Jag försöker!

I april var jag i Köping och lyssnade till Mikael Andersson's föreläsning 'Tankens Kraft'. Mikael föddes utan varken armar eller ben och innan man ens berättat för hans mor vilket kön det var på barnet hon just fött fram hade läkarna i princip skrivit under hans dödsdom.
Dom hade fel. Idag bor Mikael utanför Göteborg med sin fru och deras fyra barn, av vilket det yngsta fötts bara några veckor före vårt möte!


Mikaels skador påminner om de sk. neurosedynbarnen men i hans fall beror det på att hans mamma utsattes för (det 'ofarliga') bekämpningsmedlet hermoslyr, vilket man i efterhand fått vetskapen om att under, egentligen bara ett fåtal dagar i, en graviditet är förödande för fostrets utveckling. Mikael är uppvuxen i Örebro och mamman exponerades av medlet då hon besökte sina föräldrar i Mellanstaden. Den här berättelsen kan omöjligt lämna någon oberörd men syftet med hans berättelse är inte att lämna åhörarna med tungt sinne utan tvärtemot att få dem att inse hur långt man kan komma i livet om man bara bestämmer sig för att kämpa.

Jag inser att det kanske låter banalt och gudarna ska veta att det är lättare sagt än gjort men när man är en grubblare som jag själv känns det skönt att ha vissa saker att falla tillbaka på när saker börjar gå en hur händerna. 'Det du retar dig på hos andra säger något om dig själv' har länge varit en sådan och nu även Mikael! Jag tror inte att man kan lära sig att ha hans vilja, det är något han blivit tvingad till att bygga upp, men man kan ta hjälp av allt det jobb han gjort för att komma dit.


Och jag försöker. Oh mi, oh my vad jag försöker! Jag hör hans ord, Är det sant då? och tänker att jag måste fråga mig själv det med jämna mellanrum. Alla dom här tankarna jag har, är dom sanna? vart vill jag att dom ska ta mig och hur kan jag ta hjälp av dem för att komma dit?
Det är (uppenbarligen) inte sant att man måste ha fingertoppar för att kunna hantera en pekskärm så vad är det som säger att även fast jag tror att jag gör mitt bästa så skulle jag inte kunna bättre?

Kommentarer
Postat av: chaos

Du låter lite hård mot dig själv Allicen! Du är så bra som du skulle vilja vara men har svårt att inse det! Var inte rädd för att älska dig själv! Stor kram

2010-07-17 @ 22:33:51
URL: http://fabulouschaos.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0