Advent


Dissad

Efter dagens möte, som nära på räddade världen från dess undergång, försökte jag smöra till mig en julkram från en av dom bättre, men ajaj så avspisad jag blev...

Det är bara att inse, vi underordnade skall hållas kort.

Märkliga saker

Personligen sitter jag och äter Thaigryta som blev över från igår men runt om i Borgen ligger det festfolk och vilar ut efter nattens kalas...
Jag är helt säker på att dom sista gästerna gick strax efter femsnåret och att jag låste dörren efter dem men ändå har jag just matat samma människor med tårta varpå dom spred ut sig som ett mänskligt plockepinn i denna enkla boning.

Det är inte ofta det är fest i Borgen, men å andra sidan verkar dom vara desto längre... =)


Inte så pigg

Igår var det bjudning i Borgen.
Klockan fem i morse dansade jag sista valsen upp i hallen och nu sitter jag här halvsovandes med påsarna under ögonen som mitt enda sällskap.

Det är julskyltning i Staden men jag har gett upp alla förhoppningar om att ta mig dit, istället ska jag försöka genomföra en grovrengöring av mig själv, inta föda och gå på bio innan jag bäddar ner mig för en lång natts god sömn!

Åhh vad jag längtar!


Sånt jag inte vet något om...

Mitt dåliga sinne för färgkombinationer är ingen hemlighet, jag är inte färgblind (det är det mina söner som kommer att bli) utan jag ser helt enkelt inte vad som 'går ihop' och vad som inte gör det.
Jag har tränat genom åren och kan nufördags se att någon klätt sig mycket smakfullt, men jag skulle aldrig lita till mig själv när det gäller att sätta ihop samma kombination.

Till saken hör att jag på anmodan från högre ort håller på att läsa en bok skriven av en superkvinna (en helt vanlig kvinna alltså) där boken handlar om hennes hopplösa man och alla hans brister när det kommer till att få familjelivet att fungera (en helt vanlig man alltså).
Vid ett tillfälle beskriver hon i boken hur illa deras barn skulle komma att vara klädda om hanen fick allt ansvar för den uppgiften och så skriver hon något i stil med 'men han kanske tycker att brunt och rött är en fantastisk kombination'

What? Nu får ni hjälpa mig... jag trodde faktiskt att brunt och rött funkade... gör det inte det?
Är det anskrämligt med röda snören i pepparkakshjärtan och kanske viktigast av allt... hur fan ser jag ut i huvudet egentligen? Sitter min frissa i denna stund och garvar gott åt kunden som gick med på röda slingor i brunt hår eller?

Ni måste förklara det här för mig! ASAP


När syster dödar mig en smula...

Idag var lillNea hit och hämtade tegelsten. Då menar jag inte mammas gamla mobil, utan riktiga bricks som jag helt naturligt har ett litet lager av här hemma...

vem har inte det?
tänker jag
VEM har det? tänker Nea, men vågar inte ifrågasätta det allt för hårt då det kan betyda att hon blir utan.

Men nu till skändningen, under tiden som vi står och pratar, hon ute och jag i dörröppningen, säger hon:

-Det är så kallt här på den borgeliga sidan!

Jag kan se humorn i det hela, jag kan rent av tycka att hon fick till det lite där och man kanske kan säga så... med det är då sannerligen inte rätt!


Fredagsnöje

Idag har jag ägnat hela dagen åt att putsa på Borgen, det går långsamt men det blir bra!
Hittils har jag hunnit med en mindre makeover av sovrummet, sanering av lilla TV-rummet och det värsta i hallen.

Det tråkiga är att allt ser lika brunt och tråkigt hur mycket jag än gnor, men med lite mindre damm förståss!
Vet för övrigt inte om jag borde erkänna det här, men jag har faktiskt börjat adventspynta lite allt eftersom också trots att det inte är 1a advent förens på söndag... jag kan dock inte påstå att någon julstämning infunnit sig för det, så kanske är det lika bra att jag försöker komma igång redan nu om jag ska hinna hitta rätt före julafton!

Dagens Elis-analys

'Du verkar i alla fall tänka som en tjej'

Jag tar det som en komplimang! =)


Uh!

Igår gjorde jag ett tappert försök att träna ben. Det känns.
Nu har jag stöpplat ner till bottenvåningen av Borgen och jag är orolig på riktigt för hur jag ska ta mig upp härifrån :S
Kanske kommer jag få ta mig ut genom ytterdörren här nere, gå runt huset och in på övervåningen för att komma slippa trappen?

Träningen skedde under ledning av Paolo Roberto och jag skulle utan tvekan ge honom en spark i baken, om jag så bara fick se en skymt av honom idag, för vad han ställt till med men jag är rädd att jag inte skulle kunna lyfta benet nog hög för att göra det.

Jag ska på möte idag... inga trappor hoppas jag och i pauserna är det jag som sitter kvar på min plats! det här med upp och ner från en stol är inga lätta grejer vill jag lova!

Stackars mig ;)


Det är jag som stämmer!

Rubriken till det här inlägget är ett citat sagt av någon i min syskonskara, det kan vara jag, det är jag inte det minsta främmande för, men det kan lika gärna varit någon av mina systrar... det finns likheter så att säga ;)

Vem det är som stämmer idag är det dock ingen tvekan om...


Lite senare ikväll ska jag iväg på möte och då måste jag tyvärr lämna ifrån mig klubban, men fram tills dess springer jag omkring i Borgen och klubbar både det och det andra (dock inget som lever). Det senste som tagits upp är hurvida jag ska ta en kopp te innan jag åker eller inte och just nu ser det ut att kunna bli ett enhälligt beslut på att så skall göras.

Föresten kan jag inte låta bli att tycka att vi har en galet ful klubba... den dagen jag får någonting att säga till om på riktigt skall det till lite mer blingbling på den fronten! och då ska givetvis mina initialer graveras in på sidan! Någon däremot?

