Ja ä inte bitter...

Jag pendar mellan förtvilvlan, ilska och uppgivenhet.
 
Situationen är som den är, men jag har svårt att acceptera det och även om jag försöker hålla tankarna fokuserade på annat så går det väl inte jättebra...
 
Vi skulle haft två veckors semester, med start imorgon, men jag har dragit tillbaka det och ska jobba som vanligt. Jag, vi, har längtat så hårt efter dessa veckor och det är inte utan att det känns extra surt att det blev så här men det känns helt otänkbart att jag skulle sitta hemma och slösa bort mina dagar...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0