Bad-lugg-dag
Jag hade ju tittat ut en fin lila färg till vintern (och nej, det är inte så farligt som det låter) men när jag satt och skulle bestämma mig blev det till slut rött ändå.
Till saken hör att man inte bör tvätta håret direkt efter att man färgat det och kanske speciellt om man lagt i röda (gröna, rosa eller blå) nyanser så idag tänkte jag strunta i det.
Men vad händer? Delar av luggen intar ett afrostuk av sällan skådat slag och topparna i högra lugghalvan (?) spretar åt alla håll :S
Jag fattar verkligen ingenting (och jag är skeptisk till att endast en hårtvätt skulle råda bot på eländet) men tillsvidare tänker jag se ut så här ändå... ska jag ha afrolugg ska den i alla ha en snygg färg. Så det så.
Mamma har alltid rätt...
Och jag fotade. Massor. På mitt sätt.
Jag hinner dock inte lägga in bilderna nu eftersom jag måste in i duschen (igen) innan det blir dags för kvällen middagsbjudning, men jag längtar så efter att få titta på dem och det är så underbart att känna så igen!
Allhelgona
Jag tillhör (tyvärr) den skaran av människor som inte tycker att dessa två saker har något med varandra att göra. Därmed inte sagt att jag inte gillar Halloween, I love it! men jag brukar hävda att det inte är samma sak som vår allhelgona helg.
Ska vi ärva en högtid ska man göra det fullt ut och inte hitta på en bekväm kombination som passar upptagna småbarnsfördrar som inte har tid att klä ut sina barn en vardag eller partysugna människor som inte kan låta ett tillfälle att supa skallen av sig gå dem förbi.
I år faller ju mitt argument på att båda dagarna faktiskt infaller på samma dag och som den principmänniska jag anser mig vara får jag helt enkelt acceptera det, men jag hoppas innerligt att jag slipper skåda skräniga ungar som springer på kyrkogården och skriker 'bus eller godis' (trots att dom inte ens har nått bus att komma med! Skärpning!!) när jag kämpar mot tårarna över att Lovely Sis inte längre finns.
Misslyckad klippning?
Idag har jag fått höra att jag ser ut som Babben Larsson... Den va ny.
När jag sen hänger läpp och säger att det va taskigt blir svaret
- Mot dig eller Babben?
Till saken hör väl iofs att jag vid tillfället för kommentaren gjorde en 'mamma säger att tjocka barn...' så jag hoppas innerligt att det var mer det, än den nya frisyren som bidrog till mitt look-a-like moment!
Idol
Men oavsett. Erik kommer äga.
Mamma gör sitt bästa för att peppa
M - Ska vi gå upp på Berget så kan du ta kameran med dig?
E - Nej, den struntar jag i.
Senare
M - ...ja så kan vi göra och då kan du ta med dig kameran!
E - Hmf.
Jag känner lite att jag 'stängt dörren' när det gäller foto för tillfället, men det värmer att det ändå finns de som vill hjälpa mig att hitta motivationen igen!
Hypokondrikern undrar...
Jag är dödstrött i ögonen och skulle mer än gärna riskera att rasera mitt nystylade hår för att få lägga mig och blunda en stund i soffan.
Så jag undrar nu, är jag sjuk i ögonen?
Kan DET vara mitt problem? att jag har dålig syn.. egentligen tycker jag inte att det är något fel på det jag ser, men hey, jag har ju inte så mycket att jämföra med. Snälla läsare... hjälp mig!
Blä!
Om en stund ska jag iaf bege mig till frissan för att styra upp håret lite! Jag har dock fortfarande inte bestämt om jag ska spara ut lite längre eller eller om jag ska återgå till den frisyren som jag trots allt gillade mest. Det är stora bekymmer man har må jag säga =)
Föresten återstår det ju att se om jag lyckas komma därifrån med lila hår den här gången, det misslyckades ju sist jag va där!
Saknar dig, vännen!
onda fötter
Jag har t.ex. lagt ner alla planer på en ev promenad under kvällen och för tillfället låter jag dom vila genom att så långt som möjligt undvika kontakt med alla typer av golvytor, lite senare ikväll ska jag bädda ner dom några timmar under en filt i tv-soffan och när vi sen återförenas imorgon efter en (forhoppningsvis) god natts sömn hoppas jag att dom lagt till med en annan attityd!
Varför är det så här? Kan jag ha fått hälsporrar? tennishälar? eller kanske rent av drabbats av hälpesten?
och det varde ljus!
På vägen in mot Borgen finns en gatlykta som alltid är tasig och självfallet stör det mig.
Det stör mig nästan precis hela tiden men kanske extra mycket då det är kolsvart och man inte ser vart man sätter fötterna.