Presentfunderingar

En ganska stor del av mina funderingar kretsar nufördags runt ett kommande dop och inköpet av gåva som klommer i samband med det... jag har spanat runt lite och tycker mig vara skapligt uppdaterad på all do's and don'ts i ämnet.

Jag har en ganska långt framskriden plan (som jag dock inte kan skriva om eftersom ärtan är ett mirkalebarn som redan surfar bloggar trots sin ringa ålder), men jag tänkte ändå passa på att fråga om det är någon av er som kan tänkas dela med er av tips och idéer (gärna med inriktningen gosse) kring detta?!

Någon?


God morgon!

Är det ine märkligt att man kan vakna och vara aptrött men utan att på villkors vis kunna somna om? Detta hände mig idag och när jag kom på att jag då kunde ligga hur länge som helst och mysa under mitt gudomliga täcke tog det inte lång stund innan det inte alls kändes lika frasig som det brukar gör på morgonen :( Why???

Istället valde jag att kliva upp, göra frukost som jag delade med lilla Tea och har redan hunnit pricka av två av dagens 'to do'!
Det var visserligen bara två mail som skulle skrivas och det som återstår på listan känns aningen mer segdraget att slutföra men jag har goda förhoppningar om att klara av i alla fall en del.

På tal om Tea föresten så gör hon mig för ovanlighetens skull sällskap vid datorn, ena stunden ligger hon på hyllplanet här brevid och spanar för att i nästa kliva runt överallt med öronen vikta på ett mycket suspekt sätt och försöka lura mig att sticka fram en arm eller näsa för att 'kela' men som hon sen kan labba till med en rak tass. och jag som delade med mig av pålägget från mina frukostmackor till henne... det är tacken det :(

FIKA

Genom jobbet har jag fått i uppdrag att besöka ett fik, hitta en tjej och en kille i åldern 16-24 år och be dem svara på några frågor om livet och arbetslivet.

Bor man i Staden är det ju lätt att hålla sig för skratt inför en sådan uppgift, men idag har jag iaf hittat två personer som passar in på kraven, så när som på att jag inte hittade dem på något fik vill säga.
Det känns ofta ganska deprimerande att tänka på situationen här i Grådalen men det blir sällan så uppenbart som nu... det finns ju verkligen ingenting kvar här längre!

Kanske är det inte så konstigt att man är så mörkrädd?

Arbeta

Som vanligt på Tisdagar blir det några timmars jobb för min del idag, men innan jag ger mig iväg ska jag ringa ett samtal och genomgå den sedvanliga morgontvagningen.
Helst skulle jag bara vilja gå och lägga mig igen men om jag tänker efter lite så har jag faktiskt två roliga veckor framför mig med en hel del bra saker inplanerat så det är lika bra att sätta fart redan idag!

Har funderat lite på det där med adventspynt och när jag ska tänkas ta tag i det... tycker inte att det känns helt rätt ännu så kanske ska jag vänta med att ställa fram sakerna tills på söndag? Då måste man ju. Oavsett. Men bara advetssakerna förståss, julen och tomtarna får snällt vänta ett par veckor till, här i Borgen hänger dom ju med ändå till tjugondag Knut så man får vara lite försiktig med dom =)


Mamma roar sig

För en tid sen hade jag ett par nya fina jeans som jag bestämde mig för att ha på mig vid ett festligt tillfälle, men när festligheterna var över och jag synade partypaltorna upptäckte jag en liten reva i bakstycket vilken jag senare frågade mor om hon kune lägga ett stygn eller två på för att det inte skulle gå hål.

Några veckor senare får jag ett sms om att par byxor fanns för avhämtning och detta är vad jag möttes av..



















Sorry för den sjukt dåliga kvalitén, min nästa mobil bara måste ha en bättre kamera!


Sista bilderna. Sista höstsolen?




det rör på sig

Syster och jag har ägnat delar av dagen till att smida planer och för tillfället sitter hon och korrektur läser en av mina samvetstexter.
Hon har meddelat att hon gör massiva ändringar och förhoppningsvis kommer jag kunna skicka in den efter att hon sagt sitt! Skulle vara så skönt att bli av med en av två saker som ätit upp mig innifrån under en längre tid nu... kanske ger det mig lite extra fart att komma igång med den andra också?

Från igår; Bara en bild


regnpromenad

Om en liten stund ska jag ta på mig svedalas fulaste mössa och ge mig ut i ruskvädret på promenad, planen är att jag ska avsluta rundan hos mor och far där jag dels tänker titta på bilderna från igår (och även läga in dom i en mapp som jag kan öppna här hemma) och dels att jag ska se om deras dator är mer kompatibel med filmerna jag ska kolla på genom skolan.

När jag försöker titta på dem här hemma ser jag bara halva bilden på alla filmer som min lärare gör och när det betyder att alla menyrader i programmet vi ska lära oss försvinner känns det svårare än vanligt att hänga med!

Varför blir det så? Kan någon hjälpa mig att styra upp det hela så att jag kan se filmer i fortsättningen?

Inspiration

Efter att jag putsat lite på Borggården bestämde jag mig för att promenera ut till stugan och hälsa på mor och far, väl där släpade mor med mig ut i skogen på jakt efter naturpynt och efter någon halvtimme hade vi fått ihop två påsar och en liten gran :)

När vi sen lämnat av det vid bilen skyndade vi tillbaka till en plats vi sett på vägen för att ta några bilder ut över sjön, tyvärr hade jag inte min kamera med mig utan jag fotade med pappas, vilken jag inte riktigt kan med men om han kommer sig för med att sortera ut bilderna så jag kan få dem ska det bli riktigt roligt att titta på dem!
Och om pappa bestämmer sig för att köpa ny kamera kommer jag ju för övrigt vara förste spekulant på hans gamla och då är det ju kul att kunna jämför mot bilderna jag tar med min.

