle brinna upp.
Så var tack och lov inte fallet men ovädret höll i sig hela natten och alla vittnade på morgonen om att det var något utöver det vanliga. En eller par av våra laddare gick sönder men annars märktes inte så mycket av nattens drama när vi vaknade på morgonen. Regnet öste fortarande ner men huset stod kvar och av min 'magsjuka' märktes ingenting.
Frukosten blev ändå riktigt torftig för min del, kanske kan det varit biverkningar av malaiaprofylaxen men jag är övertygad om att det var hjärnan som spelade mig ett spratt den där natten för så fort vi kom ifrån Fairview kände jag mig mycket bättre.
Nog blir man desperat när man kommer till Fairview alltid...
Kommentarer
Trackback