Därför visste min lycka inga gränser när jag idag fick se ett fordon med blinkande oranga lampor som jag förstod skulle återinföra ljuset i mitt liv.
Genast skyndade jag mig fram för att kunna få en skymt av vilket företag det är som jag skall ringa till när det återigen blir svart (för tro mig, det kommer det bli!) och till min fasa fick jag se lampgubben komma gående med tveksamma steg mot Borgen.
Jag hann för en stund tänka tankar om att jag ska bli en bättre människa bara jag slipper alla dessa spontanbesök från folk som vill sabotera min trvivsammt enformiga vardag, men så fick jag se att det inte va vilket lampgubbe som helst utan att det i själva verket var 'den siste elektriktern' (vilken förövrigt har visat sig vara även den bäste av dem), jag kunde knappt tro mina ögon och fick ovanligt bråttom att hinna öppna dörren.
Note to self: börja städa, duscha och rensa garderoben regelbundet!
Men... lite grus i hallen är det väl ändå ytterst få som verkligen dött av och luggen var faktiskt kammad. Däremot finns det nog folk som blivit arresterade efter att ha gått runt och flinat så som jag gör nu =) Wiiee! Så här glad vill jag alltid vara!
Ärtan
Inspiration!
Det blev alltså en billig shoppingrunda och förutom lite pärlor köpte jag bara en liten pysselbok om att göra placeringskort!
Färg vs. BW
Vad tycker ni?
God morgon
Halv åtta idag vaknar jag av en försiktig knackning på ytterdörren vilken jag i vanlig ordning, när det händer, ignorerar (jag vet ju, vis av erfarenhet, att brandkåren bultar mycket hårdare) utan låg istället kvar och funderade en stund på vem det kunde varit...
När jag konstaterat att det troligen var fibergubbarna hade jag hunnit bli nyfiken så till den milda grad att jag bara var tvungen att ta mig ur sängen och på något vis försöka se vad som stod på, men utan att själv bli sedd med morgonfrilla i fönstret då förståss.
Jag vet nu att mitt hus inte alls lämpar sig för att utöva spionage över vad som händer ute i trädgården och det känner jag nu är ett så pass stort bekymmer att jag måste komma på en lösning inför framtida händelser... Förslag?
Hur som helst skådade mitt morgontrötta öga en yngling vid tomtgränsen och en stor traktor (troligen med någon person i) som skar upp den lilla asfalt som finns på Borggården.
Jag är redan trött på fibermänniskorna! jag avskyr folk som inte kan boka in tider för när dom kommer instormades på andras revir för att göra saker som dom får betalt för.
Är det för mycket begärt???
Kanske borde jag sätta upp höga staket med en stor grind så måste dom meddela mig när dom vill insläppta...
Fritt iscensatt porträtt
Sista delen av porträtt-momentet var fri iscensättning i ateljé, antingen inomhus eller utomhus.
Eftersom jag inte har någon ateljé och inte heller tycker mig ha rätt förutsättningar för att bygga upp en provisorisk hemma så blev mina bilder tagna utomhus.
Avslutningsvis måste jag passa på att tacka min underbara modell! Alla dessa bilder var verkligen ett sant nöje att ta! Jag skulle dock behöva träna mycket, mycket mer när det gäller porträtt så är det någon av er här i närheten som känner för att modella lite, hör gärna av er!
Renoveringsdrömmar
För några veckor sedan lyckades jag lura hit den snickrande kocken och passade då på att förhöra mig om hur ett ev. fönster/dörr-byte i sovrummet skulle gå att genomföra och om han i så fall skulle kunna vara behjälplig med det.
Resultatet blev en lång lista på saker som jag måste åka till XL-bygg och kolla upp (jag har dock inte bestämt mig för om jag ska briljera med alla mina kunskaper inom området eller om man får bättre hjälp genom att låtsas att man inte vet någonting om något... Vad tror ni?).
Hur som helst, igår återvände han till brottsplatsen och efter den sedvanliga kontrollen av skräphögen hallonhäcken frågade han om sakerna var på väg.
Det är dom ju inte ännu, men nu när jag vet att han längtar bara måste jag ta mig iväg och beställa hem sakerna!
Oh.. vad jag längtar efter att få börja böka runt här hemma igen =)
Mer chefen..
Chefen har blivit informerad om att jag har lov från mitt hektiska studentliv varpå han frågar
-Så vad ska du göra då? Besöka badhuset och prova på en massa sporter?
HAHAHA! jag tror jag Dööööör :)
föresten kommer jag ha träningsvärk resten av veckan efter det garvet så jag skulle inte kunnat idrotta om det så varit sportlov :P
Alltså...
Ibland undrar jag ju ... Chefen ringer och plötsligt
C - Nu ringer det här, jag måste ta det...
