allicen

Igår eftermiddag begav jag mig iväg till Herrgården som ligger här i närheten för att delta på årsmöte med efterföljande middag.

 

Promenaden dit var en upplevelse utöver det vanliga då jag valde den smått isiga vägen längs kanalen som rinner genom min barndoms by. Valet stod mellan att gå på isen och höga troligt drutta omkull och med all säkerhet landa i någon form av dret eller att gå lite på kanten och lika säkert trampa i just dret från minst tvenne olika slags mer eller mindre tama djur.

 

Jag valde det sistnämnda och tyckte att det gick riktigt bra ändå till jag kom fram till en hel drös med träd som bävrarna fällt över gångstigen.

 

Det gick inte att runt. Det gick inte att gå över. Men det gick heller inte att gå under.

 

Lösningen blev att balansera ut mot kanten ner till kanalen och kramphålla i en gren samtidigt som jag försökte lyfta den och fick bocka mig in under. När döden alltså. Minst! För att inte tala om hur tilltufsad luggen blev...

 

Försökte även att ta en selfie i det vackra vädret med solen och vattnet i bakgrunden men varenda bild påminde allt för mycket om alla annan dret omkring mig så jag gav upp. Och det var först när jag skulle lägga ner mobilen i fickan och den fotade lite på egen hand som det blev en helt ok bild.

 

 

Väl framme genomfördes mötet och åtföljdes sedan alltså av mat i form av buffé. Och inte bara det, det var även buffé till efterrätt! så med facit i hand kändes det mödan värt och egentligen begriper jag faktiskt inte varför jag inte är kvar där ännu...