jobbig va?
Hujedamig säger jag bara!
Efter uppstigningen i morse beslöt jag mig för att ta dagen lite soft så jag återvände till sängen för att gosa med söta lilla Tea som tagit sig en välförtjänt sovmorgon idag. Hon är duktig min lilla tjej och är nu ute trots att dörren är stängd och har på två dagar fångat två prima exemplar av arten näbbmöss. Då får man vara lite trött...
Efter att hon trampat omkring på min rygg en stund (kanske skulle göda henne lite bättre så det blir lite tyngd när hon går omkring och på så vi få lite massage) så rullade jag likt en nöjd valross runt ett halvt varv och la mig för att läsa i en smått tråkig bok men som jag bestämt mig för att ändå ta mig igenom.
Efter att jag läst en stund och inte orkade hålla boken uppe längre lyxade jag till det de luxe och bara låg under mitt underbara täcke och njöt.
Tills mobilen ringde och jag i luren möttes av en undrande 'kollega'. Jag kan aldrig på förhand säga att det ena eller det andra kommer få mig att tappa fattningen, men under hela samtalet växte en känsla av skuld inom mig och när jag i vanlig ordning vaggade omkring under samtalet passerade jag plötsligt en spegel och fick se stora tårar trilla längs kinderna
Why? jag fick inte skäll, jag hade inte gjort något fel... snarare fick jag som bonus en mycket detaljerad information om hur jag skulle agera i en fråga för att undvika att jag själv skulle bli utsatt för en felhantering och ändå läggs alla världens bördor sakta, sakta på mina axlar tills mina nästan 180cm bara är en flugskit på jorden.
Jag kan be er förlåta mig för ondska, svält och krig men det skulle ändå inte få mig att känna mig bättre. Vissa dagar är jag en människa som med glada ögon ser på någon som uppriktigt tackar mig för något jag gjort för denne. Andra dagar är jag bara patetisk. Idag är en sån dag och jag står inte ut med tanken på att behöva spendera en enda minut till med mig själv!
och föresten, vad betyder egentligen uttrycken 'mellan skålen och väggen'? har aldrig hört förut...
Efter uppstigningen i morse beslöt jag mig för att ta dagen lite soft så jag återvände till sängen för att gosa med söta lilla Tea som tagit sig en välförtjänt sovmorgon idag. Hon är duktig min lilla tjej och är nu ute trots att dörren är stängd och har på två dagar fångat två prima exemplar av arten näbbmöss. Då får man vara lite trött...
Efter att hon trampat omkring på min rygg en stund (kanske skulle göda henne lite bättre så det blir lite tyngd när hon går omkring och på så vi få lite massage) så rullade jag likt en nöjd valross runt ett halvt varv och la mig för att läsa i en smått tråkig bok men som jag bestämt mig för att ändå ta mig igenom.
Efter att jag läst en stund och inte orkade hålla boken uppe längre lyxade jag till det de luxe och bara låg under mitt underbara täcke och njöt.
Tills mobilen ringde och jag i luren möttes av en undrande 'kollega'. Jag kan aldrig på förhand säga att det ena eller det andra kommer få mig att tappa fattningen, men under hela samtalet växte en känsla av skuld inom mig och när jag i vanlig ordning vaggade omkring under samtalet passerade jag plötsligt en spegel och fick se stora tårar trilla längs kinderna
Why? jag fick inte skäll, jag hade inte gjort något fel... snarare fick jag som bonus en mycket detaljerad information om hur jag skulle agera i en fråga för att undvika att jag själv skulle bli utsatt för en felhantering och ändå läggs alla världens bördor sakta, sakta på mina axlar tills mina nästan 180cm bara är en flugskit på jorden.
Jag kan be er förlåta mig för ondska, svält och krig men det skulle ändå inte få mig att känna mig bättre. Vissa dagar är jag en människa som med glada ögon ser på någon som uppriktigt tackar mig för något jag gjort för denne. Andra dagar är jag bara patetisk. Idag är en sån dag och jag står inte ut med tanken på att behöva spendera en enda minut till med mig själv!
och föresten, vad betyder egentligen uttrycken 'mellan skålen och väggen'? har aldrig hört förut...
Kommentarer
Trackback