Granen som jag bestämt skulle ha med mig hem sitter nu provisoriskt nedtryckt i en urna på gården och jag bara längtar efter att få fundera ut något juligt att göra med den, men efter tre timmar i den kalla, friska luften känner jag att jag måste välja om jag ska lägga den återstående energin på att stå ute i mörkret och pyssla eller gå in i värmen och ordna lite mat för dagen.
Valet är inte svårt, trots att jag misstänker en betydligt gråare morgon dag.. men å andra sidan ger ju granen mig en anledning att gå ut även om så skulle vara fallet =)

Kloka ord

Idag är det sannerligen en god morgon!
Solen skiner och i kalendern finns ett helt oskrivet blad =) Förhoppningsvis kommer jag ägna dagen åt lite uteaktiviteter, gärna på Borggården, samt lite pluggande av diverse slag.

Nu kanske ni funderar på vad informationen ovan har med rubriken att göra och i så fall blir svaret ingenting, den syftar istället till en bild som jag hittade när jag gick igenom alla foton jag tagit på en kurs jag var på nyligen.
















Är det inte hur gulligt som helst?
tänka sig att jag grubblat både dag och natt på när jag ska få lära mig att redigera bort röda ögon från många favoritbilder jag har tagit på diverse folk.
Det är ju hur tydligt som helst att det är rena vansinnet att göra =) och vem känner föresten inte igen sig i det sista av de tre uttalandena?


Scary shit!

Erik hänger löst, mobilen som uppstått från de övergivna går varm och jag är lika rädd för att han ska åka ut som jag var för att dö mördad-döden när jag promenerade ensam genom staden på väg hem efter en middagsbjudning.

Det ska inte vara så här! Erik ska inte hänga löst och människor ska inte få ilningar genom hela kroppen bara för att en gatlykta slocknar ovan huvud.

Norsk humor

Jag bara måste lägga in den här historian som en av mina norska vänner lagt upp på facebook idag, håll till godo =)

"I was in the coffee shop yesterday when I suddenly realized I desperately needed to fart. The music was really, really loud, so I timed my farts with the beat. After a couple of songs, I started to feel better. I finished my coffee and noticed that everybody was staring at me. Then I suddenly remembered that I was listening to my iPod :)"

Spänning

Idag har Borgens egen elektriker varit här och kopplat in ett eluttag (alltså inte den siste elektrikern utan en som faktiskt utför arbete).
Detta för att allt ska vara klart och färdigt när fibergubbarna behagar komma hit och göra sitt arbete.

Det är alltid lika trevligt när elektrikern kommer hit, i verkligheten är det heller inte bara en person utan två, varav den ena arbetar, visar upp sina fina hammare och pannlampa under tiden som den andre står och pratar strunt.
Det är dock inte det bästa med det hela, det bästa är helt enkelt att det alltid blir så fint och bra i slutändan och att jag alltid får veta vad det är dom håller på med. Då känner jag att jag har kontroll över borgen och det är ju trots allt lite det som är mitt kall här i livet, att ha koll i Borgen!


Lång dag

Just nu sitter jag i min nedsuttna, ärvda soffa som stått i Borgen sen begynnelsen dagar och jag börjar känna att jag nog skulle valt ett annat sittdon.
Jag är helt enkelt osäker på om jag kommer ta mig ur den här skålformade skapelsen eftersom jag misstänker att mina ben har lossnat från övriga kroppen.

Dagen började med tidig uppstigning, yoghurtfrukost, jobb på kontoret och ett antal traumatiska upplevelser.
Den första var att min kollega inte dök upp (vilket visade sig bero på ett läkarbesök jag blivit sms:ad om igår, men då det inte fanns någon avsänadare och numret saknades efter mobilincidenten häromdagen tog jag för givet att det var en påminnelse från min andra kollega som också skulle till doktorn), därefter upptäckte jag att dörren till kontoret  brevid vår stod öppen och jag var övertygad om att någon låg död och avliden där inne men vågade såklart inte se efter. Hua!

Fram på förmiddagen hade jag fortfarande inte fått något sällskap men eftersom jag hade dubbelbokat mig då jag sa ja till att jobba extra trots att jag hade andra planer, fick jag packa ihop allt jobb och skynda vidare mot mitt möte med mamma.
Uppdraget för dagen var att införskaffa festliga kläder till mor och efter typ två timmar inne på en och samma butik hade jag övertygat henne om att köpa inte mindre än tre uppsättningar!

Jag själv hann självklart med att göra över med en del pengar och när benen började värka gav vi oss hemåt igen vilket för min del innebar en väntande cykeltur nere i gillestugan.
Därav känner jag nu att benen knappt bär längre och om jag bara lyckas ta mig härifrån ska det bli ovanligt gott att bädda ner sig under täcket!

Uh!

För en tid sedan pratade jag med en person en aktivitet som skulle förläggas till morgondagen.
En aktivitet som jag inte såg som 'spikad' utan jag lämnade helt över ansvaret till den andre inblandade att bekräfta ifall det skulle bli något av.
Då jag inte hör något mer ser jag det inte som bokat och glömmer bort det hela.

Idag visade det sig att jag var den enda som inte uppfattat det hela som bestämt och klart, vilket betyder att aktiviteten skall genomföras imorgon dag.

Så nu är jag dubbelbokad igen (med en i stort sett tom kalender!!! hur är det möjligt?) och, ursäkta språket, jävligt trött på mig själv!

Note to alla som vill boka in saker; ge mig dag, tid, plats, gärna ett telefon nummer 'in case of', se till att jag skriver det i min kalender och påminn mig sedan regelbundet att kolla i den. Mer än så behövs inte, Tack!

Mmm!

