Taggarna utåt
Det är något med taggtråd som kittlar mina sinnen... kanske är det hårda, att hålla något ute i kontrast mot det mjuka, att skydda som skapar mystiken och triggar mig i tragedi-tänk...
Ibland kan jag nog också känna mig lite som en taggtråd, jag håller människor på avstånd och tror nog själv att man ganska tydligt känner om jag anser att nån borde hålla sig undan. Till saken hör också att jag är omåttligt långsint och för en tid sedan tvingades jag konfronteras med en person som jag för några år sedan reducerat till att 'bara' vara en människa i mängden för mig efter att denne någon, i mitt tycke, behandlade mig orätt.
Känslan av att hxn inte är någon trevlig person tog över hela mig när vi blev tvingade att samarbeta under en tid och jag sökte febrilt i minnet efter händelsen som satte en så stark kil mellan oss från min sida. Jag mindes vart det hände och hur det gick till men än idag har jag inte kommit på vad det var som sades. Trots det har jag ändå ingen lust att glömma och gå vidare.
Under året som gått har jag tappat bort en annan person ur mitt liv, någon som jag brydde mig mycket om och som jag såg upp till. En person som jag mer än gärna skulle vilja knyta ihop banden med men inte riktigt vet hur man gör... så nu i samband med nyåret så funderar jag på detta med personligutveckling.nu och kanske är detta nästa kapitel? Men vart gör man av taggarna?