E - ok
C- Men... eller.. är det du som ringer?
Det är ju underbart att alla vi människor besitter någon slags dragningskraft, frågan är bara vilken sort det är jag har begåvats med ;)
Yrkesporträtt
Ironi på flaska
Damn!
Shit vad tiden går fort!
Idag börjar en kort period av 'ett-års dagar', idag är det ett år år sen...
ett år sen galan, ett år sen den vackra skåningen, ett år sen vi sprang genom ett regnigt Örebro och ett helt jättelångt år sen jag såg swEetie för sista gången.
Så mycket man skulle vilja uppleva igen, om så bara en enda gång! Så mycket som gjort så väldigt ont under det här året och så många minnen att se tillbaka på och som jag aldrig skulle vilja vara utan!
Mer Struktur =)
Tyvärr visade det sig att det inte blev som jag hade tänkt mig och nu måste jag komma på nya metoder att ta till. Soptippen är dock inget alternativ eftersom sakerna jag pysslar med är jätteviktiga plastbitar, träpinnar, snören och papper som jag har samlat på mig och som jag med stor övertygelse vet att jag kommer behöva precis när som helst. För så är det.
Äntligen! mamma-bloggen jag har saknat :)
Om man sedan på något sätt inkluderar mig/mitt namn i meningar om ovan nämnt tillstånd börjar jag hyperventilera och blir liggades på golvet i fosterställning (ironiskt, jag vet!).
Förutom den skräcken har jag även otroligt svårt att föreställa mig att jag skulle bli mamma, jag återkommer hela tiden till det jag tidigare skrivit om att man inte skall skaffa barn om man inte tror sig kunna 'göra' dem till bra människor. Till detta ställer jag mig tvivlande och med det har jag ett skyddande argument!
MEN!
Igår avslöjades det att Katrin Zytomierska är gravid och idag finns denna artikeln i Aftonbladet.
Äntligen väcks mitt hopp återigen om att få läsa den grymma sanning bakom detta fenomen, jag har kollat in endel gravid-bloggar förut som utgett sig för att berätta allt men det har ändå slutat vid slemproppar och fönsterputsning. Får jag inte det jag behöver nu då finns det inte längre något hopp!
nedan följer en kopia av artikeln som länken hänsvisar till.
”Det är inte roligt att vara gravid”
Katrin Zytomierska planerar vara en hård mamma: Jag blir nog den som slår barnen.
Katrin Zytomierska, 32, stal showen i går.
Peter Jihde avslöjade ”Idol”-kollegans ofrivilliga graviditet i direktsändning.
– Det är inte roligt att vara gravid. Du blir tjock, mår illa och blir deprimerad, säger den blivande mamman.
De senaste veckorna har det smusslats och smugits i kulisserna i TV4:s studio.
– Jag har gått runt här på fredagarna och sugit in magen. Jag har ju blivit jättetjock, säger Katrin Zytomierska, programledare för ”Idol eftersnack”.
Men i går genomförde kollegan Peter Jihde en kupp. I slutet av den ordinarie ”Idol”-sändningen avslöjade han att Katrin och hennes pojkvän, flickfotografen Bingo Rimér, väntar barn.
– Han frågade precis innan sändning om han inte skulle berätta det. Så då tänkte jag: ”Vad fan, säg det då!”, säger hon.
”Fattade aldrig”
Efteråt berättar Katrin att det handlar om en högst oplanerad bebis.
– Jag åt p-piller fram till i juni och alla säger att det tar ett år för kroppen att återställa sig så att man kan bli gravid. Och
sedan har man ju de här säkra perioderna. Så jag fattade aldrig att jag var gravid. Jag trodde att jag hade hamnat i en depression. Det är med blandade känslor hon går rollen som mamma till mötes. Trots sitt tillstånd gillar hon helt enkelt inte barn.
– Jag tror att jag kommer att bli en ganska hård mamma. Bingo är otroligt kärleksfull och känslosam. Och man tar nog olika roller. Jag kommer nog att ta den hårda rollen som sätter regler, ger utegångsförbud och slår barnen.
Graviditeten har varit ganska tuff men hon kommer med all säkerhet att fortsätta leda ”Idol eftersnack”.
– Jag kan säga att det inte är roligt att vara gravid. Du blir tjock, svullnar upp, får ont i hela kroppen, mår illa och blir deprimerad.
Ska publicera dagbok
För att informera andra kvinnor som planerar att skaffa barn om vad som väntar kommer Katrin att publicera en graviditetsdagbok på sin blogg.
– Jag tror att det kommer att vara ganska intressant för många att läsa. Det är ingen som har berättat för mig hur jobbigt det är att vara gravid, säger hon.
Barnet är beräknat till maj.
