Nu är det gjort!

Äntligen är det över!
Några frågor hade jag inte behövt fundera ut, för jag bara grät och grät i stort sett från det att jag kom dit tills jag gick därifrån.

Jag trodde verkligen att jag hittat den som skulle kunna hålla mig i handen genom allt, men det känns som att jag aldrig kommer att klara av det, jag känner mig så värdelös och jag kan inte föreställa mig vad som skulle göra det lättare.
Men det jobbigaste är nog att jag inte förens idag har jag förstått hur ledsen det gör mig.

Och inte blev det några skor heller :(

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0