Vemod och dubbla känslor

Jag har alltid haft svårt för avslut, med tårar i ögonen har jag lämnat tillfälliga arbetsplatser, semesterparadis och människor. Även glada stunder har ofta varit fyllda av vemod och en sorgsam känsla i hjärtat. Studenten till exempel... jag tyckte om att gå i gymnasiet, även om det var mycket som var så väldigt jobbigt unde den tiden.
 
Att sluta skolan innebar att jag förlorade närheten till två kära vänner. Den ene fortsatte jag att träffa ganska ofta men det blev aldrig på samma sätt som våra stunder i samband med skolan och den andre tog det nog ett par år innan jag såg igen.
 
Nu håller man på att riva min skola och det känns trist. Inte för att jag har någon koppling till den nu, men ändå...
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0