Mysart

Imorse när jag låg och förträngde att ännu en dag utan honom skulle genomlidas kom Tea och ställde sig på min rygg. Hon var på goshumör (alt. hungrig) och buffade i mit hår en litn stund innan hon la sig tillrätta på mitt skulderblad.
 
 
Lilla fina gumman, vad skulle jag ta mig till här hemma utan henne...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0