Ibland önskar jag...

Att det bara var att blinka med ögonen för att kunna spara en minnesbild av något man tittar på!

Det var 17 minusgrader hemma i morse och när jag satt och tittade ut genom fönstret från tåget kunde jag inte låta bli att förundras över hur vacker landskapet är!

Marken är täckt av ett tjockt lager med snö, dom snötyngda grenarna på träden gnistrade av solens första strålar som letar sig fram genom dimman och himlen skiftar i allt från rosa till svagt blått!

Det är just vid sånna tillfällen man bara måste älska våra underbara årstider.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0