allicen

Efter en stillsam sommarpromenad med mamma känner jag mig fräsch som en nyutsprungen ros!

 

Idag har jag tagit ut en semesterdag eftersom jag hade tid hos min kurator. Hon frågade om jag kunde tänka mig att genomgå handlingsprogrammet i sorgberbetning tillsammans med en annan av hennes patienter och jag sa att jag var ok med ge det en chans. Vi kom överens om att, om den andra tjejen också tyckte det så skulle vi starta upp med dom första tre teoriträffarna och sedan utvärdera om vi ville gå vidare på var sitt håll eller om vi ville jobba ihop.

 

En viktig anledning till att jobba ihop är att övningarna som genomförs bygger på att man berättar om processen och sina tankar för någon och att man läser upp det slutgiltiga brevet högt för någon annan. Det känns lite nervöst eftersom jag ännu inte vet vem hon är eller vad hon bär med sig, men jag vill välja att se på det som en chans att knyta ett slags band med en ny person och jag hoppas att det ska kunna komma mycket gott ur en sådan relation!

 

För övrigt sitter jag nu och väntar på att Mr. T ska ringa. Vi kom överens om att höras i slutet av månaden och idag skrev han och frågade om det passade. Även det gör mig nervös och jag försöker lägga band på mig och tänka ut en strategi som kan ta mig igenom samtalet utan att anklaga, pressa eller vara arg på honom. Jag vill ha ett konstruktivt samtal och det finns en så stor förväntan i vad det här ska innebära som jag vill absolut inte vill låta skenade känslor sätta käppar i hjulet för det...

 

 

Önska mig lycka till!

Det har varit jättebra väder även idag och jag bestämde mig för att återigen ta ut lite ledigt på eftermiddagen. I vanlig ordning tog jag mig ut till stugan för fika och bad. Badet var lite kallare än jag räknat med så det blev bara ett dopp och sen snabbt upp igen...

 

Bilden är från årets första dopp i fredags då det gick att plaska runt i princip hur länge som helst!

 

 

 

Idag har Fader Vår varit här och hjälpt mig med gardinerna på balkongen. Jag glömde såklart att mäta balkongen och hade såklart fel i min gissning när jag köpte vajjer så jag har fått kompletera med ytterligare en lina som ännu inte kommit upp.

 

För en tid sedan fick jag en idé om att jag ville ha gardiner ute på balkongen, det sägs ju att det ska göra mycket för helhetsintrycket om man får upp lite textil... Så efter att ha letat på olika ställen blev det till sist på Rusta som jag hittade något som passade både ändamålet och min budget.

 

Dessa gardiner finns i lite olika färger men jag bestämde mig att ta rosa som jag tycler är fint ihop med den gröna färgen som husets träpartier är målad i. Dom rosa var det dessutom nedsatta i pris så dom var billigare än alla andra färger :)

 

Äntligen har jag lyckats doppa mig i sjön =)

 

Jag älskar att bada men är alldeles för bekväm och vill att det ska vara supervarmt i vattnet, så vissa år är det på gränsen att jag ens hinner bada nått trots att jag hänger vid stugan mest hela tiden. Men idag var det alltså dags och det blev det till och med två dopp, helt underbart!!!

 

Jag gjorde min beställning igår och idag låg den hemma i brevlådan!

 

 

Min sinnestämning och mitt ältande gör att mina tankar är i lite låst läge och kretsar hela tiden omkring mina egna grubblerier och funderingarna över min förslust. Det, tillsammans med min nya insikt om att det är viktigt att inte ljuga om hur man mår, inte fly ifrån det och att våga prata om sådant som gör ont gjorde att någonting som den här väninnan sa gav mig anledning att nämna, ja ni kan gissa... boken!

 

Jag berättade om den och vi pratade mycket om livet och allt vad man bär med sig. Det visade sig att vi hade en hel del gemensamma nämnare i våra liv och i hur vi tänkte och kände inför vissa saker. Vi babblade på hela eftermiddagen och när jag var på väg att åka hem föreslog dom istället att jag skulle följa med till en badplats i närheten så vi kunde sitta på bryggan och doppa fötterna. När vi kom tillbaka därifrån gjorde jag nästa försök att åka hem eftersom det kändes som att jag trängde mig på med dom insisterade på att jag skulle stanna och äta med dem.

