När käften glappar
Efter mitt möte som jag hade bokat in idag gick jag tillbaka till kontoret för att jobba mina timmar men eftersom klockan hunnit bli halv två började jag dock med att äta upp min matlåda och under tiden som jag satt och slafsade kom en av våra medlemmar på besök.
Vi har inget personalrum där, utan vi äter och jobbar i en salig röra och just som jag stoppat hela munnen full med biffstroganoff så tar medlemmen fram en kakburk och säger att hon egentligen tänkt ge oss något till jul men eftersom vi stänger några veckor då så fick vi den nu istället...
Och jag blev så glad! Jag blev faktiskt så glad och flinade så illa att maten var på väg att ramla ur munnen på igen :) Inte för att vi fick just kakor, utan för att det aldrig har hänt förut att någon kommit till oss sådär spontant och tackat för att vi alltid finns till hands och ger råd.
Nu är det ju inte det som är grejjen med det hela, men det var ändå en helt fantastiskt känsla, som att få glädje i en plastlåda helt enkelt =)
Vi har inget personalrum där, utan vi äter och jobbar i en salig röra och just som jag stoppat hela munnen full med biffstroganoff så tar medlemmen fram en kakburk och säger att hon egentligen tänkt ge oss något till jul men eftersom vi stänger några veckor då så fick vi den nu istället...
Och jag blev så glad! Jag blev faktiskt så glad och flinade så illa att maten var på väg att ramla ur munnen på igen :) Inte för att vi fick just kakor, utan för att det aldrig har hänt förut att någon kommit till oss sådär spontant och tackat för att vi alltid finns till hands och ger råd.
Nu är det ju inte det som är grejjen med det hela, men det var ändå en helt fantastiskt känsla, som att få glädje i en plastlåda helt enkelt =)
Kommentarer
Trackback
