allicen

Imorgon är det dags att göra ett ryck och jobba efter julhelgen. Det blir mitt sista skift på kontoret och det kommer nog vara ganska tomt i korridorerna om jag inte misstar mig. Troligen kommer jag, om det nu ens ringer någon, sitta som en telefonsvarare och meddela att jag kan skriva en lapp med ev. ärenden och att dessa får handläggas efter nyår...

 

Om någon, mellan raderna tycker sig kunna läsa ett uns av missnöje så har ni fel. Jag helt jävla matt över att behöva göra det här skiftet! Jag hade önskat att få jobba min sista dag när alla mina mesta kollegor fanns på plats för att kunna krama om dem och säga tack för allt samtidigt som jag skulle kunna känna att jag kunde avsluta alla lösa trådar på ett snyggt och korrekt sätt.

 

Det finns kollegor som jag verkligen kommer att sakna! Julia-Kulia är en av dem! hon är en fantastisk människa som alltid har en stund för alla. Hon frågar hur man mår och hon kommer med ovärderliga tips och råd när man behöver någon som stöttar.

 

En dag, veckan efter att jag blivit trippeldumpad pratade jag lite med henne och så tog hon fram en liten virkad blomma som hon gömt på sitt kontor och nålade fast den på sjalen som jag alltid hasar omkring med på jobbet för att jag fryser så in i märgen.