 

Alla flickor i våran familj heter Kristina och det firades med gófika i stugan nu på kvällen. Jag skulle gärna sitta uppe och ta vara på den härliga sommarkvällen men jag har bestämt att jag ska jobba imorgon förmiddag så det blir inget med det...

 

Ännu en dag i semesterns tecken och i vanlig ordning på grund av att jag hade ett uppdrag. Denna gång i form av ett besök hos kuratorn men idag behövde jag inte köra själv, utan fick åka med mamma och pappa som skulle in till plantmarknaden.

 

Innan besöket på lasarettet fikade på plantmarknaden och jag hoppas att jag får tillfälle att åka dit igen när jag inte har en tid att passa för idag kände jag mig lite stressad.

 

"Life is short, and it sucks most of the time"

Izzie

När jag hälsade på mamma och pappa vid sommarstugan idag började dom prata om en massa saker som dom skulle slänga. Eftersom jag är en samlare av rang var jag såklart tvungen att förhöra mig om vad det var för grejjer och fick då veta att som skulle slänga en klocka.

 

Jag harvade iväg in i pappas prylbod och rotade fram det gamla urverket som jag genast bestämde mig för att ta hem och nu har jag ägnat en stund åt att montera isär den för att frigöra den fina gamla urtavlan som jag tänker att jag ska placera ut någonstans här hemma!

 

Efter att jag fått frågan om att vara barnvakt kände jag för första gången på länge att jag verkligen längtade efter något som jag planerat att göra! Hela morgon var jag lite spänd och nervös över hur det hela skulle gå och nu i efterhand kan jag konstatera att det gick väldigt bra för att vara premiär :)

 

Ikväll blev jag bjuden på grillkväll hos en av Neas kompisar. Vi satt ute och och det var riktigt trevligt. Förutom att äta rockade vi loss med rockring och jag vågade mig upp på en studsmatta för första gången någonsin ^^

 

Idag har jag putsat ett fönster här i Borgen. Jag tror att det är första gången det inträffar och att döma av kulören på vattnet så är det nog en inte helt felaktig gissning.

 

 

 

Ni som följt med mig ett tag kanske minns att jag för några år sedan brukade skriva om främlingen. Främlingen i det fallet var en kurator som jag var till några gånger och som jag för en tid sedan började besöka igen. Med bakgrund i allt som har hänt dom senaste veckorna och som jag nu känt att jag kunnat dela med mig av här på ett sätt som jag inte skulle vågat göra tidigare, så vill jag även flika in lite från dessa möten. Som en kontrast till all misär jag skriver om och med förhoppningen att det kommer vara en positiv resa som gör mig gott.

 

Sist jag var till henne fick jag låna med en bok "att bläddra lite i" (läs; lusläsa) och jag har kommit ungefär halvvägs.

 

Tanken var att jag skulle ut och dansa ikväll men jag har mått jättedåligt idag. Luften och värmen på jobbet gav mig en sprängade huvudvärk så när jag kom hem somnade jag. Får försöka planera lite bättre framöver så kanske jag kan lyckas komma iväg vid något annat tillfälle...

 

Nu är jag dock ledig några dagar och på väg hem från jobbet unnade jag mig favoriten bland glassar; en mjukglass! Helt utan topping och i bägare ska det vara, varför krångla till något som är perfekt från början? =)

 

Ikväll har familjen varit på Hörnkrogen här i Staden och ätit tillsammans med Nea's svärmor och "svåger". Anledningen, förutom att vi var hungriga, var att Nea läst färdigt alla sina kurser på univeristet.

