En del människor...

...liksom bygger sig ett litet bo i mitt hjärta.

Leif var en av dem med sin öppenhet, omtänksamhet, den underbara danska brytningen och hans bullrande skratt.

Det gör mig ont att han är borta, men jag glädjer mig över våra sista möten som kändes alldeles speciella.

Dagen då mormor skulle begravas och han plötsligt fanns där med sin varma omfamning, förra veckan då han stannade upp mitt i språnget för att fråga hur det var med mig och även skickade med mig något att verkligen fundera på.

Vila i frid, kära Leif. Du fattas mig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0