Jag brukar inte tycka om mörk choklad, men för någon vecka sedan provade jag denna med havssalt från lindt och mi oh my va den är god! Om du inte redan provat, gör't!



HJÄLP!

Det är nått som är fel!!!!

Vad har hänt med mitt minne? Jag skojar inte.. jag har verkligen blivit disträ den senste tiden, jag har glömt möten, tappat bort saker och när jag nu läste syrrans blogg blev jag uppdaterad på att jag har planer för kvällen :S

Vad gör man? Finns det nått piller jag börja äta? kommer jag komma ihåg dem i så fall? och viktigast av allt.. hur kan det bli så här? *snyft*

Motljus


Jobba

Under eftermiddgen ska jag jobba några timmar och om jag hinner ska jag passa på att skriva ut en massa papper som jag vill ha och fingra på.
Jag tycker om papper (men inte onödiga sånna) och jag tycker om markeringspennor så jag kan sitta och färglägga viktigheter som står skrivna på mina papper.

Då blir det ordning och reda på mina tankar och det är ju det bästa!

Förutom jobb måste jag börja titta lite på nya skoluppfigten till kvällen och se om jag har det som behövs för att kunna genomföra uppgifterna eller om jag måste sätta mig och ladda ner lite program... hoppas inte!

Nu blir det dock en dusch och sen måste lite ny frukt införskaffas innan jag stämplar in... dom som finns här hemma börjar se lika trötta ut dom jag och let's face it, då är det inte mycket att ha!

Bara en bild


Vatten


Till nästa inlämning

Här kommer bilderna som är tänkta till nästa inlämning, jag har inte laddat upp dem i skolans galleri ännu så jag vet inte vad det kommer klagas mest på... men jag har ju mina aningar =)

Detta är alltså del två av ett moment och skall vara en fördjupning ifrån 'en bild i timmen'-delen, det blev inte riktigt som det var tänkt från början fast å andra sidan... när blir det det?









Tvångsfoto

Idag måste jag ta några bilder till min skoluppgift och eftersom jag ska ta dom på elljuspåret precis i närheten av där far och mor bor så ringde jag och frågade om far ville följa med.

Han lät skeptisk och tyckte inte alls att det var något bra väder att fota i.
Jag är benägen att hålla med honom, men a girl has to do och allt det där ni vet... under dagen ska jag ut ytterligare ett par gånger för att att sedan avsluta det hela med att släpa dit syster efter mörkrets infall.

Om jag hade varit motiverad och lite kreativ skulle detta kunna bli jäkligt roliga bilder men jag tyar helt enkelt inte mer.
Jag är nöjd om jag får ihop en lagom serie att redovisa när det är dags!

Detta betyder dock att jag måste skynda mig iväg nu eftersom jag behöver vara hemma igen till reprisen av Idol som går klockan 11.30, jag vet ännu inte vem som åkte ut och det ska bli underbart att kunna logga in på nyhetssidorna igen efter programmet och öppna de inlägg på bloglovin' som jag misstänkt kan innehålla svaret, Vilket äventyr jag lever i =)


Vett & etikett

Jag älskar vett & etikett, jag skulle kunna viga mitt liv åt att få världens alla män att inte använda svarta skor före klockan 18 och fara land och rike runt för att försäkra mig om att ingen lägger servetten på bordet när näsan ska pudras.

Däremot är jag inte så värst kunnig på området när det gäller den oändliga webben, men jag förstår att det finns vissa regler som jag bör följa utan att jag läst dom i en bok.
För ett tag sedan kom jag dock över en artikel om saker man inte bör skriva om på nätet och dit hör t.ex. det samlade antalet fotvårtor eller vilka fynd man gjorde senast man rensade avloppet i duschen.

Man skulle heller inte berätta om sjukdomar eller vad det smakar när man rapar, men eftersom 48% av min blogg består av mina funderingar kring min hälsa kan jag helt enkelt inte hålla mig från att berätta att jag nog inte skulle ätit den där vitlökskorven till lunch heller.

Låt fantasin flöda, jag har ingenting sagt =)

Julfeeling, försök #1

Som på beställning efter att jag utropat min brist på julkänsla blev jag medbjuden till Färna Julmarknad idag!
Jag hade gärna legat kvar ett tag till i sängen när klockan ringde för att vila upp mig efter gårkvällens middag, men eftersom jag både tackat ja och väldigt gärna ville följa med så fanns det inget annat alternativ än att ta sig upp.

Här hemma låg ett tunt, blött snötäcke på marken vilket gav lite hopp om att kunna komma i stämning, men trots att jag klämt på tomtar, stuckit mig på granriskransar, smakat på julsenap och köpt en ny halsduk kan jag inte påstå att jag känner mig mer julig nu än innan...

Vad jag däremot känner av är en liten svag lust att pyssla och därför införskaffades två tomtar att sätta i dörrkransar som jag tänker mig att jag ska göra inom kort.

Hur det går med det återstår att se men nu kan jag iaf drömma  =)


Fredag den 13e

Idag känner jag på mig att jag kommer ha flyt!
Det har varit allt för mycket tok på senste tiden för att jag ska kunna ha påhittad otur och det känns skönt.

Jag kommer inte göra så mycket idag, halva dagen har redan gått och till kvällen blir det lite ideellt arbete med egenbetald middag som belöning. Lovely!
Känner inte riktigt att jag hänger med tidsmässigt nu för tiden... snart är det bara en månad kvar till jul och jag har inte fått några känningar av att vilja köpa klappar, baka eller pyssla.. det är inte heller långt kvar på det här året och jag är inte ens i närhehten av att bli klar med dom uppgifter som jag måste göra innan det.

Behöver verkligen hitta motivationen för att ta tag i mitt liv igen, men än så länge känns allt så otroligt meningslöst.
Skrev ju föresten en årsplanering i januari och nu är det flera månader sen jag läste något i den, men av det lilla jag kommer ihåg är det inte mycket som blev som jag ville då, tyvärr.

