allicen

Jag hoppas med hela mitt hjärta att han ska förstå hur mycket han betyder för, jag önskar innerligt att ingenting kommer hålla oss ifrån varandra ens för en dag och jag njuter av den redan invanda känslan att ha honom hos mig, men just där kommer det ibland över mig, som en våg av sårbarhet.

Tänk att han faktiskt har gett upp ALLT för mig.

Att gå från ett liv i en stad alldeles intill den av så många eftertraktade huvudstaden, ett fast jobb i en stabil koncern med lång anställningstid, närheten till allt, famljen, vännerna och allt det invanda.

Att byta det mot ett liv här i Staden med bara mig som en enda fast punkt.
Jag måste bli bättre på att visa honom allt det jag känner inom mig

<3