allicen

Nu är det länge sedan jag bakade någonting men för att ni inte ska behöva lida brist på sötsaker så lägger jag upp lite nya bilder på Sixten, eller är det 'Dynamit Harry' från Jönssonligan? =)



Och för att ni inte ska tro att han bara är söt när han sover....



När jag ändå är inne på temat bebisar igen måste jag ju visa upp den här anonsen som jag hittade i en tidning...



Jag visste inte ens att man är bebis länge nog för att hinna bli rutinerad inom nått område what so ever, men så har jag ju (otaliga gånger) hört sägas att så länge man inte har egna barn så vet man ingenting om dem!

För en liten stund sedan pep det till i mobilen...



Ing-Marie är en av mina stickfröknar och hur gulligt är det inte att hon smsar för att förvarna om att lokalblaskan kommer och gör ett repotage på kvällens stickträff! Under dom här veckorna som vi träffats verkar hon även lärt känna mig ganska bra med tanke på uppmaningen - Kamma luggen!

I samband med detta slår det mig ju även att jag undahållit mina framsteg för er här på bloggen, men för att ni inte ska få en chock över vilka fantastiska skapelser som jag åstadkommit börjar jag med att visa upp den första hemläxan vi fick!

Mosstickning och slätstickning med ett möster av aviga maskor! Mönstret syns jättedåligt men det är ett "A" där i mitten om ni tittar noga =) och betyget från bägge frögarna; Alla rätt!!!

Till följd av att jag började på stickkursen har jag fått ytterligare en beställning på stickmarkörer och den andre beställaren önskade en grön markör med karbinhake...



Beställningen var alltså bara på en markör men för att (förhoppningsvis) slippa bakläxa passade jag på att göra två olika och det visade sig att båda föll personen i fråga i smaken, samt att ytterligare en person visade intresse för den till höger på bilden och med anledning av det ska jag knåpa ihop en till att ta med i morgon!

Jag älskar att pyssla men det är ju tyvärr ohållbart att bara gör det för 'husbehov' och därför känns det extra kul att någon vill köpa dem av mig! det är ju, som Montazami skulle skulle sagt, - TOPPEN -

Periodvis händer det att jag övernattar ganska ofta i Örebro och jag har mina favorithotell som jag brukar välja att bo på... det ena är ganska litet och jag har nog snart bott i varenda enkelrum som finns där! På det andra har jag fått bo i samma rum flera gånger och nu börjar det kännas som hemma när man kommer dit!

Senaste gången jag var där hade det dock blivit problem med bokningen och istället för att jag och min vän fick varsitt enkelrum fick vi dela. På en svit =)














Sånt här skulle man ju kunna man vänja sig vid!

Den godaste tuggan när man äter något är den näst sista.

Ni vet när man just tagit den och upptäcker att efter nästa bit är det slut, just då är ju det mesta så sjukt gott och så tänker man att nu, nu ska jag verkligen njuta av den sista lilla biten men det slår aldrig fel, den bittra smaken av hetsätande tar alltid över och man undrar vad man hade så bråttom till.

Jag menar, livet består ju ändå av 29 000 dagar som ska fyllas!

När man bjuder sina gäster på det där lilla extra! Plus i kanten till hotell med färgmatchat dasspapper =)

Normalt är det inte så mycket bebis i mitt liv men dom senaste månaderna har det varit något mer än vad jag är van vid och det går ju inte att komma ifrån att dom är sjukt söta! och speciellt när dom jollrar och ler ;)



Söta lilla Sixten dök upp i tillvaron som blixten och han är ju bara för gullig med sin kalufs! Jag brukar ofta utropa 'vad mycket hår' när jag ser en liten knodd men efter Sixten så kommer nog dom flesta lilla i lä och med tanke på att många flickor nämner tjockt, mörkt hår som en trevlig detalj i utseendet hos en tänkbar partner så kommer nog den här man(n)en få många flickhjärtan att ta ett extra skutt i framtiden =)



Så här fridfull är han kanske inte alltid men faktum är att han legat i min famn en lång stund vid ett tillfälle då vi sågs och sånt gör ju genast att man som bejbi hamnar på plussidan hos mig, till skillnad mot vad jag är van vid, att alla barn börjar skrika när jag tar i dem, haha!!



När det gäller nyfödingar är ju presenter en given detalj och den första gåvan till Sixten bestod i dessa supermjuka ko-dinglisarna! Tyvärr är ju inte bilden nått vidare bra men precis när det skulle fotas satte hungern in och det blev dags för käk så manekängadet hamnade långt ned på prio-listan :) Men som ni ser hade han ju även en body med motiv av en hel bondgård så kossorna smälte in bra tycker jag!

Bebis nr. två är lilla Noomi som för övrigt är flickan som döptes vid sommarens kombinerade bröllop/dop, här ligger hon och vilar ut i bröllopssviten på hotell i Gävle efter en lång och festlig dag...



Även Noomi fick såklart en present eftersom hon var en av huvudpersonerna under dagen och efter tips från min underbara vän Ängeln blev det ett födelsedagståg, vad Noomi tyckte om presenten vet jag dock inte men jag är säker på att den duger alldeles utmärkt till att tugga på när tänderna börjar göra sig påminda om inte annat :)

Jag har tidigare skrivit några rader om sommarens festival 'Putte i Parken' så just den tänker jag inte orda något mer om nu, men jag var i alla fall tvungen att nämna det för det var där jag träffade ett par personer som kommit att bli nya favoriter i livet och det får man väl lov att säga är mycket bra utdelning på några få dagar =) Det är underbart att jobba när man får sånt med på köpet!

Dessa härliga människor har sedan dess tagit mig med på en del andra äventyr och bland annat tog dom med mig på en konsert med Lars Winnerbäck i slutet av sommaren. Jag har hört talas om 'Lasse' och jag har sett vänner citera hans texter på löpnade band i sina facebbok-statusar och allt detta har gjort mig minst sagt avigt inställd och jag har inte för en sekund tänkt mig att jag skulle börja lyssna på musiken, men så kom den här kvällen och jag bestämde mig för att ge det hela en chans.

Och vilken chans sen! Han spelade i två timmar och jag stod som förtrollad hela tiden. Mot slutet av konserten började regnet falla mot luggen men inte ens det kunde få mig att vilja gå därifrån.



Framträdandet inleddes med att han klev in helt ensam, spelade och sjöng en stund och så plötsligt släpptes kulissen ned och därbakom fanns bandet! Jag älskade deras ljussättning och jag tänkte för mig själv att bättre än så här blir det inte. Fel av mig, såklart! För ytterligare en stund senare föll den andra kulissen och där bakom fanns en helt fantastisk kör =)
På bilden ser dom flesta av dem lite scary ut men gåshuden som genast infann sig berodde absolut inte på det, det här vara bara för snyggt och faktiskt lite för bra!



Så här efter så har jag tänkt att jag nog borde ta mig för och lyssna på hans låtar men det har helt enkelt inte hunnits med, musik är underbart men för mig är det något man lyssnar på och inte bara nått som låter i bakgrunden och därför har det helt enkelt inte blivit av.

Och vem vet, det kanske är bäst så för ingenting kommer gå upp emot den där sommarnatten...