Jag tycker inte om tåg
Jag tycker verkligen inte om tåg! Eller jo, jag tycker om att åka tåg och jag tycker om dom som jobbar på tågen, faktum är att jag ju faktiskt är lite avis på dom =)
Men i det stora hela tycker jag inte om tåg.
Jag tycker lika illa om tåg som jag gör om lastbilar och traktorer.
Enligt mig är det precis samma sak, förutom att tågen inte har stora mördardäck som rullar åt alla håll.
Under min promenad nu på förmiddagen så korsade jag järnvägen två gånger och jag tycker att det är lika obehagligt varje gång.
Efter att det där höll på att hända har jag varit sjuk nojjig, speciellt vid obevakade övergångar eller ännu värre ogiltiga övergångar.
Andra gången jag passerade spåret hann jag inte gå mer än kanske 20 meter innan det började plinga, jag blev livrädd och flög ur mina nya graninge kängor även fast jag snörat åt dom så att blodet inte skulle kunna smyga varken till eller från fötterna.
Min sinusrytm kommer aldrig mer bli vad den var och jag var faligt nära att kissa på mig, vilket jag fått lära mig inte är nått bra att göra när det är minusgrader, värmen håller tydligen inte i sig speciellt länge då, utan ersätts ganska snart av kyla och stela byxor.
Genast sätter tvångstankarna igång... tänk OM jag hade varit några sekunder senare... tänk OM jag hade halkat precis vid övergången... tänk OM tåget hade åkt lite lite tidigare...
Tänk OM jag kunde lägga av med det här!!
Men i det stora hela tycker jag inte om tåg.
Jag tycker lika illa om tåg som jag gör om lastbilar och traktorer.
Enligt mig är det precis samma sak, förutom att tågen inte har stora mördardäck som rullar åt alla håll.
Under min promenad nu på förmiddagen så korsade jag järnvägen två gånger och jag tycker att det är lika obehagligt varje gång.
Efter att det där höll på att hända har jag varit sjuk nojjig, speciellt vid obevakade övergångar eller ännu värre ogiltiga övergångar.
Andra gången jag passerade spåret hann jag inte gå mer än kanske 20 meter innan det började plinga, jag blev livrädd och flög ur mina nya graninge kängor även fast jag snörat åt dom så att blodet inte skulle kunna smyga varken till eller från fötterna.
Min sinusrytm kommer aldrig mer bli vad den var och jag var faligt nära att kissa på mig, vilket jag fått lära mig inte är nått bra att göra när det är minusgrader, värmen håller tydligen inte i sig speciellt länge då, utan ersätts ganska snart av kyla och stela byxor.
Genast sätter tvångstankarna igång... tänk OM jag hade varit några sekunder senare... tänk OM jag hade halkat precis vid övergången... tänk OM tåget hade åkt lite lite tidigare...
Tänk OM jag kunde lägga av med det här!!
Kommentarer
Postat av: LDP
Det där är verkligen bara tvångstankar. Jag gillar tåg. Det är ett bra sätt att färdas och själva grejen med att den går på räls är ganska intressant tycker jag. Sen kan jag hålla med om att det kan uppstå en del tvångstankar vad det gäller tåg. När man står och väntar på tunnelbanan (på perrongen och står nära spåret) så vet man hur snabbt man kan avsluta sitt liv. Man är bara några centimeter eller ett litet hopp ifrån att avsluta sitt liv. Sånt är lite exalterande faktiskt.
Postat av: allicen
LDP:
hmm... ja, sånt där kan susa förbi i hjärnan ibland men för det mesta nöjer jag mig med att tänka harmlösa saker, som att det skulle vara kul att börja gapskratta i kyrkan mitt under ett bröllop t.ex. =)
Trackback
