Att lägga locket på
Igår kände jag mig nöjd med tillvaron. Jag var nöjd över att jag hade kommit iväg på träning som kändes rolig och rätt i onsdags och glad för att jag ägnade kvällen år att dricka bubbel i mitt hastigt iordningställda hemmaspa tillsammans med en kompis.
På förmiddagen idag gav mig iväg för att umgås med familj och vän men när jag kom hem så kändes allt så tomt och meningslöst igen.
Känner ni så ibland? och i så fall, hur gör ni för att lägga locket på och inte låta känslan ta över och dränera all glädje och energi? Eller är det bara att vänja sig vid att alltid känna sig bortvald?
My way
Ibland måste man gå sin egen väg. När skolans grupparbete fallerar är det en sådan gång!
Eftersom gruppen jag ska samarbeta med väljer att lämna in ett arbete som jag inte står för har jag fått lov att lämna in den här uppgiften enskilt.
Visst tänker jag att dom kanske har rätt och risken är ju att jag failar totalt. Men i så fall gör jag det utifrån nått jag begriper och står för...
Nervös är bara förnamnet!
Lördagslunch
Har blivit bjuden på lunch idag! Fina Ståhlisen hade lagat en riktigt gryta á la husmanskost med köttbitar så möra att man knappt behövde tugga dem!
Till efterrätt bjöd hon på äppelpaj och förutom allt gott att äta hann jag även tvångsgosa lite med Festis!
Snart är det på tiden att jag bjuder igen för allt pyssel hon fixar och donar med, hur jag nu ska lyckas med det!
Twix-trix
Nea har bestämt sig för att baka twixkakor till sin födelsedag och jag fick äran att assistera!
Först ut var en kexbotten bestående av en enkel mördeg.
Därefter kom det trixiga momentet, att koka en kolasmet. I receptet stod det att man skulle anväda en stor kastrull och nu kan både jag och Nea skryta med att VI VET VARFÖR!
Sist, men inte minst viktigt, ett lager choklad.
Och sen såklart... Provsmakning!
Börja dagen med buffé!
Att starta dagen med buffé verkar vara tha shit! Är ledig idag så jag tog med mig Sthålis på frukostdate.
Därefter satte jag mig för att plugga men körde fast i vanlig ordning.
Ringde syrran för stöd och glada hejjarop varpå vi gjorde en deal om att hon skulle få anväda mitt kök för att baka.
Jag stod för assistans och diskningen mot att jag fick läxhjälp (utan inblandning av RUT såklart!).
Twixkakorna står nu i kylen och jag kommer äga lagboken imorgon!
Win win alltså! Eller föresten, dubbelwin till mig som kommer smaka på kakorna också!
Höstmys
Det känns som att hösten har gått väldigt fort. Ena dagen var det sommar, nästa höst och nu plötsligt så börjar vintern göra sig påmind... Det har redan varit ett par frostnätter och jag undrar om jag kommer kunna skrapa ihop motivation nog till alla förberedelsen som kallgradera egentligen kräver.
Hur som helst så har det hänt en del trevligheter på den här sidan sommaren och eftersom jag inte skrivit om några av dem så kommer här en liten sammanfattning, mest av ätningsaktiviteter!
En hel del bjudningar har det ju helt klart varit... bland annat hos Nea och hennes karl, med anledning av den sistnämndes födelsedag. Där bjöds på en smörgåstårta som nu bidragit till höga förväntningar på en ev. bjudning till följd av den förstes dito.
Vissa saker har inte kunnat ätas innan det att dom blivit tillredda och en av de sakerna var en pumpa som Nisse kom hit med. Vi hade ingen aning om vad vi skulle göra med den så vi gjorde en inläggning och testade den för någon vecka sedan till kött. Riktig gött alltså! Vet inte om det går att göra av "halloween.pumporna" men eftersom man kan använda dem till mycket annat så går det säkert även till detta!
