Lång dag
Just nu sitter jag i min nedsuttna, ärvda soffa som stått i Borgen sen begynnelsen dagar och jag börjar känna att jag nog skulle valt ett annat sittdon.
Jag är helt enkelt osäker på om jag kommer ta mig ur den här skålformade skapelsen eftersom jag misstänker att mina ben har lossnat från övriga kroppen.
Dagen började med tidig uppstigning, yoghurtfrukost, jobb på kontoret och ett antal traumatiska upplevelser.
Den första var att min kollega inte dök upp (vilket visade sig bero på ett läkarbesök jag blivit sms:ad om igår, men då det inte fanns någon avsänadare och numret saknades efter mobilincidenten häromdagen tog jag för givet att det var en påminnelse från min andra kollega som också skulle till doktorn), därefter upptäckte jag att dörren till kontoret brevid vår stod öppen och jag var övertygad om att någon låg död och avliden där inne men vågade såklart inte se efter. Hua!
Fram på förmiddagen hade jag fortfarande inte fått något sällskap men eftersom jag hade dubbelbokat mig då jag sa ja till att jobba extra trots att jag hade andra planer, fick jag packa ihop allt jobb och skynda vidare mot mitt möte med mamma.
Uppdraget för dagen var att införskaffa festliga kläder till mor och efter typ två timmar inne på en och samma butik hade jag övertygat henne om att köpa inte mindre än tre uppsättningar!
Jag själv hann självklart med att göra över med en del pengar och när benen började värka gav vi oss hemåt igen vilket för min del innebar en väntande cykeltur nere i gillestugan.
Därav känner jag nu att benen knappt bär längre och om jag bara lyckas ta mig härifrån ska det bli ovanligt gott att bädda ner sig under täcket!
Jag är helt enkelt osäker på om jag kommer ta mig ur den här skålformade skapelsen eftersom jag misstänker att mina ben har lossnat från övriga kroppen.
Dagen började med tidig uppstigning, yoghurtfrukost, jobb på kontoret och ett antal traumatiska upplevelser.
Den första var att min kollega inte dök upp (vilket visade sig bero på ett läkarbesök jag blivit sms:ad om igår, men då det inte fanns någon avsänadare och numret saknades efter mobilincidenten häromdagen tog jag för givet att det var en påminnelse från min andra kollega som också skulle till doktorn), därefter upptäckte jag att dörren till kontoret brevid vår stod öppen och jag var övertygad om att någon låg död och avliden där inne men vågade såklart inte se efter. Hua!
Fram på förmiddagen hade jag fortfarande inte fått något sällskap men eftersom jag hade dubbelbokat mig då jag sa ja till att jobba extra trots att jag hade andra planer, fick jag packa ihop allt jobb och skynda vidare mot mitt möte med mamma.
Uppdraget för dagen var att införskaffa festliga kläder till mor och efter typ två timmar inne på en och samma butik hade jag övertygat henne om att köpa inte mindre än tre uppsättningar!
Jag själv hann självklart med att göra över med en del pengar och när benen började värka gav vi oss hemåt igen vilket för min del innebar en väntande cykeltur nere i gillestugan.
Därav känner jag nu att benen knappt bär längre och om jag bara lyckas ta mig härifrån ska det bli ovanligt gott att bädda ner sig under täcket!
Kommentarer
Trackback