Miljöporträtt
Den här delen upplevde jag som svårast och om det funnits tid hade jag gärna provat att fota vid ytterligare ett tillfälle, men det är sånt man får komma ihåg till nästa gång...
Jag brukar inte nämna upphovsskyddet när jag publicerar bilder eftersom jag tar för givet att ni som läser förstår det utan att jag ska behöva tjata! men eftersom jag heller inte brukar ha den här typen av bilder på min blogg så passar jag på att skriva detta.
ALLA bilder här på bloggen är mina och skulle man av någon anledning vilja använda sig av dem kontaktar man mig ínnan och frågar om det går bra. Simple as that!
Fredag
Under eftermiddagen har jag tänkt ta mig ombord på ett av TiB's kärlekståg, denna gången kommer jag dock välja ett som går norrut och planerar för avstigning på La station!
Jag har aldrig åkt tåg åt det hållet förut så idag kommer jag få uppleva ett 'första gången i mitt liv-moment' häftigt va?
I La kommer det att ägnas en del tid på stan och jag har bestämt att jag får handla om jag hittar något som jag vill ha, däremot finns det inget som jag ska leta efter och det brukar vara ett ganska bra utgångläge!
Efter (ev) shopping gissar jag att det blir ett besök hos mormor o morfar, kanske blir det fika och kanske kommer jag få en demonstration av morfars nya räser-rollator :)
Jag har dock för avsikt att vara tillbaka hemma i Borgen i tid för att hinna se fredagsfinalen av Idol, idag är det ju som bekant rock-tema och jag är övertygad om att Erik kommer att briljera!
Favoritbild!!!
Jag har precis blivit klar med uppladdningen av mina bilder till redovisningen... började rensa lite i kameran under tiden som bilderna laddades upp och råkade radera två av dem som jag använder, det betyder att jag även raderat all information om bilderna... vilket ju såklart också ska redovisas egentligen. Ooops :S
Nån som vet om man kan få fram den informationen i datorn?
Hur som helst har jag fått tillåtelse att lägga upp några av bilderna här på bloggen och även om det skulle vara smartast att vänta med favoriten till sist så kan jag bara inte låta bli...
I just LOVE it!
Gallring
Jag har i alla fall valt ut några olika från varje delmoment så nu återstår bara att bestämma sig och lägga upp dom i mitt galleri.
Sova!
Nu ska jag dra en filt över mig och sova en stund i soffan, behöver verkligen det efter att ha genomlidit natten från helvetet.
När klockan paserade midnatt var jag övertygad om att jag höll på att få mitt livs psykbryt och jag såg tvångsvård framför mig. Förnekelse är verkligen inte att leka med uppenbarligen.
Nåväl, efter att jag vilat ifatt lite ska jag käka lunch från matlåda. Om det är lyx eller tragik att göra det hemma har jag inte bestämt mig för. Inget av alternativen känns främmande.
Jag hatar att det blivit såhär :(
Jag har blivit lurad!
Fibergubbarna passar såklart på att gräva in mot Borgen när jag inte är hemma och kan hålla koll på att dom gör rätt! Dom är inte lite fräcka dom där grävarna måste jag säga!
Elbil nästa?
Den enda pumpen i hela världen som jag förstog mig på är nu endast ett minne blott och jag kommer få cykla mig fram genom livet i fortsättningen. Stackars mig.
Gah!
Håller för tillfället på att fundera ut hur jag ska prioritera min tid imorgon... Jag har fortfarande inte fotat klart inför Fredagens redovisning av porträtten och jag har två arbeten som jag borde jobba på samtidigt som jag faktiskt tror mig ha tillgång till bil under morgondagen och skulle kunna åka till Mellanstaden för att äntligen få hälsa på ängeln och hennes lilla Ville...
Kanske kan jag döva mitt dåliga samvete genom att försöka ta lite bra bilder på dem för att använda i redovisningen?
Mitt liv som brandman!
Som ett litet barn i stor värld var jag livrädd för precis allt, däribland såklart även brandbilar och brandmän. Så när jag för några år sedan väcktes av bestämda bultningar på min lägenhetsdörr mitt i natten och inlindad i täcket möttes av tre pysande 'Darth Vaders' i trapphuset fick jag bråttom att be om förlåtelse för mina synder.
Men jag överlevde, både den hotande branden (vilken visade sig vara en plåt förkolnade mazariner i bageriet på bottenvåningen) och mötet med mina bödlar, men det ska erkännas att jag var en ganska darrig Elis den gången.
Så idag var det alltså åter dags att möta min rädsla och mellan hjärtstillestånden hade jag riktigt roligt under tiden som vi fotade!
Det fanns dock gånger då jag fruktade för mitt liv, men min alldeles egna brandsoldat lugnade mig med att det bara var personsökare som pep eller ibland en kompressor som gick igång.
