allicen

Jag tänkte att det skulle vara praktiskt att ha dem framme om jag fick möjlighet att bjuda in till grillning... Men något sådant har den här sommaren inte bjussat på så idag bestämde jag mig för att det var läge att packa ihop dem igen.

Vemod är bara förnamnet när det kommer till att rusta Borggården inför höst och vinter. Låt oss hoppas på en skonsam väg mot våren!

Eller bara vill göra mamma glad.

Det var ett sms. Till någon jag inget borde ha att säga. Det är inte the end of the world men det va det sista som fanns kvar av min stolthet.

Jag kan vara elak och jag kan vara riktigt kall. För det mesta är jag snäll och ibland får jag lite nog.

Idag blev jag ett sockerrör. Jag har låtit mig krossas och malas till pulver men jag ger ändå bara sötma tillbaka.

Imorgon reser jag mig igen, kanske med lite krokigare rygg och med ett ännu tjockare skal om mitt hjärta. Men ändå...

Denna skulle vara i behov av en ytbehandling, men med vad?

Svaret var enkelt! Hemma hos mig såklart. Jag erbjöd mig dessutom att bjuda på frukost och så kom det sig att Borgen fick agera kontorshotell till Skogsvårdsstyrelsen och jag fick sällskap i arla morgonstund.

Ganska bra för mig att bli tvungen att spendera förmiddagen på nått vettigt sätt för nu har en hel hög post sorterats, jag har kollat upp datum för kurs 2 av 2 inför höstens studier och jag har dessutom tagit mig för att gå genomföra en webutbildning för att kunna återfå delegationen för läkemedelshanteringen på Hemmet.

Om inte allt för många timmar får det bli en tur till stugan där jag kanske kan ta en välförtjänt powernap på bryggan!

Nämligen att göra en liten uggle-tavla, som en väldigt omtyckt fd. kollega till mig beställde för flera veckor sedan.

För att få till en snygg och slät bild så måste motivet ligga i press ett tag, till imorgon närmare bestämt då ni kan få se resultatet!

Tur för mig att jag har en hel drös med gamla nycklar som fungerar utmärkt att använda som tyngder :-)

Större delen av dagen har det skett genom läsning, och istället för en solstol i trädgården, blev det på bryggan ute vid stugan.

Imorgon står jag inför samma utmaning och jag blir helt matt av bara tanken på att jag måste orka detta. Inte att njuta av solen såklart, det gör jag så gärna. Men allt det andra... Slukhålet i soffan, den ergonomiska fosterställningen och ickebehovet av att varken duscha eller bry sig om vilka kläder som används känns ibland som väldigt lockande.

Jag vet att det är fel. Jag vet att jag inte får ge efter. Men fasen så skönt det skulle vara att bara sluta kämpa emot!

Passande nog har det varit en sjukt vacker dag så det går att komma undan med att göra ingenting...

Resan gick till Karlstad där jag fått bo hemma hos Brors flickvän. Där blir man alltid ordentligt välkomnad och har sällskap i stort sett hela tiden...

Ester håller sig aningen mer på sin kant men tack vare henne känner jag mig som hemma när jag vaknar på morgnarna.

Det har inte varit något rasande tempo dessa dagarn men på fredagen blev det kombinerad frukost och lunch på fiket i Råtorp, som ligger superfint intill vattnet, och på kvällen gav vi oss ut på stan för att äta och dricka gott!

Lite shopping, fika på stan och lite drick i sällskap av deras vänner hanns det också med och nu ligger jag återigen hemma i min soffa...

Vad har ni gjort under helgen?

Faktum är att jag har världens finaste vänner! de är till och med så bra att man skulle kunna tro att jag valt dem själv! Att jag dessutom är lite blödig är ingen hemlighet så när jag klev in i det Finnfallska köket häromdagen fick jag banne mig hålla i mun för att läppen skulle sluta darra!

När jag blev inbjuden till frukost tänkte jag nått i stil med te, ett par mackor och kanske ett ägg så döm om min förvåning när jag plötsligt står med en hel buffé framför mig!

Bortskämd deluxe, det är jag det!

Jag slöade bort hela dagen men fick sedan bråttom att hinna med alla mina åtaganden på eftermiddagen/kvällen.

Det blev ett kort besök på kyrkogården och jag kan inte riktigt förstå att mormor är borta... Det är ingen nödvändighet för mig att det finns en grav att gå till, men ändå kändes det tomt att inte kunna se hennes namn när jag tände ett ljus för henne.

Något som däremot gör mig glad nu för tiden när jag kommer till kyrkogården är att det placerats ut små vattenkannor för barn.

Jag tycker att det är helt fantastiskt! under min sorgbearbetning läste jag väldigt mycket om hur viktigt det är att våga möta sorgen men också om hur viktigt det är att den inte skuffas undan och blir något skamligt.

En sak som jag numera tycker är viktigt är att verkligen säga ordet "död". Hur många av er undviker det? hur många trasslar in sig i,inte bara fåniga, utan även felaktiga uttryck som

- somnat in

-gått bort

-gått vidare

-lämnat oss

Etcetera etcetera....

Det är ju inte sant... Varken mormor eller Lovely sis sover, dom gick ingenstan och hade dom haft den minsta av möjligheter att välja skulle dom aldrig lämnat något alls..

Som vuxen förstår man hur dessa uttryck är avsedda att förklara men för barn kan det vara oerhört svårt att koppla ihop. Mormor sover... Ja då vaknar hon väl snart?

Jag har varit på många, för många, first dates nu och det var på väg hem från en av de minst lyckade som idén föddes.

Jag vill såklart dela med mig! Och nu känns det som att tiden inne så det är inte helt omöjligt att det snart dyker upp den ena historen värdelösare än den andra ;-)

Vill ni läsa om det?

När jag återvände till Staden tog jag en tur till stugan för att hälsa på mamma o pappa. Där blev det rensning av dagens svampskörd och därefter en liten utflykt för att utfodra tre hungriga katter.

Mini har blivit Maxi och är man störst borde man väl få både mest mat och mest uppmärksamhet?!