Surprise Surprise!
Därutanför stod min nybakade (ordvitsen fattar ni snart) vän Cissi och höll fram en påse.
Jag tittade förvånat, först ner i påsen och sen på henne innan jag sa "välkommen in". Men istället för att kliva på backade hon undan och sa att hon måste skynda sig hem och så va hon borta lika plötsligt som hon kom...
Kvar stog jag med detta
och därefter byttes förvåningen mot ett stort brett leende...
Kanske är inte Staden fullt så kall som den kändes för några dagar sedan :-D
Kommentarer
Trackback
