Terapiarbete
När tankarna blir för många på en och samma gång är det skönt att sätta sig ned och pyssla med något som kräver lite koncentration, för någon vecka sedan kom jag på att jag ville testa att göra en ny sorts halsband.
Själva tillverkningen fyllde sin funktion alldeles utmärkt och jag satt som förtrollad i nån timme tills det var klart, men i efterhand har jag kommit på en del saker jag skulle gjort annorlunda och eftersom mamma vänligt men bestämt tackade nej till att ta emot min skapelse (jag skulle gett henne det på mors dag, då hade hon inte haft nått val! hehe) så har jag bestämt mig för att plocka isär det igen och göra något nytt när jag får lust igen, lite återvinning så att säga! Det är både fint och bra =)
Ett steg i taget
Om man inte vet vart man är, hur ska man då veta åt vilket hålla man ska gå?
Å ena sida, Å andra sidan (om min bilkörning)
När jag släppt av dem och laddade för att backa runt så jag skulle kunna åka ut från parkeringen säger Nea oroligt till mig;
- Backa inte där vi går nu!
HA! HA! jag har aldrig hört nått så dumt och vad skulle jag svara om inte...
-Ni får väl ge fan i att gå där jag backar!
Gubben som va med när jag gjorde min uppkörning måste ha suttit i koma, minst! eftersom han godkände mig... eller vänta nu, hur var det? gjorde han verkligen det?
Istället för Afrika
Väskan är faktiskt (sedan någon vecka) urpackad och det mesta har återgått till den vanliga ordningen... dock ligger fortfarande flygbiljetterna framme och påminner om vad som kunde varit, för jag har inte riktigt kunna fatta något beslut om vad jag ska gör med dem. Slänga eller scrappa?
Well well... nu var det ju inte mer tur i oturen än att käre Bror fyllde år i slutet av just den där vackan som jag skulle farit bort och eftersom jag istället blev kvar hemma kunde jag följa med Oskarhamn och fira honom. Jag hade ju mina förhoppningar om att jag under ca ett halvårs tid skulle ha massor med bilder att peppra er med från Sydafrika men nu när det inte blev så får ni hålla till godo med vad jag fick hålla till godo med =)
Till min stora glädje är det ju inte mer synd om mig än att jag i förra veckan pratade med en av dem som var med och arrangerade resan och på mitt påstående om att jag tolkade det hela som att det inte kommer bli någon resa längra fram heller svarade han med uppgifter som gör att jag ändå kommer välja att hoppas ytterligare lite till. Inte så mycket att jag tror mig bli besviken om det kommer ett slutgiltigt nej till svar, men ändå så pass att det för tillfället känns som att det fortfarande inte var helt bortkastat att dö vaccinationsdöden flera gånger om =)
Om min bilkörning
Det hela började som väntat i kaos med att jag blev tvungen att tanka bilskrället jag lånade och det mina vänner, är ju en vetenskap i sig.
När jag hade Lilly tankade jag ju självklart, men jag gjorde det alltid på pump nr två vid statoil och jag betalade alltid inne i butiken, nu finns ju inte den macken kvar så jag fick helt enkelt ta tjuren vid hornen och göra ett tappert försök.
Jag hade fått stränga order om att inte tanka i för mycket bensin eftersom bilarna snart ska tillbaka till firman och tillsammans med en herre på andra sidan pumpen konstaterade jag att 20 liter skulle räcka, han lovade att jag skulle komma både till Örebro och tillbaka på det och om inte skulle jag ringa till honom så han kunde komma och hjälpa mig... haha!
När jag sen kört ungefär 15 mil (dvs både dit och tillbaka typ) började jag tycka själv att jag var rätt säker på att köra men jag upptäckte dock att mitt humör inte är det bästa i trafiken då jag verkligen fick anstränga mig för att inte köra upp brevid en gubbj*vel med släpkörra och ge honom fingret efter att han körde förbi alla väntande bilar i korsning och kastade sig ut i körbanan precis framför mig.
Vore det inte för att min bil var en lånad firmabil med logga på sidan hade jag lätt gjort det men jag kände inte att jag riktigt skulle kunna försvara mitt uppförande om idioten hade fått för sig att ringa till min arbetsgivare och klaga...
Nåväl, jag är hemma iaf och nu hoppas jag att det inte blir några sådana här äventyr på ett bra tag!
Köksträdgård i miniformat
Så är säkert fallet även den här gången men det bryr jag mig inte om! Idag kände jag nämligen en otroligt stark längtan efter att få köpa hem lite kryddväxter.
Förr om åren har jag haft tre krukor på balkongen men i år kunde inte för mitt liv bestämma mig för vilka tre jag skulle ta (förutom persilja som är guds gåva till matlagningen) och därför fick det bli ett par extra i år :)
Tyvärr har dom ju inte hunnit ner i jorden ännu och med min vanliga tur så börjar det regna imorgon men nu står dom ju iaf här hemma och bara väntar in rätt tillfälle att få komma ner i jorden.
Långhelgen - utan bilder
På fredagen tjurade jag mig igenom större delen av dagen ända tills jag fick klartecken om att mina planer om att gå på bösdisco skulle gå i lås och min lycka visste inga gränser när det stod klart för mig att jag skulle få komma ut och dansa.
När jag sen klippkloppade hem på morgonkvisten var det med ett brett leednde i ansiktet och jag njöt i fulla drag åt minnet av en trevlig kväll och upplevelsen av den första (men förhoppningsvis långt ifrån sista) ljumma partypromenaden för sommaren!
