Besvikelse i kvadrat

Jag har gått ner i arbetstid för att ha en chans att hinna med mina studier. Det går inte så bra ändå... Allting känns bara svårt och jag vet inte hur man gör när man pluggar. Kan helt enkelt inte tekniken. Jag öppnar böckerna, läser uppgiften och fattar ingenting. Googlar och om jag har tur hittar jag ett svar men alltid utan tillräckliga hänvisningar för att jag ska förstå vad jag ska uppge för källor. Så då sitter jag och tittar, slår huvudet i skrivbordet och funderar över vad nästa steg är. Hur gör man?
 
Under de första veckorna ställde jag mitt hopp till det kommande grupparbetet men nu har mer än halva tiden för vår uppgift gått och ingen av de andra är intresserad av att föra några diskussioner. En av ynglingarna (ja, det är jag och en drös pojkar strax över 20) har gjort iordning uppgiften och svarat på allt. Vart kommer grupparbetet in?
 
Dom skriver att vi ska utse en inlämningsansvarig för varje uppgift och jag börjar bli rädd att den här personen har utsett sig själv till det denna gång och att det inom en snar framtid förväntas vara jag som ska göra allt och det kommer jag inte att klara.
 
Jag tycker verkligen att jag försöker... jag försöker så i helvete med allt och ändå känns hela livet bara så värdelöst. Jag var glad i två dagar förra veckan, jag gick runt på jobbet och log. Kollegorna frågade om jag var nykär, (I wish!) men så tog det inte lång stund innan jag snubblade igen befinner mig återigen i mitt lilla gryt där jag inte vill något alls.
 
Jag vill ingenting längre. Ingenting alls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0