allicen

Idag skulle det alltså ske... veterinärbesöket :S
På väg hem från jobbet så hann jag gå igenom en mängd olika ställen som Tea skulle kunna springa och gömma sig på och innan jag hunnit hem va jag alldeles matt, bara av tanken på vilken kamp det skulle kunna komma att bli.

Men när jag kliver innanför dörren så står hon där och ser bedjande på mig, stryker sig mot allt hon passerar i sitt försök att få min uppmärksamhet och jamar så mycket hon kan.
Tea har haft en skön hemma dag med solning inne i den dammiga matsalen, vilket resulterade i att hon idag hade en härligt grå nyans i sin annars svarta päls.

Att få in henne i buren gick som en dans.. eller kanske jag ska säga, bättre än en dans, då jag inte är speciellt kunnig innom det området.
Lite protester hörs först när vi sitter i bilen men hon finner sig förvånansvärt bra!

Inne hos djurdoktorn vägrar hon att komma ut, men blir så illa tvungen när veterinären vänder på buren samtidigt som jag håller ett krampaktigt tag i nackskinnet.
Ve och fasa om hon skulle smita in bakom mottagningrummet som hon gjorde sist!!
Men inte det heller!!! hon bara låg där på britsen och tittade nyfiket omkring sig med sina gula ögon uppspärrande, stora som assietterna i finservicen.

Hon gick med på att man tittade i ögat och hon lät sig tom klappas lite på huvudet av farbror doktorn.
Konstigt nog var hennes hjärtslag alldeles lugna, till skillnad mot vad dom är här hemma om nån "främlig" befinner sig i huset samtidigt som man lyfter upp henne...

Jag är imponerad av min lilla flicka och självklart får hon räkor när vi kommer hem... men inte för att trösta henne (läs: döva mitt dåliga samvete) utan för att hon helt enkelt förtjänar det =)