allicen

I tisdags begav jag mig ut på en förmiddagspromenad med ärendet att lämna en sak till en fd. kollega. På väg därifrån bestämde jag mig för att ta en liten extra sväng trots att vädret inte inbjöd nämnvärt och kanske var det en bidragande orsak till att jag bestämde mig för ett drop-in besök hos Nea.

Hon var både vaken, anständig och gästvänlig så jag lät mig bjudas på kaffi. Till det åt vi Turkish delight! 

Lilla mini har blivit Mr. Modig och för första gången fick jag klappa lite på honom. Ett par strykningar över ryggen innan han lackade ur och fräste åt mig. Tur för mig att jag är härdad av argbiggan här hemma...

Efter fika bestämde vi att jag skulle följa med till Argus och jag både kammade och ryktade honom under tiden som Nea fick ta hand om skitgörat. Tyvärr fick vi lite brådis så varken godisstund eller fotografering hanns med.

Efter ett besök på verkstaden åkte vi till slut mot Borgen för att äta våfflor med Daniel och Nisse.

Gräddfil, rödlök, räkor, caviar och gräslök is tha shit på våfflor! Men som vän av ordning valde jag glass och sylt på efterrättsbitarna!

Och inte vilken sylt som helst utan mormors krikonsylt! så jädrans gott med en lite syrligare sylt ihop med det söta och troligen en av de sista gångerna jag får känna smaken av mormors goda sylt. Inte heller trädet finns kvar nu så några försök att efterlikna den blir det ju inte heller.

Tänk att just smaker kan vara sånt som knyts samman med saknaden... Mormors äppelmos som helt saknade motstycke och farmors mandelkubb... Känner du igen den typen av längtan?