Som tur är kan man ju alltid ta på sig skygglapparna och varje gång någon frågar hur det är så svarar men 'det är bra, hur är det med dig?'.

så när jag ändå är inne på det...
hur är det med dig idag???

Det här med bilder...

Efter att ha varit borta några dagar ligger ett par hundra inlägg på bloglovin' och jag har just läst mig igenom några av dem när jag börjar reflektera över detta med bilderna som folk använder.
Jag tycker mig se att fler och fler inlägg bland dom bloggar jag brukar läsa innehåller googlade bilder och det känns väldigt tråkigt och opersonligt...

De flersta bloggarna är ganska små och 99% av dem handlar på ett eller annat sätt om personen som skriver den, även om några av dem har en mycket tydlig inriktning som t.ex foto, mat etc.
Jag fattar att folk vill ha bilder i sina bloggar men om man skriver om sig själv, sin dag eller för matbloggarnas del, ett recept man provat så tycker jag nog att det ska vara en bild man tagit själv och inte något man googlat fram.

De tar lite tid att fixa med bilder men jag föredrar ändå dåliga, egna bilder framför 'tekniskt riktiga' foton som någon annan tagit.
För det första är det inte ok att 'låna' (läs; stjäla) andras bilder utan att be om lov (vilket jag tycker är en mycket mer omständig process än att göra något eget) och för det andra är det ytterst få som ens skriver ut vem man snott bilden av!

Detta är så basic och det retar mig att folk inte bryr sig om det, lektion nummer ett på min foto kurs: Att lära sig att man själv fotar det man behöver foton på. Annars, be om tillstånd och se då till att ge cred till den personen som förtjänar det!

The end

Solnedgång


I'm back

Okej, nu har det varit stillestånd här på bloggen i ett par dagar, vilket i sig är ett stort no, no, men vid det här laget vet ni ju vad det beror på.

Jag har såklart varit på kurs =)

Denna gången måste jag säga att det varit fullt upp på ett sätt som jag sällan varit med om och som jag i ärlighetens namn inte uppskattar speciellt mycket
2 timmars pass utan paus är nog i mitt tycke ett än större no, no än att inte hinna med att blogga under några dagar och tyvärr var dagarna lite för uppstyrda, lite för länge och jag kan förvånat konstatera att jag inte alls hunnit prata med folk på samma sätt som man brukar.

Men förutom väl valda delar av innehållet i föreläsningarna var nog något bland det bästa med hela kursen att jag äntligen fick träffa dr. feelgood igen! Tiden har gått så fort och jag vill inte ens räkna tillbaka för att ta reda på hur länge sedan det är vi sågs sist och det är helt enkelt inte rätt!
Livet ska inte bestå av en evig saknad efter människor som stulit åt sig en helt egen del av den man är, när man egetligen bara borde sätta allt annat åt sidan och leva sin längtan.

Nåväl, jag tror inte att jag kommer redogöra för så mycket av dessa dagar och vissa saker kommer jag väl inte kämpa så hårt för att bevara i mitt klena minne heller, men å andra sidan har jag värmt upp hjärtat så det räcker för att hålla värmen hela vintern och som om det inte var nog, har jag mest troligt klarat mig undan svininfluensan som jag fasat för skulle ligga som en dimma i lokalen då vi var så många som ett par hundra deltagare!

Elis är nöjd =)


Fars dag

Jag hade först inte tänkt skriva något om fars dag men nu ser jag att alla andra gör det och jag vill ju så gärna vara en i den grå massan att jag bara måste göra det då också.
Igår bjöds det på middag hemma hos mamma och pappa och därför blir det ingen farsdags-bjudning idag, men för någon timme sedan promenerade jag dit ändå för att hämta en sak och passade då på att hurra, hurra! för fader vår ännu en gång.

Varken igår eller idag hade jag med någon present och det känns inte helt bra... jag tycker inte att man ska 'köpa människor' men jag tycker verkligen om att ge bort presenter lite då och då.
Roligast är det ju förståss när man kommit på något riktigt personligt och bra men tyvärr har jag inte gjort det denna gången utan det fick helt enkelt bli en endaste liten kram.

Det är iofs inte så lite när det gäller mig, jag är inte den kramiga modellen av människa även om jag, hur konstigt det än kan låta med tanke på det, tycker om att kramas.
Kanske är det min blyghet som gör att jag inte vågar alla gånger och kanske uppfattas det av andra som att jag tar avstånd. Men faktum är att man väldigt gärna får krama mig och råkar kramen sen komma från någon jag bryr mig lite extra mycket om är det inte helt ovanligt att jag 'gör en morfar' och klämmer i lite extra (dock inte lika hårt som honom eftersom jag helst undviker andningsuppehållen som lätt kan bli en följd) bara för att förtydliga min uppskattning.

Så kanske blir far lika glad för kramen som han skulle blivit över en trisslott utan vinst, ett par strumpor allt för tunna för att värma en frusen vintertå eller ännu en slips att gömma undan i garderoben.

Man kan ju alltid hoppas!

Vilken kväll

Jag är nyss hemkommen från en tidig farsdags-middag och jag är helt slut i huvet efter att ha spenderat några timmar med min familj :O

Bror började innan vi ens hunnit av Borggården med att helt krasst konstatera att min, numera framlidne, rosa telefon 'inte var av nån vidare kvalitet'.
Därefter har syster skällt på mig som en bandhund för att jag inte klarar av att hantera larmfunktionen på min gamla samsung och efter att vi test-larmat ett tiotal gånger fick jag ge mig och (motvilligt) säga att det var mitt fel att det inte alltid fungerade (men jag kommer ändå tvinga folk att kontroll väcka mig på kursen nästa vecka, så det så!!).

