På promenad genom Staden
Jag bor på en ort 'där alla känner alla', med undantag för mig då såklart som knappt känner mig själv och därför har anmält mig till en kurs som jag tror kan hjälpa mig en bit på väg, men det är ett annat blogg-inlägg.
Hur som helst, när man är ute och promenerar händer det då och då att man möter någon och allt som oftast är tveksamheten påtaglig.
Jag förstår ju att dom flesta känner igen mig, genom jobbet, genom familjen eller helt enkelt bara för att 'alla känner alla', jag däremot har oftast inte en aning om vem personen i fråga är utan försöker gång efter annan att komma på ett lämpligt sätt att hälsa utan att avslöja mig.
Oftast blir det 'främlings-hälsningen', ni vet den där 'hej hej' bara för att endast ett enkelt 'Hej' känns för kort och andra hälsningar som 'Hejsan' eller 'Nej men, Hej!' känns för perosnligt.
Så där går jag alltså omkring, känner mig anonym och 'hej hej' hejjar på folk.
Och jag njuter av det!
Det och att höra reginatågen accelerera när dom lämnar Stadens perrong i fjärran.
Hur som helst, när man är ute och promenerar händer det då och då att man möter någon och allt som oftast är tveksamheten påtaglig.
Jag förstår ju att dom flesta känner igen mig, genom jobbet, genom familjen eller helt enkelt bara för att 'alla känner alla', jag däremot har oftast inte en aning om vem personen i fråga är utan försöker gång efter annan att komma på ett lämpligt sätt att hälsa utan att avslöja mig.
Oftast blir det 'främlings-hälsningen', ni vet den där 'hej hej' bara för att endast ett enkelt 'Hej' känns för kort och andra hälsningar som 'Hejsan' eller 'Nej men, Hej!' känns för perosnligt.
Så där går jag alltså omkring, känner mig anonym och 'hej hej' hejjar på folk.
Och jag njuter av det!
Det och att höra reginatågen accelerera när dom lämnar Stadens perrong i fjärran.
Kommentarer
Trackback