 

 Idag har jag tagit ut ytterligare en semesterdag. Förra måndagen var det pga trädgårdsarbete och idag för att bilen skulle besiktas. Mamma och pappa var med mig så efteråt besökte vi mormor och morfar och jag fick tillfälle att berätta att min sambo flyttat ifrån mig. Mormor tyckte att det var tråkigt och sa att hon inte kunde förstå hur det kunde bli så eftersom "jag ju är så snäll". Ja... alltså, jag håller med henne! =)

 

 

Väl hemma tog vi en väng till stugan där vi åt en fem-sex timmar för sen lunch och kollade hur det stog till med bygget av soldäcket. Daniel trodde att det ev skulle hinna bli klart imorgon så förhoppningsvis kommer det lite bilder på det inom kort!

Idag har Nea's hane påbörjat bygget av ett nytt soldäck ute vid sommarstugan. Det blir i anslutning till den lilla sidobyggnaden som finns och som nufördars mest innehåller bröte, som det fint heter här i staden, men förhoppningen är att åtminstonde en del av den ska komma att inrymma ett par sängplatser för gäster (eller kanske moi!) i framtiden.

 

Bygget fortskred i rask takt under dagen och jag tror att mycket av det hade att göra med min egen insats i det hela. Nämligen att efterdra skruvar med vad som skulle kunna vara den mordernaste av skruvdragare =)

 

Nu har ungefär halva juli gått och det innebär att det är ca. två veckor kvar tills han ringer. Någon gång i slutet av månaden ska han gör det...

 

Det här med att ta en dag i taget; det går ju verkligen jättebra!

Imorse när jag låg och förträngde att ännu en dag utan honom skulle genomlidas kom Tea och ställde sig på min rygg. Hon var på goshumör (alt. hungrig) och buffade i mit hår en litn stund innan hon la sig tillrätta på mitt skulderblad.

 

 

Idag har jag varit ute och socialiserat, precis så som jag bör, det har gått ganska bra och var stundtals mycket trevligt. Tanken för imorgon var att jag skulle åka med mor och Fader vår på en tur med båten och även fast jag vet att det skulle bli väldigt trevligt så känner jag bara inte för det...

 

I bilen hem nu på kvällen smög sig en välbekant känsla på mig. Att få komma hem! Men så tog det inte lång stund innan jag kom på mig, det är ju inte hem på det sättet som jag är van att ha det och som jag trivts så med... Vi skulle följa med ut med båten, han ville det och jag ville följa med honom på det. Nu skulle han inte vara med, så jag ger vika för det bekväma och har sagt ifrån.

 

Samvetet gnager mig, för jag tror att dom räknat med att jag skulle följa med, men hur jag än vill så orkar jag inte ens försöka hitta energin att planera för det.

 

Pappa säger att det blir fler gånger, jag hoppas det

Till mitt förra inlägg har min vän Hanna satt ord på tankar som även jag känner till en viss del och eftersom jag ändå vältrar mig i självömkan så kan jag lika gärna berätta lite mer...

 

På sätt och vis känns det här så plötsligt för mig ockå, men såklart har det bubblat lite under en period även om jag valt att bara skriva och prata om det som varit bra. För så har det varit, det är ingen fantasivärld som jag målat upp, men men med tiden har vi båda känt att våran situation inte skulle hålla i längden.

 

Vi var tre i vårat förhållande. Han, jag och vi. Alla tre måste må bra för att det ska fungera och rent krasst var det ingen av oss som gjorde det. När varken han eller jag mår bra kan inte heller vi göra det och det här beslutet är egentligen först och främst ett sätt för att få ett stopp på det och bryta innan det går för långt.

 

Han behöver sin tid för att veta vad han vill med tillvaron och även om jag helst inte vill erkänna det, så behöver jag också tänka på vem jag är och vad jag vill. Drömmen, i alla fall för mig, är att vi ska hitta tillbaka till varandra och det är därdör jag är orubblig i att vi inte har någon kontakt just nu.

 

Ett beslut som gör ont varenda minut, men som jag måste hålla fast vid trots att det äter upp mig innifrån att jag inte vet vart han är, hur han mår eller vad han känner... Det är en kamp att försöka finna en balans mellan att våga drömma men utan att bygga upp falska förhoppningar och jag lyckas väl inte så bra även om jag försöker att ta en dag i taget och tänka att jag inte varken behöver eller kan fatta något beslut just nu.

