En hel evighet

Idag på förmiddagen blev jag klar med ett evighetsprojekt som jag pysslat med.

Skulle tippa på att det är drygt två år sedan jag på påbörjade den här filten efter inspiration från Världens Bästa Tina. Jag kan inte virka och förstod efter ett tag att jag egentligen inte gjorde rätt men det fick va som det va och bli som det blev.

Med tiden upptäckte jag även att jag hade dålig koll på hur man gjorde när man vände varv och resultatet är att det skiljer nån decimeter i bredd från ena änden till den andra men jag har inte orkat bry mig om det utan byggde ut bården där istället. Just det ser inte klokt ut men jag tyar inte att bry mig om det heller...


Till mitt försvar vill jag ändå säga att jag inte pysslat aktivt med den i två år!  Länge låg den i en garderob men för ett par veckor sedan fick den se dagen ljus. Det finns otroligt många minnen invirkade i alla dessa trådar... Garner jag fått av mormor och framförallt tankar och känslor som funnits inom mig. Den första delen är virkad med lust och glädje. Vi var två som satt och kurade under den, till en början, smala remsan. Den andra delen innehåller ensamhet och rädslor inför den ovissa framtiden. Gemensamt för dem är ändå att dom genererar lika mycket värme, för varmare filt än denna finns då i alla fall inte i min Borg =)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0