Lördagen blev tyvärr väligt slö och jag skäms nästan över att jag inte tog bättre tillvara på den vackra dagen som var, men soffan lockade åtskilliga gånger under dagen och jag passade på att titta på en film jag lånat av en vän.
Till kvällen blev det ytterligare en premiär och då på grillfronten! en supergod middag som till och med kunde avnjutas i utomhuset, det måste man ändå tycka är fantastiskt!
Idag söndag ser jag återigen ut över en grå och regntung Stad, men tur i oturen är ju att det förhoppningsvis bidrar till ett högre deltagarantal på kvällens bio som jag varit med och styrt upp (För er som bor i Staden så är det 'Änglavakt kl 19 för 20kr som gäller! Gå dit!!) och det skulle ju i så fall vara upplyftande :)
En bra helg med andra ord =) Hur har din varit?
När glöden falnar
Just den delen av mitt jobb har varit något av ett litet skötebarn för mig, det har varit den delen i mina åtagande som jag aldrig tvivlat över och som jag aldrig kunnat drömma om att välja bort. Tills nu. Mitt lilla barn har plötsligt blivit en bråkig tonåring och vi glider längre och längre ifrån varandra.
Om jag från början var en eld som brann för det arbetet är jag nu bara en trött glöd och inatt vaknade jag med ett ryck från en dröm, eller som jag väljer att tro; en undermedveten insikt, i vilken man kastade den sist hinken vatten över mig. Det fanns en tid när jag tänkte att jag hade hittat hem och på den tiden trodde jag på mig själv även när jag inte kände att någon annan gjorde det. Idag har jag börjat tveka och tänker att det var väldigt dumt av mig att inte redan då se vad alla dom andra såg och jag har nu inte längre viljan att försöka kämpa.
Det är ju ett misslyckande utan dess like men här hemma i Borgens trygga famn kan jag ändå fortfarande låtsas lura mig själv och säga att det är en del i personligutvekling.nu.
Nu är jag ju inte så lättlurad att jag faktiskt går på mina egna försök till bortförklarningar, projektet handlar ju inte om att förändra den jag är utan enbart om att förbättra och det kan jag inte riktigt stå för att det här gör, men ändå är det någonstans skönt att ha det att ta till när tvivlen dyker upp trots att jag är smärtsamt medveten om att det är en falsk tröst.
Det är en bra egenskap att kunna släppa taget och jag hörde en gång att det är just det man måste göra när man älskar något och att det, om kärleken är sann, kommer tillbaka. Tyvärr är det sällan det händer...
Är jag en sparris?
Sån är jag =)
Alltså, jag blir ju sällan djupfryst (även om jag faktiskt väldigt ofta fryser) men jag har ju alltid tusen tankar igång och så när jag lägger mig för kvällen hamnar jag i koma några timmar för att sen vakna och upptäcka att det snurrar på i skallen precis där det slutade kvällen innan. Nån mer som är en sparris?
Tuttparty
När jag var hem till Nea igår för att hämta lite akutinköp som hon gjort åt mig på Marieberg ville den snickrande kocken visa upp även sina inköp och han erbjöd sig att låna ut eltejpen och sina nya fina spännband om vi inte gjorde några fynd på kvällens party.
Mycket omtänksamt må jag säga :)
Update
Igår ägnade jag i stort sett hela dagen åt att plocka här hemma i borgen. Jag boar skulle man kunna säga om man ville vara lite ironisk och det kan väl för all del accepteras i dagsläget.
Fördelen med att leka husmor är ju att man inte behöver tänka så mycket... eller i alla fall inte på saker som inte hör boandet till och det är ju lite av en befrielse!
Idag väntar en middagsbjudning framåt förkvällen och innan dess måste jag försöka fatta ett beslut om vad jag ska äta till 'lunch' och det mina vänner är lättare sagt än gjort...
Troligen blir det en kopp te med lite allt möjligt till så som det oftast blir nu för tiden när november-projektet har havererat men jag tyar helt enkelt inte.
Inte idag, jag tar det imorgon.
En glad kopp Latte på Posthotellet i Oskarshamn... det vore nått det!
Att bjuda Telia på ett garv i personalrummet
Jag fattar ingenting.
Det ska kosta max 9kr/dygn att surfa och vad jag vet har jag varit ute på FB en gång sen förra räkningen. Detta har tydligen kostat mig en rund 50-lapp.
Så jag ringer och vill reda ut det hela varpå jag till tjejen som tar emot mitt samtal ställer frågan: 'Vad är det jag gör med telefonen när det börjar kosta pengar?'
Lyxfällan
Nu är jag hur som helst trött i vanlig ordning och idag kommer jag inte orka ta mig ut på nån 'hålla-mig-vaken-promenad' utan istället kämpar jag så gott det går och väntar på att klocka ska bli 21.00. Då börjar nämligen 'lyxfällan' vilket jag idag ser fram emot med spänning då jag faktiskt känner huvudpersonen och nyfiken som man är kan man ju inte missa det :P
Om varför man faktiskt BÖR ringa sin tjejkompis och kolla dagens outfit på morgonen
Om språk
Denna information nådde mig då jag passerade två yngligar som stod och valde vilka smaker dom ville ha och jag hör...
'jag ska nog ha en sån där [dulse]'
Och nu till saken, man kan ju givetvis uttala ordet på det viset, men det är ju inte rätt!
Körslaget
Team Picasso var bäst! Ikväll och genom hela säsongen. Det här är inte ok!