allicen

Började dagen med att ivrigt ta reda på den nya "ordning och reda-uppgiften" men döm om min besvikelse när det stod att man under dagen skulle ta tio minuters paus. Från telefoner, datorer och allt vad det kan vara.. Jag är ju med i detta för att ta mig för att göra något överhuvudtaget i åtminstone 10-15 minuter per dag. Jo men anitklimax, ja! Bättre lycka imorgon =))

 

Skulle ju för övrigt berätta för er om det där beslutet som jag hade fattat och frågan jag ställt mig har kort och gott varit om jag ska våga mig på att fortsätta plugga eller om jag ska gå tillbaka till mitt gamla jobb. Beslutet blev att fortsätta plugga men eftersom det har känts stort och svårt att få grepp om allt så har jag någonstans tänkt att jag skulle vänta in i det längsta med att verkligen, verkligen bestämma mig.

 

Igår mailade jag min chef och informerade om läget och idag har jag försökt reda ut hur kursplanerna ser ut och under vilken period jag skulle behöva vara ledig. Det har gått sådär...

 

Självförtroendet var därför verkligen i botten när jag travade iväg för årets första möte med kuratorn. Sist jag var där sa hon att hon tyckte att jag verkade mer hoppfull men idag har livet varit helt värdelöst. Jag bröt ihop totalt, jag grinade som jag inte har grinat på länge och ögonen värker ännu efter attacken.

 

Väl hemma kollade jag min mail och fick bekräftat att mina misstankar om att en person, utan att meddela än mindre fråga om lov, under min julledighet medvetet tagit en mapp innehållande dokument som jag jobbat med senaste åren och lånat ut dessa till en helt utomstående person. Jag blir så irriterad att det kokar inom mig men har samtalat med karma och nu behöver jag inte tänka mer på den saken...

 

Alltså... ytterligare en värdelös dag. Kanske blir det bättre imorgon!