Jag var dock inte helt övertygad så för säkerhets skull gjorde vi upp en flyktplan, i händelse av att stationen skulle stormas av män i full fart med att kasta av sig kläderna för att sen sätta dom äckligt stora bilarna i rörelse. (och ja! självklart va omklädningsrummet tänkt som samlingsplats för mig och mitt förlorade förstånd)
Jag hoppas få tillåtelse att lägga ut några av bilderna från dagen och då även några av dem som kanske inte platsar i redovisningen till skolan, för det blev en hel del sånna också =) Men tills dess får ni hålla tillgodo med den här!
Porträtt
Idag står det porträttfoto på schemat och jag känner mig lite stressad över att jag har tre olika miljöer som ska klaras av, yrke-, hemma- och atelje.
Hoppas verkligen att mitt minneskort räcker till för allt på en gång! Jag behöver ta massor med bilder för det känns som att jag inte kommer få möjlighet att göra om detta om bilderna skulle bli dåliga och jag är så trött på att inte vara nöjd med mina inlämningar.
Hade tänkt ta lite bilder utomhus men det återstår att se vad som händer med vädret.. igår var det ju perfekt men idag ser det tyvärr ut att vara ganska grått :(
Funderar faktiskt på om jag skulle ta och vila ögonen en stund till innan det är dags att ge sig iväg... dom ska ju trots allt jobba en hel del under dagen, eller hur! ;)
Ingen rast och ingen ro
Helst skulle jag vilja ringa till fader vår och fråga varför han lurat på mig ett manuellt objektiv när jag trivs bäst med automatiska, men jag törs inte för jag är rädd att jag missat nån liten knapp och jag önskar, önskar runt i ring att det är så för just detta objektiv är allt jag någonsin behövt och jag skulle ha så grymt stor nytta av det i min porträtt-uppgift till skolan...
Men nu va det alltså duschen som gäller och just där känner jag inte behov av något objektiv what so ever :)
...och på tal om välgörenhet...
För min egen del vill jag flagga lite extra för USÖ's Nyckelfond!
Där bedriver man vad man kallar 'patientnära forskning' och minst en av de läkare som forskat där var ansvarig för behandligen av Lovely Sis och för jobbet dom gör kan vi aldrig stötta nog!
För den som vill sätta in pengar på deras 90-konto är det bara att klicka här, vill man inte göra det men ändå känner att man vill lämna ett bidrag finns alternativet att besöka receptionen på USÖ där det säljs endel produkter (choklad, glasföremål, pins etc.) till förmån för fonden!
Rosa shopping
Händer det ibland att det ringer folk till er också och vill att ni ska skänka pengar till olika välgörande ändamål?
Det gör det i alla fall till mig och varje gång jag hör mig själv säga att jag inte vill skänka något skär det tusen knivar genom hjärtat och jag riktigt känner hur jag bereder mig en plats i skärselden.
Kanske är det därför det känns lite extra bra när man knallar runt i sin vanliga, tråkiga mataffär och så plötsligt... rattarattarej!
Jag har inget emot att skänka pengar till organisationer som hjälper människor, men jag gör det inte per telefon och jag väljer själv vem som ska få mina pengar!
Till cancerfonden ger jag mer än gärna några bidrag om året och jag är ett stort fan av Oktober-kampanjen, eftersom det öppnar för så många olika möjligheter att visa sitt stöd (även om det tyvärr många gånger är en pinsamt liten del av priset som går till fonden)!
Kan man sedan ta det hela ett steg längre och kombinera detta med en portion humor så har man i mina ögon verkligen lyckats! Sen att alla dessa rosa prylar gör sig otroligt bra hemma i mitt kök är ju bara ett plus i kanten ;)
Idols eftersnack
Vet inte varför hon inte tilltalar mig, men av någon anledning faller inte hennes sätt att sjunga mig i smaken, men jag ser dock ändå fram emot att se henne i melodifestivalen! Det är ju en helt annan sak =)
Efter själv programmet var jag tvungen att kolla in eftersnacket på 400, jag gilla Katrin och hade höga förväntningar på innehållet så gissa om jag blev förvånad när hela programmet bara är ett enda trassel av folk hit och dit, programledare som knappt vet vad dom ska prata om och Idol-finalister som sitter och pratar i knastriga telefoner.
Helt sjukt dåligt!
En varningens post-it
Mina föräldrar har varit bortresta några dagar och under tiden fick jag det tunga uppdraget att ansvara för att DN hamnade på köksbordet och att inte en endaste av deras (mammas?) blommor dog.
