allicen

Igår fick jag hjälp av Fader Vår att såga ner några träd intill tomtgränsen som stuckit iväg på höjden så att dom, dels skymmer eftermiddagssolen och dels riskerar att bli svåra att hantera om dom får växa ännu mer.

 

Därefter kom Nisse hit och hjälpte mig med en första duvning av äppelträdet och med detta skulle jag kunna sätta punkt och skriva HALLELUJA för hur snälla dom är, men faktum är att det ju inte tar slut där...

 

Idag när jag var på jobbet har pappa varit här och sågat upp stammarna till ved (som han såklart lämnat åt mig att få använda) men också samlat ihop och kört iväg med riset som blev från träden. Här skulle jag återigen kunna sätta punkt, men eftersom Far är som han är, har han till och med gått runt och krattat ihop småpinnarna som låg runt äppelträdet och där dom stora träden har legat.

 

På det hela taget är det enbart en drös med ved och en liten hög sågspån som vittnar om gårdagens kaos och det var inte utan att det faktiskt högg till i hjärtat och att tårarna försiktigt skymtade i ögonvrån när jag såg detta.

 

Underbara, snälla, pålitliga Fader Vår - Som jag älskar dig!