 

Det har gått en vecka sen han flyttade. Det känns som att det är en evighet emellan oss och det känns så fel att han inte finns i mitt liv.

 

Jag saknar att prata med honom och jag saknar närheten så mycket att det gör ont. Jag vet att man inte får önska att sommaren ska vara över, men eftersom vi ska ses igen efter sommaren kan en del av mig kan inte låta bli att längta till hösten. Det är bara dubbelfel.

 

En liten promenad i det vackra vädret som visade sig frammåt kvällen. Tankarna och jag...

 

 

 

 

Efter lite knixande vick vi igång den och jag klippte hela gräsmattan utan missöden. Såklart! eftersom han var här... annat blir det väl om jag ska våga mig på att försöka själv någon gång. Det blev inte så vackert, men det är gjort och det räcker för mig just nu.

 

 

Det är med delade känslor jag tänker på det faktum att jag skulle varit mitt i den första delen av min semester just nu. Sorgsen över att allt blev omkullkastat men tillfreds med beslutet att jobba istället för att gå ensam hemma.

 

Jag har dock haft tre lediga dagar och i fredags åkte jag med Fader vår för att flytta hans båt till en ny båtplats och igår träffade jag härliga människor på Loftis för kombinerad frukost och fika. Lunchen och middagen igår inmundigades vid sommarstugan, men däremellan tog jag mig i kragen och staplade upp veden här hemma som jag och kärleken klöv för några veckor sedan. Det var så varmt att svetten rann om mig men svedan när det droppade i ögonen var en lättare känsla än den att kämpa mot tårarna. Vi skulle ha veden till att göra mysiga brasor i Geillestugan under vintern, men just nu känns det mest som att jag blivit lämnad med ett helvtes massa arbete för något som jag inte kommer nyttja om jag sitter här ensam.  Men näe... jag är inte bitter!

 

Idag har jag sovit bort hela förmiddagen och när jag kom ut till stugan satte mamma ner mig i en solstol där jag sov bort ytterligare någon timme. Det kommer bli kul ikväll när jag måste försöka somna för att orka upp till jobbet imorgon! Men det får väl gå det också, just nu känns det ändå som att allt mest handlar om att ta sig igenom alla dagar, timmar och minuter på ett eller annat sätt.

 

 

Blev bjuden till mamma och pappa på pannkaksmiddag ikväll där det även utlovades underhållning. Ernst skulle göra ett inspel kl 20 och det var ju ett erbjudande jag inte kunde motstå.

 

Bilden är från igår när jag var med ut i skogen på svampjakt... så mycket svamp blev det dock inte, men mig gjorde det ingt efterom jag ändå inte hade kommit mig för att ta rätt på det.

 

Kärleken flyttade igår. Idag låg det tre vita kuvert i brevlådan, ett till mig och ett vardera adresserat till mina ex! Vad är oddsen för det lixom?!?

Han är borta

Är hemma en stund efter jobbet, var tvungen att ta ut ledigt för att hinna landa en stund innan jag ger mig iväg igen och lämnar plats för hans flytthjälp som kommer. Står inte ut med tanken på att vårt gemensamma hem inte finns kvar här när jag kommer hem ikväll och paniken bubblar upp av bara tanken på att det är över nu.

 

Hur tar man sig igenom det här?

Hade svårt att somna igår, paniken tog över och jag kunde inte koppla av. Så när jag äntligen kunde gå och lägga mig tog det inte många timmar innan jag vaknade... vid fyra tror jag.

 

Försökte somna om men tankarna bara snurrar i huvudet så till slut gick jag upp. Ska på ett tjänsteärende idag och måste köra bil så jag är rädd att jag ska vara för trött, jag brukar ju bli sömnig när jag kör även om jag är utvilad. Så istället för att ligga kvar bestämde jag mig för att gå upp och göra mig iordning.

 

Förhoppningen är att jag ska kunna lägga mig en liten stund till innan jag går till jobbet och på så sätt kanske ta udden av tröttheten.

 

Är det inte konstigt... så många gånger man klivit upp för att åka till jobbet och bara längtat efter att få lägga sig igen! Det här kanske är min lyckodag? =)