Under min första postrunda spöregnade det så jag avstod från att gå in utan ringde istället ett smörigt samtal för att bli hämtad så snart jag anlände till brevlådan men när det sen blev dags att vårda växterna fick jag mig ett gott skratt när jag kom in i köket och fick se att mamma satt upp en varnings-post-it på kökskåpet ovanför diskbänken!
Så vad gör man när man ser ett sånt budskap? Man provar såklart vad som händer!
privileged?
I alla fall, uppenbarligen tycker någon att dessa människor ska framstå som privilegierade, mest troligt grundat på att dom har många pengar och fina kläder.
För tillfället har jag fått två otroligt smickande erbjudanden, vara det ena visserligen medför ett mindre ultimatum, men ändå!
och trots att man som studerande knappast kan anklagas för att ha kronor i överflöd och trots att jag inte äger ett enda plagg som skulle kosta ens den totala summan av en futtig undersköterskelön så känner jag mig...
Just det, Priviligerad! och då har jag inte ens börjat väga in alla underbara människor som förgyller mitt liv genom att bara finnas till.
Jag kommer aldrig kunna betala tillbaka...
Det supersäkra uteslutningsmetoden!
Under kändisfikan idag passade jag på att erbjuda Stadens 'ensam mamma'- kille att följa med på buggkurs.
Han tackade nej och det kan ju inte betyda något annat än att han faktiskt blev den utvalde, eller hur?! ;)
Så fel det kan bli...
Skoproblemet löstes med att jag rotade fram ett par pumps i samma färg som kjolen jag valt ut dagen till ära, men med tanke på att jag och min modell kompis fick sällskap till fikat av två herrar som kom direkt från älgskogen hade ju mina graninge passat sjukt mycket bättre!
En av hanarna var för övrigt stadens (näst?) senaste bidrag till kändis-sverige, nämligen 'ensam mammas' mesta handyman! så kanske va det inte helt fel med pumps ändå?
Ett par skor kort
När jag gjort mig iordning ska jag ge mig av till kontoret och jobba igen några timmar som jag har flyttat från förra veckan och till idag.
Tyvärr har det dock uppstår ett litet bekymmer på morgonen! Jag är ett par skor kort :O Det är helt galet men jag har kommit på att jag inte har några bruna skor! om jag inte ska ha mina graninge till kalasbyxorna vill säga, men let's face it, hur mycket kalasbyxa är det över graninge?
eller? vad säger ni, kan det funka? ibland blir man ju förvånad...
Jefla skitregler!
För min del betyder det att hela traktet för utbildningen jag var på i Genève före sommaren ligger med i beräkningen, så trots att jag legat ute med med pengar och under den perioden fick ut ungefär en halv lön på tre månader så har det ingen betydelse!
Jag gillar ju regler och innerst inne tycker jag att det är fint och bra, men ibland finns det regler som helt enkelt bara är fel och som borde ändras asap, detta är en sån!!!
Nya tag
Idag har jag varit och pratat med min studie- och yrkesvägledare ang. min Historia kurs som jag ju skulle gjort klart innan sommaren men som jag inte kände mig riktigt redo för.
Idag bestämde vi att alla historiska gubbar ska få kriga vidare i min hjärna till nyår och jag ska verkligen försöka hitta ett bra arbetssätt för att kunna genomföra dom två sakerna som står mellan mig och ett betyg i ämnet.
Jag behöver det här betyget för att kunna gå vidare men mina framtidsplaner och att ge upp nu skulle vara så otroligt bortkastat, men ändå känns det så svårt.
När jag va på 'lär känna dig själv' föreläsningen pratade föreläsaren om projicering och ett exempel var just att dom som inte lyckas så bra i skolan ofta skyller på läraren eller undervisningsmetoden.
Jag känner igen mig.
Jag måste erkänna att jag gnällt en hel del på upplägget, att vi blev hänvisade till en bok som inte alls innehöll all fakta som behövdes och att det var för svårt att få tag på läraren.
Efter att ha börjat läsa ytterligare en kurs på distans där jag inte tycker mig få ut det jag förväntade mig och även här tyckt att läraren inte tar tillräckligt mycket ansvar/kontakt, inte undervisar på ett sätt som jag föreställt mig osv. har jag börjat fundera på om det kanske inte ligger en hel del projicering bakom allt det.
Kanske är det så att distans-studier inte passar mig?
Kanske är det så att den typen av lärstil som passar mig bäst inte går att tillämpa på distans?
Kankse har jag för höga krav på att få min kunskap serverad och att min enda ansträngning ska vara att traggla in det som sägs?
Är det någon av er som läser på distans?
Kan det vara en vanesak? känner ni igen er? och har ni något bra råd att dela med er av? Hur som helst måste jag ju ändå kämpa mig igenom dom här två kurserna...
Oh no!
