tittar bakåt och vill inte ens försöka gå framåt

Har drabbats av en stunds svår saknad...
Jag vill att allt ska bli som förut! jag saknar -att hålla fast- vid dig!!! Vill inte tänka om, vill inte ha 'det näst bästa'

oh crap! dags att dra täcket över huvet och försöka gömma sig från saknaden och misslyckandet! Men imorgon är en ny dag och då ska jag försöka få nått vettigt uträttat :)

God natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0