Det är säkert fler än jag som ibland under tonårstiden funderade över om man faktiskt inte var adopterad och hur man mer än gärna skulle gett vad som helst för att få byta tillbaka lite snabbt och enkelt.

Jag funderar inte längre över det.

Det finns ingen chans på denna jord att endast miljö skulle kunna bidra till det fenomen som uppstår när vi alla finns i samma rum. No no. Det är bara den nedärvda säkerheten i att vi är av samma tandkött och blod och som därmed gör oss, så att säga, stuck med varandra, som kan tillåta sådan total avsaknad av social kompetens hos en samlad grupp människor.

Och det är ju underbart!
Glöm allt tjafs om att vara unik, vad skulle jag gjort om det inte funnits någon mer som mig? =)

Solnedgång

Att fota en solnedgång med kort skärpedjup är väl kanske inte direkt något skolexempel, men å andra sidan finns det även en regel inom fotografering som säger att det ibland är det som är 'fel' som är mest rätt.






Vad tycker du? är det någon av dessa bilder som faller dig i smaken?

 


Är detta på riktigt?

Nu verkar det inte bättre än att jag promenerat sönder min mobil också!
Kan verkligen lite duggregn göra så stor skada? GAH!

Glömde

Har ju inte informerat om att jag tänker kolla på Idol ikväll och att Erik återigen kommer briljera.

Det sistnämda har ni väl dock redan märkt!

När hoppet sviker...

...och bara minns att man en gång drömde.

Musik för mig är texter med toner, en låt är sällan riktigt bra om inte texten säger mig någonting och visst känner väl ni också igen den där känslan när man hittar en låt som betyder så mycket mer än bara orden man först hör?

Klippet jag ville visa er går inte att lägga upp men eftersom videon är så sjukt cool länkar jag er vidare istället för att välja ett annat med bara stillbilder!

Se och lyssna här!


Fler höstbilder








How I rule the world

Som jag tidigare berättat styr jag enväldigt över världen genom min medverkan i en SIFO-panel och idag kom ännu en undersökning.
Dom flesta går ut på att jag fyller i att jag är kvinna, vit, född i sverige, har svenska föräldrar och tjänar XXX XXXkr om året. Sen får jag veta att jag inte är önskvärd längre.

Just my luck, så att säga.

Men idag fick jag svara på alla frågor och denna gången handlade det om brandförsvaret, dom vet väl att jag är lite insatt på området kan jag tro ;)
För första gången på länge fick jag även svara på frågan om sysselsättning igen och...

Lägg även märke till SIFO's nya logga! Snygg som få :)


Frågorna var många och handlade bla om ifall man vidtagit åtgärder för att förebygga brand i hemmet etc. men där fanns också klurigare saker att ta ställning till som t.ex:
'Tycker du att den som bor på ett otillgängligt ställe har samma rätt till hjälp som andra' och 'bör räddingstjänsten i större utsträckning bekostas av privata medel, till exempel genom försäkringar'.
Hujeda mig säger jag bara, vilken tur det är att jag är så klok när jag måste fatta sånna här beslut!

Jag måste dock erkänna att trots mitt allvetande fick jag endel huvudbry på visa punkter, det gällde t.ex. denna:
'De som bor i områden med hög brottslighet och vandalism måste ha förståelse för att räddningstjänsten inte kommer till undsättning'.
Detta har jag skrivit lite om här och jag skulle helst vilja trolla bort hela problem genom att bara säga att nu får det vara nog!!!

I övrigt fick man svara på hypotetiska exempel som
barn vs. äldre
läkarstudenter vs. kontorister
kontorspersonal vs. fångar
män vs. kvinnor
osv. osv.

Det känns lite som när man hade HLR och fick olika fall där man skulle svara på vilka man trodde att man skulle kunna ge 'mun mot mun'-metoden. Man känner sig som en hemsk människa och det är klurigt men faktiskt väldigt lärorikt! (Jag kanske ska tillägga att man kunde välja alternativet 'lottning' och det gjorde jag faktiskt vid något tillfälle).

 


Dagens budord

Du skall icke komma med ursäkter som kan genomskådas i din Facebooks-satus.

Jag är så sjukt dålig :(

Att jag trivs bäst hemma är ingen ingen hemlighet och att det inte går någon större nöd på mig av att jag läser min distanskurs är ganska uppenbart när jag går runt runt här hemma hela dagarna.

Men nu har det gått gått för långt känner jag.

Telefonen ringde på förmiddagen och efter några trögtänkta sekunder går det upp för mig att jag borde befunnit mig ca en kvarts promenad från Örebro C vid det tillfället. Ajajaja.

Jag skulle kunna skylla på personligutveckling.nu projektet eftersom det delvis innehåller att jag måste lära mig coola ner lite när jag har tider att passa, men det håller ju inte.
Jag måste fortsätta jobba emot mig själv när jag vill dra iväg så tidigt att jag sen alltid står och väntar onödigt länge.

Jag skulle kunna skylla på att det inte längre är någon som vill umgås med mig och att jag därför inte använder min kalender som förut, men det är ju bara en form av projicering och sånt ska man unvika.

Jag skulle kunna skylla på... hmm...

Jag skulle kunna skylla på mig själv för att jag blivit en slas som inte längre bryr mig om att ha fungerade rutiner för hur mina dagar ska se ut och detta skulle i så fall vara så nära sanningen man kan komma.

Buhu. Stackars mig?

Dop =)

Idag när jag kom hem efter att ha jobbat några timmar på kontoret hittade jag ett litet vitt kuvert i brevlådan, den enda som normalt skriver brev till mig är mormor, men denna gången var inte adressen skriven med hennes handstil så självklart blev jag sprickfärdig av nyfikenhet!