Listan krymper
Idag har jag dock tagit tag i ett par saker här på förmiddagen, det ena var att ringa till vännen som skall fotas för min nya skoluppgift och det andra var att försöka få tag på CSN.
Det första gick mycket bra och nu har vi planerat in ett möte där vi kan börja prata igenom fotograferingen lite och förhoppningsvis rullar det på efter det och att jag får bilderna klara i god tid innan redovisnignen.
Att få tag på CSN var däremot helt hopplöst, hemsidan ligger nere och i telefonen möts man bara av en trevlig hane som informerar om att dom inte kan ta emot samtal för tillfället.
Jag har dock gjort iordning alla papper jag behöver när jag väl får tag på dem så det känns som att jag nästan är klar och förhoppningsvis dröjer det inte innan jag kan pricka av även den posten på listan!
Utöver det har jag ett möte inbokat imorgon förmiddag där mitt gamla histora-spöke skall väckas till liv igen. Kanske för att återvända, kanske för att skrämmas iväg helt och hållet... Det återstår att se men hur det än blir så är det verkligen nödvändigt att göra upp en gång för alla =)
Suck!
Va ut på ett av Stadens hetaste inneställen igår och drack drick med en arbetskamrat och efter en cider som smakade mer funderade jag på att byta inriktning och ta en smaskig drink istället eftersom det är sånt jag uppskattar när jag går ut.
Väl framme vid baren scannade jag av utbudet bakom disken och det va helt omöjligt att med blotta ögat skåda något som kunde tänkas göra sig bra i en shaker.
Jag delger killen bakom kassan min besvikelse varpå han glatt meddelar att han visst kan blanda till något gott, men när han håller upp en 'Kalle Sprätt' och rekomenderar det till vitt vin byts min hoppfulla uppsyn ut mot avståndstagande och jag ber om ny cider...
Reza
Andreas säger att hon 'svänger sig med sköna uttryck som skål' när hon blir glad.
Sa hon inte score?
Packar upp
Idag har jag dock tagit tag i det eftersom jag tröttnat på att ha väskan stå i hallen och kunde efter en snabb invetering konstatera att jag hade haft med mig inte mindre än tre ombyten för mycket... hur gick det till?
Hur som helst kommer trippmätaren på resväskan stå still ända till November och jag blir smått klaustrofobisk bara av att tänka på det!
Hur gör man?
Den här veckan börjar vi på en ny uppgift i skolan, nu är det porträtt som gäller och i den text vi fått som ska fungera som undervisning står det att just detta är extra svårt eftersom man har fullt upp med kamerans inställningar samtidigt som man måste fokusera på personen man fotar.
Tyvärr tycker ju inte jag att vi fått lära oss någonting alls om just kameran så jag har inte fullt upp med att ställa in kameran, jag har fullt upp med att slita mitt hår för att jag inte vet vad fan jag ska göra!
Det här är ju något jag kämpat med hela tiden och tyvärr har det tagit all min energi som jag egentligen borde lägga på att komponera mina motiv... denna gången har jag fått klartecken från en kompis att jag kan fota henne och man skulle kunna göra så sjukt grymma bilder utifrån dom kriterier som ställs i uppgiften.
Om man bara hade vetat hur :(
Ögongodis
I måndags kväll blev vi bjudna på mat och även underhållning i form av att några elever från musikprogrammet spelade för oss.
Några av dem var mycket strikt klädda och när dom presenterade sig berättade den ena av dem att orsaken var att många på skolan spelade 'Mafia' och att dom under den här veckan hade det som rollspel på skolan...
Jag tycker att det va en lite rolig idé och i matsalen hörde man dem diskutera reglerna med dom som inte var med, vad som hände om man blev mördad etc och vi tjuvlyssnade så flitigt vi kunde men som ni förstår var ju inte deras kreativitet det bästa med deras påhitt.
Det var ju såklart att skolan kryllade av stiligiga ynglingar klädda i svarta kostymer hela veckan =)
Blogga baklänges
Jag har varit på kurs i några dagar och det är så fruktansvärt roligt! Det är utvecklande för mig både som person och för mig som förtroendevald och som om inte det vore nog lär man känna så många nya, roliga, duktiga, och inspirerande människor!
Som ni har märkt, blir det inte mycket blogga av när det är så och under dom här senste dagarna har bloggen, om jag ska vara ärlig, haft noll prioritet och det är nog så det kommer vara även i fortsättningen.
När jag sitter här hemma i Grådalen kommer jag blogga på som vanligt trots att jag inte ha något att skriv om, men när jag ger mig ut världen och upplever saker har jag helt enkelt inte tid.
Trevlig läsning ;)
Kopia
I momentbeskrivningen var våran lärare tydlig med att en fotograf ska vara vädligt försiktig med att efterlikna andras bilder, men att det är väldigt vanligt att man använder sig av det i utbildning.
