allicen

Idag har jag tagit ut en semesterdag eftersom jag hade tid hos min kurator. Hon frågade om jag kunde tänka mig att genomgå handlingsprogrammet i sorgberbetning tillsammans med en annan av hennes patienter och jag sa att jag var ok med ge det en chans. Vi kom överens om att, om den andra tjejen också tyckte det så skulle vi starta upp med dom första tre teoriträffarna och sedan utvärdera om vi ville gå vidare på var sitt håll eller om vi ville jobba ihop.

 

En viktig anledning till att jobba ihop är att övningarna som genomförs bygger på att man berättar om processen och sina tankar för någon och att man läser upp det slutgiltiga brevet högt för någon annan. Det känns lite nervöst eftersom jag ännu inte vet vem hon är eller vad hon bär med sig, men jag vill välja att se på det som en chans att knyta ett slags band med en ny person och jag hoppas att det ska kunna komma mycket gott ur en sådan relation!

 

För övrigt sitter jag nu och väntar på att Mr. T ska ringa. Vi kom överens om att höras i slutet av månaden och idag skrev han och frågade om det passade. Även det gör mig nervös och jag försöker lägga band på mig och tänka ut en strategi som kan ta mig igenom samtalet utan att anklaga, pressa eller vara arg på honom. Jag vill ha ett konstruktivt samtal och det finns en så stor förväntan i vad det här ska innebära som jag vill absolut inte vill låta skenade känslor sätta käppar i hjulet för det...

 

 

Önska mig lycka till!