Innan jag ens fått av mig ytterkläderna skyndade jag mig att öppna brevet och där i fann jag en inbjudan till dubble-dop och plötsligt började varma tårar rulla ner över mina frusna kinder bara för den sak att dom tänkt på att bjuda mig!

Jag har alltid varit blödig och grinar för minsta lilla, men detta att bli rörd till rårar... det undrar jag om det inte kommit med åren.

Jag misstänker att ni alla redan listat ut att en av dem som ska döpas är Lilla ärt-Ville och så kan jag tillägga att den anda är hans kusin.. På inbjudan finns ett foto på dem båda, men jag måste villigt erkänna att jag inte kan se vem som  är vem =)


Men detta är i alla fall Ville, det är jag helt säker på!


Dagens aha!

Idag fick jag höra att ett ordentligt intag av vätska kan hjälpa mot jetleg.
Nu vet jag varför jag är groggy i tre dagar bara av att åka till Örebro och tillbaka över dagen =)

Höstbild

Idag har dom första snöflingorna dalat ner över Staden men jag har inte brytt mig om att fota något eftersom jag fortfarande tror (vill) att det egentligen är höst.
Så jag kommer fortsätta bjuda på höstbilder ett tag framöver och ikväll blir det ytterligare en från bryggan ute vid sommarstugan!


Kvinnligt/Manligt

Det händer ibland att jag läser igenom en och annan dags- eller kvällstidning, för det mesta lämnar det hela bara en besk smak av uppgivenhet över vart vår värld är på väg, tillsammans med otaliga frågor om hur människor kan vara så fruktansvärt grymma.

Men mitt i allt detta har jag börjat fundera på en helt annan sak, just när det gäller vålds- och misshandelsfall och det är formuleringar man tar till när man beskriver hur t.ex. en misshandel har gått till.
Är offret en man/kille/pojke står det ofta att han har 'blivit utsatt för slag' men om offret däremot är en kvinna/tjej/flicka så har hon helt plötsligt 'fått ta emot slag'.

För mig känns det som att mannen utsätts för något som han inte har en chans att värja sig mot hur han än skulle försöka, kvinnan däremot, hon bara tar emot slagen som den kuvade varelse hon är.

Är det jag som lägger in personliga värderingar i orden eller är det någon mer som tycker att det är skillnad? Eller är det rent av så att min iaktagelse inte är korrekt, utan att termerna används lika mycket i båda fallen?

En bild i timmen

I Måndags förmiddag fick jag se att den nya skoluppgiften bestod av att ta en bild i timmen, min dag var inte riktigt kompatibel med att springa omkring med kameran och försöka "hitta nya vinklar" utan det fick helt enkelt bära eller brista.















Utöver dessa bilder har jag tagit ytterligare ett par stycken med olika personer som huvudmotiv, jag har dock inte frågat om dom godkänner att jag lägger upp bilderna här så därför väljer jag att avstå.

Tanken är att bilderna skall fungera som skisser inför nästa delmoment som påbörjades direkt efter redovisningen igår. Det går ut på att man väljer ut en av bilderna som man vill fördjupa sig i och presenterar den då som en bildserie.
Jag har ännu inte kommit på hur jag ska göra så kom gärna med åsikter om vilken bild ni tycker att jag ska välja och gärna även förslag på hur fördjupningen i så fall skulle kunna se ut!

 


Hur det kan gå när man dissar länstrafiken

Okej.. här kommer fortsättningen på min underbara dag. (varning för långt inlägg! popcorn rekomenderas)

Efter mötet igår blev jag avsläppt på Örebro C där jag inväntade Nea som skulle hämta mig med sillbilen.
Jag försökte ringa till henne tusen gånger för att få veta hur långt hon kommit och då jag inte fick något svar började tankarna snurra, jag såg för mitt inre hur sillen låg på rygg i ett dike med hjulen snurrandes i luften och strålkastarna lysamdes ut över en lerig åker, med en avsvimmad syster fast där inne.
Tack och lov ringde hon till slut upp och meddelade att batteriet i mobilen va dåligt men jag fick i alla fall veta att hon snart var framme.

Så fick jag äntligen kliva in i sillbilens värme och med munnen full av medhavd banan spydde jag galla över min värdelösa dag och då jag tystnade för att andas, tugga eller svälja fyllde syster snällt i med lite eget agg. En härlig stund med andra ord.

När vi passerat sista rondellen på väg norrut från Örebro började CD-spelaren att leva sitt eget liv och Nea anklagade mig för att ha förstört den med mitt dåliga karma, men hon stängde av den och så slapp vi tänka mer på det.
Istället riktades vår uppmärksamhet mot en lampa som plötsligt varnade för fel på ABS-bromsarna, men efter att ha provbromsat med gott resultat släppte vi även det.

Men så bjöd sillen upp till spontan-disco, det enda som fattades var spegelbollen i taket, i övrigt fanns alla tänkbara färger på blinkande lampor på instrumentpanelen och hastighetsmätaren tog sig på helt eget bevåg en sväng om upp mot 150-strecket.
Ungefär här kan jag väl säga att vi båda började förstå att sillen faktiskt inte mådde bra och med inget annat än tur lyckades vi rulla av vägen och ända in på en rastplats. Här upptäcker vi också att batteriet i min telefon är dåligt, så det blir några snabba nödsamtal hem till folk för att fråga om råd och förvarna om en ev räddningaktion. Därefter klick, klick med tändningen men varken bang eller start så där stog vi i ösregnet och funderade på om vi ens vågade gå fram till lasbilen som stod parkerad framför oss och knacka på förarhytten.


Det vågade vi inte. I stället tog vi en ficklampa med oss ut till vägen igen och hoppades att vi skulle slippa bli övekörda och med lite tur kanske till och med få någon att stanna.
Trafiken vid 22-tiden är inte så överdrivet tät men efter en stund svängde en ung man in till kanten och erbjöd sig att försöka få igång bilen med startkablar.
Stora leenden skådades när bilen brummade igång och vi vinkade av vår riddare i skinande golf, satte oss tillrätta och gasade iväg. I ungefär 500 meter, förbi en stor korsning och precis fram dit där mitträcket börjar och det fanns, prisad vare herren, två körfält.