Den här uppgiften har varit riktigt rolig faktiskt, svår men rolig!
Det första vi skulle göra var att leta upp en bild som vi blivit/blir inspirerade av och skriva en bildanalys till den.
Eftersom jag inte har varit i kontakt med personen bakom sidan där jag hittade min bild kan jag inte lägga upp den här, men för er som vill se orginalet som jag försökt efterlikna så finns den här.
Mer sponsor-ironi
Old News!
Playi'n around
Lider av?
Det är fullmåne inatt (som för övrigt lyser rakt in i mitt sovrum) men det brukar inte ha någon inverkan på min sjukliga sömnrytm.
På jobbet brukar endel beklaga sig över att dom sover dåligt sånna nätter och jag suckar högt för mig själv och tänker att det är väl bara att sova! Eller?
Eftersom jag tror att jag är på väg att bli en snorunge hade jag bestämt mig för att jag skulle sova så mycket som behövdes och inte känna nån press att komma upp någon viss tid, typ före lunch eller så, men det här följer ju så att säga inte planen!!!
Har i alla fall fria luftvägar för ett slag när jag sitter här och jag ska nu gå och hämta kameran för att lägga in gårdagens bilder i datorn och kika på... inget 'ont' som inte har nått gott med sig! =)
Bra dag :)
Under tiden som jag ägnade mig åt mitt sedvanliga slösurfande på förmiddagen kom ett sms med en date-förfrågan från 'lokföraren' och jag tyckte att lunch lät bra så jag höll mig ifrån resterna som stod på dagens meny och jag väntade... och väntade...
Inte helt otippat (med tanke på yrket) kom mitt sällskap så sent att det börjat knastra i huvudet på mig av hunger och som om min väntan inte var nog blev jag blåst på maten och fick hålla till godo med en macka på Stadens konditori.
Efter några mycket trevliga timmar blev dock dags för mig att fara vidare och då med sikte på La där jag skulle besöka mormor och morfar för att låna några pianotangeter till min fotouppgift.
Hur det gick är ju redan känt och eftersom jag började på att snora så mycket under tiden vi fikade bestämde jag mig för att det var onödigt att sitta och utsätta dom för mina baciller så lagom till Idol var jag hemma i Tv-soffan igen och känner mig mycket tillfreds, så här borde alla dagar kännas!
Hmm, Bortsett från allt snorande då kanske...
BTW
Efter min 'lär känna dig själv'-kurs måste jag försöka ändra inställning till fotokursen och det är numera förbjudet att känna agg mot upplägget eftersom jag då måste fundera ut vad i mig själv som gör att jag känner så och det tyar jag helt enkelt inte med, så nu tycker jag ingeting om utbildningen istället.
Tyvärr kan jag inte ärligt säga att det är min nyfunna motivation som gjort att jag tagit fram kameran igen för så oinspirerad som jag är just nu har jag nog aldrig varit och den här veckan tar jag inte ens uppgiften speciellt seriöst.
Under förra momentet hade jag konstant dåligt samvete och kastades mellan hopp om att jag kanske kunde klara det och förtvivlan över att jag inte förstod.
Den här gången har jag inte ens testfotat som jag skulle, utan istället kommer jag åka iväg och försöka få till bilderna och hoppas på det bästa...
Börjar lida av sömn
Syftet med den tidiga läggningen var att jag skulle ta mig upp lite tidigare idag. Trodde jag. När klockan blivit ignorerad både klovkan 8 och klockan 9 slutade den ringa och kvart i tio återfann jag mitt medvetande.
Detta är ju ett problem. Minst sagt! Men jag kan bara inte komma in i någon bra rytm, det är helt hopplöst och när jag tänker efter har det nog inte funnits en hel timme av mitt liv som jag känns mig utvilad på riktigt.
Hur gör man? Hur gör du? Borde jag gå till en sovdoktor? Finns det sånna?
Dagens lunch; Gårdagens Middag
Till den här pannkakan behöver man ingen sylt, istället kan man servera den med sallad eller rivna morötter. För min del kommer nog detta bli en ny vardagsfavorit och nån mer 'vanlig' ugnspannkaka kommer det nog inte göras här i Borgen.
Dags att komma igång
Därefter blir det lunch följt av en promenad till City för att se om det går att komma över en mascara här i Staden. Mission impossible?
Skulle egentligen behöva packa en bil full med återvinning, böcker som bibblan skriver till mig och vill ha tillbaka samt ett par i stort sett nya 'mocca'stövlar som jag planerar att göra mig av med (nån spekulant?) men då går jag miste om promenaden som jag tänkt kombinera mitt inköp med så jag avvaktar lite med mina övriga ärenden så länge... Jag menar, man vill ju dra ut på det roliga ;)
