Tiden springer ifrån mig

Idag har jag inte hunnit med i närheten av allt jag ville göra men tack och lov är i alla fall det viktigaste klart!
Jag börjar bli riktigt nervös inför resan nu och det känns som att jag går och darrar mest hela tiden samtidigt som jag oroar mig över hur det kommer gå att vara borta från alla mina närmaste under så lång tid... att säga hej då är inte min grej eftersom jag börjar grina av att bara tänka på att skiljas från dom jag tycker om, men det här är något som jag vill göra och jag vägrar ge upp nu trots att det känns lockande många stunder! =)

Skam den som ger sig... eller?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0