Ut med triangel, första bilen som kom stannade och en varmhjärtad tjej kliver ur för att börja grubbla över hur vi ska göra för att komma åt med kablarna.
Eftersom trafiken avtagit ytterligare bestämde vi oss för att prova ställa bilarna i bredd, men det tar inte lång stund innan fler bilar dykar upp och vi avbryter.
I en av bilarna finns en trevlig herre tillsammans med sin lika trevliga dotter vilka erbjuder oss att bogsera bilen längre fram där det går att svänga in till kanten.
Vi bugar och bockar, in med triangeln, tappa bort bästa vanten och så iväg på the ride from hell.
Ingen sikt och ett, tu, tre så svänger karln av vägen och syster hoppar på bromsen för att inte köra in i honom när han stannar.


Fram med kablar och inget händer. Vi lånar deras telefon och ringer efter our people, vinkar av våra räddare i nöden och gosar in oss sillen för att vänta... och vänta...
Efter drygt en halvtimme kommer hjälpen och eftersom vi misstänker att det sista kabelförsöket inte var helt rätt så provas det igen. Sillen startar, sillen dör. Nya tag och plötslig har sillen fått livet åter. Dags att åka, riktigt långt denna gång men efter en stund... handen upp alla som kan gissa!


Sillen tycker dock om förändring så denna gången stannar den, återigen där det finns mitträcke, men nu bara ett körfält. Lyckan är gjord och ingen bogserlina finns att tillgå.
Första bilen lyckas smita förbi, men sedan kommer en långtradare som ju inte har något annat val än att stanna då det är för smalt. Nytt spännband (varför har ingen lina?) och in på första bästa ställe.
Klockan är nu midnatt, regnet har inte gett upp men vi gör det. Sillen töms och det blir varm, hel bil hem till Staden. Kvart i ett kliver jag innanför dörren till Borgen, slår mig ner i köket med det som skulle varit min lunch och ser tillbaka på en av mitt livs bästa dagar!



Slutorden i detta inlägg kommer tillägnas ALLA de som hjälpte oss under kvällen/natten men trots att han inte var på plats måste jag speciellt nämna Fader vår.
Tack vare honom har vi alltid bilarna fulla av bra-att-ha saker (o jag hade faktiskt tom lina i Lilly), allt från ficklampor och reflexvästar till startkablar och verktygskit! Tack vare honom har vi en sjuklig rädsla för smslån, tvålitersflaskor med tvål men också omtanke i överflöd. We love you!

"Snart"

Jag är på gång med inlägget jag lovade om gårdagens äventyr... det är dock tänkt att illustreras med någon liten bild och så snart jag får tid ska jag fixa det! Lovar ;)

Gårdagen

Hade en riktigt usel dag igår där humöret grävt sig ner under en nivå jag inte ens trodde var möjlig, jag vet inte varför.. för morgonen bjöd på en mycket upplyftande nyhet men jag kände ändå att jag höll på att koka över av någon anledning och när jag sen fick se att den nya uppgiften i skolan var 'ett foto i timmen' brast det totalt för mig.

Klockan var ungefär halv tio när jag såg det så med irriterade steg gav jag mig ut i skogen på morgonpromenaden jag hade planerat. Den var tänk att få ta ca 30 minuter men ska man under den tiden även hinna fota så hinner man inte speciellt långt.
Jag kom alltså hem lite senare än jag tänkt mig och lyckades få tag på min lärare för att reda ut endel frågor kring uppgiften innan jag fick ett telefonsamtal som varade aningen längre än jag räknat med, så efter det blev det att hoppa över lunchen och stressa för att hinna klart i tid till tåget och kvällens möte.

Hela jag kändes som ett stort ilsket åskmoln och när jag sen skulle av tåget och de som skulle kliva på inte kunde vänta på att vi andra gått av, utan var tvungna att klämma sig in ändå (behöver jag ens nämna att detta inträffade i Örebro?) kunde jag bara inte låta bli att ge en av dem en  liten armbåge i sidan (och här skulle jag vilja skriva att det kändes aningen bättre av det, men det låter så fruktnsvärt illa att jag väljer att låta bli).

Till min glädje blev jag i alla fall troget upphämtad av 'chefen' och mötet gick på det hela taget ganska bra. Men där någonstan tog mitt 'flyt' slut för dagen och helvetet brakade lös ordentligt! Det återkommer jag dock till i ett annat inlägg... det är helt enkelt värt den uppmärksamheten.

Bryggan


Ville med mamma


Baka, baka liten (kladdig)kaka!

Igår tittade husmor fram igen! Ett mycket kärt återseende för det var väldigt länge sen nu och man kan väl minst sagt säga att det märktes att hon var lite ringrostig...


Ja... sådär kan det allså se ut när man inte kollar att formen sitter ihop som den ska! ;) Men jag är i alla fall glad att olyckan upptäcktes i tid för att hinna få dit en bit folie innan hela ugnen var full av smet!!!
(Vad är det föresten för fel med chokladsmet? Sist jag gjorde det fick jag igång elvispen i luften så det skvätte choklad i hela mitt (då) nystädade kök!)

Nåväl, när den fått stå ett tag avtog läckaget och det blev trots allt en kaka av det som som blev kvar.



Kakan fick, trots att den blev gräddad lite för länge i förhållande till mängden smet som blev kvar, en 5a i betyg (detta även av en som normalt inte tyckte så mycket om chokladkakor!) och den kan serveras med antingen grädde, creme fraiche eller kesella och/eller färska bär.

RSS 2.0