God morgon?

Idag står en mycket jobbig sak överst på 'att göra-listan' och jag känner en enorm motvilja som sprider sig i hela kroppen, men jag måste... för mig själv och för henne.
Jag vet att jag kommer dra ut på det i det längsta och jag kommer sakna någon att luta mig mot.
Någon som försöker lindra smärtan men som samtidigt vet att det aldrig går att trösta, i verkligheten kommer jag vara ensam och jag kommer känna mig ensammast i världen, jag kommer vara det för att när allt kommer omkring är det jag vill, just då.

Men efter... då önskar jag att nån försökte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0