Du o jag, Argus. Det vet du!

Tänk att det är minst 20 år sedan jag skyndade till stallet var och varannan dag med drömmen om att en dag få min egen häst.

Det blev ju aldrig så och jag fick heller aldrig börja på ridskola så med tiden dog drömmen ut och med samtidigt smög sig rädslan på. Så jag har inte umgåtts med hästar men nu ville jag ge det en chans.


Rotade fram en fullständig outfit av fulkläder för att inte känna mig begränsad av att försöka undvika att bli skitig och så bar det iväg. Att mocka trodde jag skulle vara en kakbit för var det något man fick göra som liten så var det just det. Men takterna satt inte riktigt kvar och jag fick krångla en del för att få till det.

Därefter skulle kvällsmaten förberedas i boxen innan Argus himself fick komma in för att bli ompysslad.


Vi började med att kamma manen och pannluggen. Därefter svansen och jag kunde snabbt konstatera att den säkraste placeringen va någonstans i höjd med magen, för både längst fram och längst bak hände det grejjer när man minst anade det.


Fina, fina Argus! Att ha en välkammad lugg kan vara bland det viktigaste vi har att företa oss här i livet och det bör ju rimligen gälla även hästar så den lade vi mycket tid på att fixa till.


Och när man varit duktig och genomgått både frisering, pedikyr och kroppsvård förtjänar man lite godis!

Men hur långsam kan en människa egentligen vara att få fram godsakerna?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0