Troligen har jag spenderat min sista eftermiddag i solen på balkongen och därför har jag plockat in all inredning därifrån, sånär som på dynorna i soffan... hoppet är ju som bekant det sista som överger oss!
Jobbsökeri
Har precis skickat iväg en jobbansökan! Det känns lite ovant måste jag erkänna... jag har hjälp till att bolla formuleringar och utformningar av CV´n med andra och jag har läst en hel del både bra och dåliga ansökningar i samband med rekryteringar på jobbet.
Men jag har aldrig skrivit någon själv.
Jag är antagligen underkvalificerad för tjänsten men jag har personliga egenskaper som jag tror är till min fördel och sist men inte minst har jag blivit ombedd, för att inte säga anmodad, av en person att söka just denna tjänst. En person som inte längre lever... och vem är jag att gå emot det sista en människa önskar från mig?!
Sist men inte minst vill jag berätta för er, eller kanske snarare dela mig till er av en känsla jag haft i ett par dagar...
Jag känner mig inte helt olycklig!
Att säga att jag är lycklig skulle vara ett skämt. Att säga att känner stunder av lycka skulle vara att överdriva. Att säga att jag är glad skulle vara att försköna verkligheten. Men de senaste dagarna har jag glatt mig åt saker och jag känner mig inte helt olycklig.
Kanske skiner solen snart även på mig =)
Hattstugan
Den senaste tiden har jag gjort ett antal mycket bra investeringar. Samtliga ingår i kategorin huvudbonader.
Ska man vara petig kanske inte precis alla är just hattar, någon är mer av en mössa men jag gillar tanken på att bära hatt.
För det är det man gör. Man bär. Oj vad jag bär...
Bäst tycker jag om slokhatten! jag ser framför mig att jag ska bära den på en utomhuskonsert där dag blir till kväll och kväll blir till natt i takt med att solen dalar och färgar himlen brandgul och rosa ackompanjerat av någon galet bra musik bortifrån scenen.
Ja så blir det nog!
Nu måste jag prova!
Äntligen har blogg.se uppdaterat sin app och nu har jag många bra funktioner i telefonen :-)
En sak som jag letat efter är inställningar för bildstorlek i mobilinlägg. Nu finns det.
Så jag måste ju testa...
Besvikelse i kvadrat
Jag har gått ner i arbetstid för att ha en chans att hinna med mina studier. Det går inte så bra ändå... Allting känns bara svårt och jag vet inte hur man gör när man pluggar. Kan helt enkelt inte tekniken. Jag öppnar böckerna, läser uppgiften och fattar ingenting. Googlar och om jag har tur hittar jag ett svar men alltid utan tillräckliga hänvisningar för att jag ska förstå vad jag ska uppge för källor. Så då sitter jag och tittar, slår huvudet i skrivbordet och funderar över vad nästa steg är. Hur gör man?
Under de första veckorna ställde jag mitt hopp till det kommande grupparbetet men nu har mer än halva tiden för vår uppgift gått och ingen av de andra är intresserad av att föra några diskussioner. En av ynglingarna (ja, det är jag och en drös pojkar strax över 20) har gjort iordning uppgiften och svarat på allt. Vart kommer grupparbetet in?
Dom skriver att vi ska utse en inlämningsansvarig för varje uppgift och jag börjar bli rädd att den här personen har utsett sig själv till det denna gång och att det inom en snar framtid förväntas vara jag som ska göra allt och det kommer jag inte att klara.
Jag tycker verkligen att jag försöker... jag försöker så i helvete med allt och ändå känns hela livet bara så värdelöst. Jag var glad i två dagar förra veckan, jag gick runt på jobbet och log. Kollegorna frågade om jag var nykär, (I wish!) men så tog det inte lång stund innan jag snubblade igen befinner mig återigen i mitt lilla gryt där jag inte vill något alls.
Jag vill ingenting längre. Ingenting alls.
