Prinsen
Min telefon ringde under påskmiddagen idag och gissa om jag blev lycklig när det visade sig vara den nya mamman som sa
-vart är du?
jag -på gatan dit du ska flytta
mamman -gå ut!
jag -med skor på mig?
Hoppas verkligen att någon fanns med och dokumenterade, för jag sprang! jag verkligen sprang ut! riktiga springsteg, stundtals med båda fötterna i luften samtidigt!!!!
Att mamman och pappan var med i bilen brydde jag mig inte mycket om... jag dregglade (dock inte direkt på barnet) och dom enda ord jag kunde uttala var, "kan man ta ur honom?? kan man ta ur honom??"
och det kunde man!!!!
Den var den minstaste lilla människan jag sett, med jättekorta ben och pluttiga fingrar!
Och jag fick hålla... lilla Elias, som inte väger mer än fjädrarna i påskriset, så ofattbart liten och helt och hållet underbar!
Han sov mest och på hela tiden pratade han bara med mig en enda gång, det var när jag frågade honom om han ville flytta hem till mig, då skrek han ifrån minsann... hmm...
Har fått löfte om att åka och hälsa på honom nu i veckan och jag längtar så galet mycket :P
