Vilja och ovilja

Idag har jag varit ute och socialiserat, precis så som jag bör, det har gått ganska bra och var stundtals mycket trevligt. Tanken för imorgon var att jag skulle åka med mor och Fader vår på en tur med båten och även fast jag vet att det skulle bli väldigt trevligt så känner jag bara inte för det...
 
I bilen hem nu på kvällen smög sig en välbekant känsla på mig. Att få komma hem! Men så tog det inte lång stund innan jag kom på mig, det är ju inte hem på det sättet som jag är van att ha det och som jag trivts så med... Vi skulle följa med ut med båten, han ville det och jag ville följa med honom på det. Nu skulle han inte vara med, så jag ger vika för det bekväma och har sagt ifrån.
 
Samvetet gnager mig, för jag tror att dom räknat med att jag skulle följa med, men hur jag än vill så orkar jag inte ens försöka hitta energin att planera för det.
 
Pappa säger att det blir fler gånger, jag hoppas det

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0